Carl Magazine

Du har ett viktigt möte med koncernledningen för kundföretaget, eller kanske är det en mer vardaglig sammankomst där ni ändå ska fatta viktiga beslut. Du vill prestera väl, inge förtroende, känna dig stark och övertygande. Oavsett om du har ett uttalat klädintresse eller ej, kommer sannolikt frågan om vad du ska ha på dig passera genom din tankeprocess. Det är ingen slump.

Visst kan hela resonemanget te sig självklart, liksom att slå in öppna dörrar. Självklart känner jag mig bättre och får mer självförtroende om jag känner mig välklädd, kanske många av er tänker just nu. Vart vill jag komma med detta?

Det jag frågar mig är: Varför har då fortfarande så många män fortfarande en ”möteskavaj” hängande på en billig plastgalge på baksidan av kontorsdörren? Ibland hänger även ”mötesslipsen”, färdigknuten på samma galge, men den används än mer sällan än kavajen? Lite som saker som ett nödvändigt ont, som hänger där och skäms, i väntan på att de ”måste” bäras?

Det är lite som att löpa ett Marathon, och bara springa på 65% av sin kapacitet hela loppet, och sedan lägga in en kort slutspurt de sista 5 minuterna som gör marginell skillnad för hela loppets resultat.

Låt den där känslan du har när du får på dig de där kläderna du verkligen trivs bra i inför speciella tillfällen, bli en mer vedertagen och regelbundet förekommande del av hela din vardag! Känslan och glädjen av att vara välklädd kommer att höja kvalitén på din leverans oavsett vad du gör, i alla situationer. Du kommer upplevas mer entusiastisk, spännande, du kommer spontant och oväntat oftare hamna i intressantare diskussioner.

Vi säger inte att du behöver göra kläder till din absoluta huvudprioritet i vardagen. Dock kan det finnas en oväntad glädje, inspiration och nytta i att förändra approachen till sin vardagliga klädsel. För någon innebär det att i större utsträckning bära skjorta till byxorna istället för bara tröja. Någon annan börjar oftare bära kavaj över sin skjorta. Någon tar steget att börja bära andra skor än sneakers till sina vardagskläder för en mer avslappnat dressad känsla. Ta dig själv dit du vill vara stilmässigt, precis som karriärmässigt.

Låt oss göra ett kort prestationsrelaterat tankeexperiment: Du sitter i ett ledningsgruppsmöte. Ni ska tillsammans med dina närmaste medarbetare i verksamheten finna en lösning i en viktig frågeställning. Du känner att ni kört fast. Be alla i din grupp att formulera frågan ni söker svaret på, med egna ord. Låt därefter alla i gruppen läsa upp sin problemformulering, och se hur många versioner ni får av den frågeställning ni söker svaret på. Låt därefter alla i gruppen, var och en, formulera varför ni söker en lösning på frågeställningen. Strävar ni i samma riktning, mot samma mål?

[SLIDER2 START]
[ARTNR='SA000054']
[ARTNR='15778310']
[ARTNR='15541111r']
[ARTNR='19068611r']
[ARTNR='15470810']
[ARTNR='12050011r']
[SLIDER2 STOPP]
Gör hädanefter, med jämna mellanrum, ett liknande frågeexperiment med dig själv gällande din egen klädsel för dagen. Varför klär jag mig idag? Hur kan det gagna mig just idag om jag gör det avsiktligt? Gör det till en spännande resa att klä dig ändamålsenligt och medvetet, istället för att bara sätta på dig ett lager med plagg för att inte gå till jobbet naken. Med tiden ska du se att det kan få spännande positiva effekter att växa stilmässigt, på sätt du kanske aldrig anade innan. Om du kör fast, fråga exempelvis Care of Carl, eller en kollega du känner som klär sig väl, om råd.

Vi ska villigt hålla med om att det visst känns extra speciellt att ta fram ett plagg som används sällan, och klä sig för fest. En kostymkavaj skall heller inte användas för ofta utan de tillhörande byxorna, då den i värsta fall slits mer och gör att kostymens kavaj och byxor till slut ser ut som uddaplagg tillsammans.

Dock är det också synd att det plagg som många män enskilt investerat mest pengar i utav alla garderobens kläder, också i väldigt många fall är det som används mest sällan. Visst är kostymen ett långsiktigt köp, och antalet användningstillfällen betalar sig med tiden. Samtidigt finns det så mycket glädje och stilkänsla i att bära kavajen, som med lätthet kan appliceras i vardagsstilen utan att det bjudits till fest av det slag som bara händer någon gång per år.

Återigen handlar det om att hitta sin egen stilkänsla i plagget och bli bekväm med att bära kavajen i nya situationer. Bara då kommer du trivas i den genuint och se avslappnat stilig ut i den. Just kostymkavajen är ju tyg och stilmässigt i sig ett ganska uppklätt plagg, men visst finns det vägar att kombinera den med långt mycket ledigare plagg, för tillfällen där kavajen sätter en skön guldkant på tillvaron.

Vad är det då som får många män att tveka? Den egna viljan brukar som sagt ofta finnas där, om än lite nedtonad av inre osäkerhet inför det nya och ovana. Vidare finns det inte sällan också en lätt återhållsamhet inför omgivningens kommentarer och ifrågasättande av varför man tagit fram kavajen. ”Ska du på fest?”, är inte bara en artig fråga. Den blir även ett outtalat ifrågasättande av personens klädval. Liksom ett markerande av att kavajbäraren tagit i lite för mycket i sitt klädval, och kanske bör tona ned sig.

Jag kan av lång egen erfarenhet meddela att det går över ganska snart. Det vill säga, känslan av hur du upplever eventuella påpekanden av ditt klädval. Ganska snart känns det rent av ganska bra. Liksom en vetskap att du gjort ett aktivt val i utvecklingen av din stilidentitet. Ett val som skiljer dig lite från mängden, vilket i de flesta fall är en mycket bra sak.

Tillsammans med kavajen får du med din nyvunna bekväma känsla i bärandet, också tillfälle att bära spännande accessoarer som näsdukar i bröstfickan. Du får också möjlighet experimentera med olika typer av skjortor att bära under, och laborera med kombinationer av färger och mönster.

Du får också chansen att bekanta dig med hur bekvämt det är att bära en mycket välsittande kavaj. Kanske hittar du en ny vinkling på din vardagsstil som ger helt ny energi i utvecklingen av din stil. Klä ned din kavaj med en denimskjorta, och ett par mörkt dressade shorts, burna med snygga avslappnade skor i mocka och ett bälte som snyggt harmonierar. Till detta dina älskade solglasögon av bra kvalité. Om du är först i kompisgänget att trappa upp ditt kavajbärande, kommer flera snart att följa ditt exempel.

[SLIDER2 START]
[ARTNR='16571611r']
[ARTNR='16561310']
[ARTNR='14536411r']
[ARTNR='13774910']
[ARTNR='12213211r']
[ARTNR='16699111r']
[ARTNR='16839111r']
[SLIDER2 STOPP]

Vi ska villigt hålla med om att det visst känns extra speciellt att ta fram ett plagg som används sällan, och klä sig för fest. En kostymkavaj skall heller inte användas för ofta utan de tillhörande byxorna, då den i värsta fall slits mer och gör att kostymens kavaj och byxor till slut ser ut som uddaplagg tillsammans.

Dock är det också synd att det plagg som många män enskilt investerat mest pengar i utav alla garderobens kläder, också i väldigt många fall är det som används mest sällan. Visst är kostymen ett långsiktigt köp, och antalet användningstillfällen betalar sig med tiden. Samtidigt finns det så mycket glädje och stilkänsla i att bära kavajen, som med lätthet kan appliceras i vardagsstilen utan att det bjudits till fest av det slag som bara händer någon gång per år.

Återigen handlar det om att hitta sin egen stilkänsla i plagget och bli bekväm med att bära kavajen i nya situationer. Bara då kommer du trivas i den genuint och se avslappnat stilig ut i den. Just kostymkavajen är ju tyg och stilmässigt i sig ett ganska uppklätt plagg, men visst finns det vägar att kombinera den med långt mycket ledigare plagg, för tillfällen där kavajen sätter en skön guldkant på tillvaron.

Vad är det då som får många män att tveka? Den egna viljan brukar som sagt ofta finnas där, om än lite nedtonad av inre osäkerhet inför det nya och ovana. Vidare finns det inte sällan också en lätt återhållsamhet inför omgivningens kommentarer och ifrågasättande av varför man tagit fram kavajen. ”Ska du på fest?”, är inte bara en artig fråga. Den blir även ett outtalat ifrågasättande av personens klädval. Liksom ett markerande av att kavajbäraren tagit i lite för mycket i sitt klädval, och kanske bör tona ned sig.

Jag kan av lång egen erfarenhet meddela att det går över ganska snart. Det vill säga, känslan av hur du upplever eventuella påpekanden av ditt klädval. Ganska snart känns det rent av ganska bra. Liksom en vetskap att du gjort ett aktivt val i utvecklingen av din stilidentitet. Ett val som skiljer dig lite från mängden, vilket i de flesta fall är en mycket bra sak.

Tillsammans med kavajen får du med din nyvunna bekväma känsla i bärandet, också tillfälle att bära spännande accessoarer som näsdukar i bröstfickan. Du får också möjlighet experimentera med olika typer av skjortor att bära under, och laborera med kombinationer av färger och mönster.

Du får också chansen att bekanta dig med hur bekvämt det är att bära en mycket välsittande kavaj. Kanske hittar du en ny vinkling på din vardagsstil som ger helt ny energi i utvecklingen av din stil. Klä ned din kavaj med en denimskjorta, och ett par mörkt dressade shorts, burna med snygga avslappnade skor i mocka och ett bälte som snyggt harmonierar. Till detta dina älskade solglasögon av bra kvalité. Om du är först i kompisgänget att trappa upp ditt kavajbärande, kommer flera snart att följa ditt exempel.

[SLIDER2 START]
[ARTNR='16571611r']
[ARTNR='16561310']
[ARTNR='14536411r']
[ARTNR='13774910']
[ARTNR='12213211r']
[ARTNR='16699111r']
[ARTNR='16839111r']
[SLIDER2 STOPP]

Ibland är den enda rätta strumpan, att inte bära några strumpor alls. En gammal bekant påpekade nyligen ett foto på mig och utbrast ”Men, strumplöst är väl inte 2020?!”. Jag svarade kort och sakligt: Nej, det är tidlöst. I rätt situation är det bästa valet att lämna strumporna i lådan. Sommartid gäller detta för det mesta bärandet av loafers, mockasiner och bilskor. Till långbyxor kan strumpor adderas med finess, men kräver ett mycket kunnigt val för att inte skjuta helhetsintrycket i sank.

Då strumpor skall bäras, kommer ditt val som tidigare påpekat säga en hel del om din inställning till kläder, samt avslöja ett stort mått av din stilkunskap. Vita sportstrumpor i flerpack lämnar den välklädde mannen bakom sig när det gäller vardagsklädsel, den dag han börjar köpa sina egna kläder. Helst långt innan dess.

För att omgående också döda en seglivad myt, är svarta strumpor inte alltid rätt. De är bättre än de vita tubsockorna, men ofta lika fel, såvida du inte bär svarta byxor.

Dina strumpor bör generellt vara ljusare än de skor du bär. Strumporna kan vara lika mörka som skorna endast i fallet byxorna du bär också är lika mörka. Om du bär mörka strumpor och skor till ljusa byxor, uppstår lätt det visuella intrycket av att skorna och strumporna är en enhet. Lite som en sko med högt skaft.

Ett sätt att bära strumpor som alltid fungerar, är att bära dem i samma färg som dina byxor. På så vis förlänger strumpan visuellt benets längd till det att skons ovanläder tar vid. Skall du ge dig i kast med att addera en färgmässig accent med dina strumpor, håll då färgerna till nedtonade nyanser som harmonierar med både skor och strumpor. När du känner dig säker på hur du exekverar detta med stil och kunskap, kan du om tanken fortfarande slår dig, överväga strumpor i starkt kontrasterande färger. Gå in för enfärgat, med inställningen att ”roligt” sällan (läs, nästintill aldrig) är ”stiligt”.

När du upptäcker att dina strumpor börjar se urtvättade och nötta ut, har många andra i värsta fall redan sett detta en längre tid. Detta då du själv är van att se dina egna strumpor oftare, och inte lika lätt märker skillnaden. Granska din egen strumpgarderob kritiskt, och rensa med jämna mellanrum.

Ditt val av byxor är avslutningsvis också en tungt vägande parameter i valet av de strumpor du bär. Shorts är en självklar del av den välklädde mannens garderob. Om du bär lågskor till dessa, bär du dock strumpor av den modell som helt och hållet döljs av skons ovanläder. Dessa strumpor kan även med fördel bäras i loafers till långbyxor sommartid.

Låga löparstrumpor som sticker upp någon centimeter eller två på vristen ovanför skon, är stilmässigt bannlysta, såvida du inte skall utöva sport. Annars, går du strumplöst när du bär shorts. Om vi kan komma överens om detta, kommer vi alla bidra till en strumpmässigt stiligare värld.

[SLIDER2 START]
[ARTNR='15723011r']
[ARTNR='16982011r']
[ARTNR='12050011r']
[SLIDER2 STOPP]

Ibland är den enda rätta strumpan, att inte bära några strumpor alls. En gammal bekant påpekade nyligen ett foto på mig och utbrast ”Men, strumplöst är väl inte 2020?!”. Jag svarade kort och sakligt: Nej, det är tidlöst. I rätt situation är det bästa valet att lämna strumporna i lådan. Sommartid gäller detta för det mesta bärandet av loafers, mockasiner och bilskor. Till långbyxor kan strumpor adderas med finess, men kräver ett mycket kunnigt val för att inte skjuta helhetsintrycket i sank.

Då strumpor skall bäras, kommer ditt val som tidigare påpekat säga en hel del om din inställning till kläder, samt avslöja ett stort mått av din stilkunskap. Vita sportstrumpor i flerpack lämnar den välklädde mannen bakom sig när det gäller vardagsklädsel, den dag han börjar köpa sina egna kläder. Helst långt innan dess.

För att omgående också döda en seglivad myt, är svarta strumpor inte alltid rätt. De är bättre än de vita tubsockorna, men ofta lika fel, såvida du inte bär svarta byxor.

Dina strumpor bör generellt vara ljusare än de skor du bär. Strumporna kan vara lika mörka som skorna endast i fallet byxorna du bär också är lika mörka. Om du bär mörka strumpor och skor till ljusa byxor, uppstår lätt det visuella intrycket av att skorna och strumporna är en enhet. Lite som en sko med högt skaft.

Ett sätt att bära strumpor som alltid fungerar, är att bära dem i samma färg som dina byxor. På så vis förlänger strumpan visuellt benets längd till det att skons ovanläder tar vid. Skall du ge dig i kast med att addera en färgmässig accent med dina strumpor, håll då färgerna till nedtonade nyanser som harmonierar med både skor och strumpor. När du känner dig säker på hur du exekverar detta med stil och kunskap, kan du om tanken fortfarande slår dig, överväga strumpor i starkt kontrasterande färger. Gå in för enfärgat, med inställningen att ”roligt” sällan (läs, nästintill aldrig) är ”stiligt”.

När du upptäcker att dina strumpor börjar se urtvättade och nötta ut, har många andra i värsta fall redan sett detta en längre tid. Detta då du själv är van att se dina egna strumpor oftare, och inte lika lätt märker skillnaden. Granska din egen strumpgarderob kritiskt, och rensa med jämna mellanrum.

Ditt val av byxor är avslutningsvis också en tungt vägande parameter i valet av de strumpor du bär. Shorts är en självklar del av den välklädde mannens garderob. Om du bär lågskor till dessa, bär du dock strumpor av den modell som helt och hållet döljs av skons ovanläder. Dessa strumpor kan även med fördel bäras i loafers till långbyxor sommartid.

Låga löparstrumpor som sticker upp någon centimeter eller två på vristen ovanför skon, är stilmässigt bannlysta, såvida du inte skall utöva sport. Annars, går du strumplöst när du bär shorts. Om vi kan komma överens om detta, kommer vi alla bidra till en strumpmässigt stiligare värld.

[SLIDER2 START]
[ARTNR='15723011r']
[ARTNR='16982011r']
[ARTNR='12050011r']
[SLIDER2 STOPP]

Efter en stunds resonerande och formulerande av en text på ämnet, inser jag att det i skrift ser större och mer allvarligt ut än vad det är för de flesta män. Vi pratar om ett bälte, och ett par skor, och inte om världssvält. Mina ord kan i sin omfattning ge sken av ett för stort allvar. Samtidigt balanserar vi mellan intrycket av ren okunskap, och att tydligt uttrycka kunnig medvetenhet.

Vad man anser är "rätt" och "fel" stilmässigt, bygger egentligen på personligt tyckande. Om man bara har ett svart bälte i sin garderob, inte äger ett brunt, och är tvungen att bära bälte för att hålla byxorna uppe, måste man givetvis bära det svarta bältet även till sina bruna skor.

Det är först och främst mest ett mycket vedertaget stilmässigt grundresonemang att brunt bälte går till bruna skor, samt svart bälte till svarta skor. I den formuleringen mycket för sakens skull. Avsteget med svart till brunt blir därav tydligt för dem som ”vet”.

Detta bottnar sedan mest sannolikt i att god stil bygger på att skapa goda visuella harmonier, färg och mönstermässigt. Svart och brunt skapar helt enkelt bara inte den rätta visuella harmonin för väldigt många. I kombination med första punkten, ger svart bälte till bruna skor det mest intryck av att man bara inte tänker på att de kan eller bör harmoniera färgmässigt.

Krasst sett, ser man egentligen svart bälte buret till bruna skor lika ofta som brunt bälte till bruna skor ute i vardagen. Att harmoniera bältet med skofärgen är dock en av de där små detaljerna som i tysthet säger att det finns en tanke bakom helheten i valet av kläderna mannen bär.

Brunt bälte till bruna skor är lite som en live konsert med ett band du gillar. All musik bandet spelar hör ihop. Samma genre och stil. Hardcore fansen älskar det. Innan bandet går upp på scen, spelas ofta musik i högtalare på arenan inför publiken. Ibland har musiken som spelas innan konserten uppenbarligen valts av en person, som tydligt inte har någon som helst aning om vilken musikstil konserten handlar om. De mest hängivna fansen avskyr det, medan stora delar av publiken inte ens lägger märke till det. Detta exemplifierar gott det svarta bältet till bruna skor.

Om man vill se det som att med kunskap aktivt bryta mot ”stilregler”, då man lärt sig dem först, finns nyanser av detta. I det fallet handlar det om att göra avsteg från vanligt förekommande resonemang, på ett sätt som det sen ändå går att se en tanke och poäng bakom. Att det antingen blir mycket uppenbart att personen i fråga valt att göra ett statement av att så tydligt gå emot rekommendationen, eller, att avsteget rent estetiskt blir så snyggt och tilltalande på sättet det gjorts, att det blir uppenbart att det finns avsikt och någon slags logik bakom det oväntade valet.

Ett första exempel som visar prov på att bryta konventioner med kunskap och finess, kan vara då the Duke of Windsor, Kung Edward VIII, började bära brogues av brun mocka till marinblå kostym.

Vid tiden ansågs detta helt fel. Att skorna var på tok för informella för att bäras till ett så formellt plagg som kostymen. Kostymen, vilken komiskt nog i sig stilmässigt ansågs vara ett fritidsplagg cirka 40-50 år tidigare. De bruna mockaskorna till den blå kostymen såg dock så uppenbart bra ut, att män med stilkänsla mycket snart tog kombinationen till sig. Om The Duke sedan bar bälte till de bruna skorna, var det dock brunt.

De flesta av oss har någon gång fått en inbjudan, där arrangören av tillställningen också angivit en klädkod. Klädkoder som fenomen är till för att hjälpa oss. Dess funktion är att få en större grupp av människor att bära en liknande klädsel, av formella eller sociala anledningar.

Funktionen bottnar i att arrangören av tillställningen önskar att alla gäster håller samma nivå på sin klädsel. Detta har flera nyttor: Alla gäster vet mer eller mindre vad de förväntas klä sig i. Ingen riskerar att komma över eller underklädd. För många är klädkoden en räddning, då den i större eller mindre utsträckning ger en klar beskrivning av vilka kläder man förväntas bära. Därav behöver man själv inte uppfinna en kombination som är snygg och rätt nog för tillfället i fråga.

Är det då rätt eller fel att diktera vad andra människor ska klä sig i? Jag skulle säga att det i ett avseende handlar mycket om vilken situation som avses. Gäller det en privat tillställning, anser jag att det är upp till arrangörens tycke och smak. Därefter kan bjudna gäster välja själva om de vill närvara och tycker det är ok, eller vill ta avstånd från evenemanget (vilket sannolikt inte är så vanligt).

Själv är jag naturligtvis relativt partisk, då jag tycker det är mycket trevligt att klä mig lite extra väl för ett särskilt tillfälle. Att även ges tillfälle att på bästa möjliga vis tolka ett önskemål, inom de ramar koden tillåter. De flesta av oss tycker det är ganska trevligt att klä upp oss.

Det är också mycket med klädkoder, som det är med stil i allmänhet: Lär dig förstå ”reglerna” mycket noga, för att sedan förstå hur du kan ”bryta” dem på rätt sätt.

När det sedan kommer till mer allmänna situationer som större tillställningar, eller rent av vardagliga situationer, är fenomenet klädkoder idag mycket sällsynt. Klädkoder på arbetsplatser är något vi hör om sällan. Personligen tycker jag det finns en god funktion med att fastslå en lägsta acceptabel nivå på klädsel i ordnade sammanhang.

En allmän, mycket vanligt rådande uppfattning, är att den egna viljan om hur man ska få klä sig ska få styra i alla sammanhang. Det leder inte sällan till pinsamma kollisioner. Inte minst i business-sammanhang. Svenska ingenjörer i möte med japanska affärsmän är ett klassiskt exempel jag personligen upplevt på nära håll. Svensken i illasittande skjorta, jeans och sandaler. Japanen i till perfektion anpassad kostym, Oxfords, slips, och artighet. En klädkod skulle gjort underverk.

Är det då rätt att diktera vad folk bör klä sig i när de går till jobbet, när det inte rör sig om speciella projektmöten? Ska man låta anställda på företag bära precis vilka kläder de vill, utan några som helst begränsningar eller riktlinjer? Var möts den fria viljan, och ett tillräckligt mått av förnuft att bära rätt plagg i rätt situation?

Avslutningsvis kommer vi till en av mina personliga favoriter i sammanhanget: De egenpåhittade klädkoderna. ”Sommarfin”, är en ständigt återkommande fadäs, som lämnar lika många möjligheter till tolkningar som det finns gäster på festen. I min värld klär jag mig kanske i ljus linnekostym, skjorta, slips och mockaskor, utan strumpor. En annan person kanske i shorts, en ny t-shirt och gymnastikskor. Använd inte egenpåhittade klädkoder. De skapar större förvirring än nytta.

Klädkoder har i mina ögon definitivt fortfarande en funktion och nytta, om de används och tillämpas med kunskap. Om du är osäker på vad klädkoden innebär: Fråga värdparet eller arrangören. De ska med säkerhet kunna hjälpa dig att förstå.

Stil går som vi konstaterat många gånger förr, så mycket djupare än kläderna vi bär. Om du inte visar hänsyn och omtanke inför din omgivning, kommer kläderna du bär hjälpa föga för att ge ett bättre intryck av dig.

Detta överlappar i högsta grad omtanken du visar inför dina medmänniskor, när det kommer till frågor om rent sanitärt agerande. I skrivande stund kan en person som nyser i handen, istället för armvecket, potentiellt utgöra en omfattande risk för alla personer i dennes närhet. Det finns till och med fortfarande personer som inte ens täcker munnen alls då de nyser.

Under resor med kollektivtrafik i centrala Stockholm ser jag dagligen personer som visuellt och stilmässigt framstår mycket väl presenterade, agera på ett sätt där man i ovan nämnda avseende tydligt inte alls tänker på omgivningen de befinner sig i. Det är svårt att föreställa sig att dessa personer inte har någon som helst kunskap om hur man bör agera i allmänna miljöer. Här kvarstår bara spekulationer om hur de tänker, eller om de tänker alls.

Såväl som kunskapsnivån inför stil- och etikettsregler, ska du hålla dig välinformerad om riktlinjer och påbud som rör andra relevanta situationer i vardagen.

För att då istället fokusera på ett genomtänkt agerande, som är en del av grundläggande kunskap och artighet: Nyser gör man i armvecket. Detta av den enkla anledningen att allt du får på dina händer, kommer att spridas till allt du tar på. Vi vet alla varför jag skriver dessa ord just nu.

Ett omtänksamt och korrekt agerande skapar både rent praktiskt högre säkerhet, men i ännu större utsträckning en outtalad sinnesro bland dina medmänniskor. Det finns i stora delar av västvärlden en tendens att anse saker som dessa förstorade, och överdrivna. I rådande tider kommer det vara av största vikt i många avseenden att agera med kunskap, efter- och omtanke.

Jag var i skrivande stund för någon veckan sedan under kort tid strandsatt på två större internationella flygplatser. Under flygningarna mellan mina destinationer sågs varje nysning i flygplanskabinen, följas av att omgivningen under stort, påtagligt obehag täckte sina ansikten och vände bort sina huvuden från den nysande.

Stil bygger på kunskap, ödmjukhet och omtanke, i alla avseenden. Låt dessa ledord vägleda dig i vardagen. För din egen, och dina medmänniskors skull.

Det finns en djupt rotad och mycket populär myt att ”stil är något man föds med, eller ej”, och att det är den slutgiltiga domen. Till viss del finns det ett slags fog för detta uttalande, samtidigt som det är helt missvisande. Vad svamlar jag nu om egentligen? Låt mig bena upp resonemanget:

Stil handlar i mina ögon om många olika delar. Vi har rent visuell, estetiskt klädmässig stil. Därtill underbyggs den av personligheten som kläderna sitter på. Jag säger ofta att det inte spelar någon roll hur dyr eller välsittande din kostym är: Om du är en tölp, kommer du ändå inte upplevas som stilig när dina personliga kvaliteter blir uppenbara. Din personlighet bygger sedan givetvis på så många olika faktorer att inte ens alla världens spirituella ledare, eller beteende-coacher, knappt ens kan skrapa på ytan till exakt vad som ligger till grund för den.

När det dock kommer till den första klädmässigt visuella delen av stil, vill jag entusiastiskt påstå att du i förlängningen kan köpa dig den. Grunden ligger till stor del i kunskap, som sannolikt bäst förvärvas genom olika grader av personligt och genuint intresse.

Precis som ingen föds som fullfjädrad bilmekaniker, föds ingen med kunskaperna om hur man klär sig väl. Om man växer upp i en familj som har en bilverkstad, ökar dock sannolikheten att man naturligt förvärvar kunskaperna om bilmotorer och mekanik under uppväxten. På samma sätt kan man växa upp i en miljö där man är omgärdad av människor med ett större estetiskt och klädmässigt intresse och medvetenhet. Via det man ser och hör, tar man in egen kunskap och intresse, och förvärvar sig gradvis stilen som följer.

Om man då inte föds i familjen som har en naturlig koppling till varken bilar eller motorer, kan man ändå lära sig om motorfordon på egen hand under olika skeden i livet. För några sker det via en nästintill absurd fascination för exempelvis traktorer redan i förskoleåldern. För andra anländer intresset via andra passager eller händelser senare i livet. På samma sätt kan en fascination för estetiskt tilltalande kläder och stil införlivas eller tas upp under livets gång.

Nu är många av er Carl Magazine-läsare sannolikt redan ofta mer kläd- och stilintresserade än genomsnittet, så för många av er kan dessa ord te sig självklara. Jag vill dock ändå bryta ner mitt resonemang i dess beståndsdelar för diskussionens skull:

Fråga dig själv om du någon gång sett en person du tycker klär sig väl, och ser bra ut. Fråga dig sedan själv om du anser att du själv har god stil. Många män jag talar med i min roll som stilrådgivare, säger sig först inte ha en aning om vilka kläder och vilken typ av stil de gillar. När vi sedan pratat en stund och de är lite mer bekväma i situationen, vet de förvånande väl vad de gillar, och inte gillar i stil och klädväg. De är bara inte vana att naturligt sätta ord på det.

Gå nu tillbaka till bilden av den person du tycker ser väldigt välklädd ut, och använd denne som idé och inspirationskälla. Ta sedan in viss teoretisk grundkunskap om vad som gör att plagg ser bra ut på en bärare: snitt, passform och färgmatchning. Börja sedan att prova dig fram med att återskapa den stil du sett på dig själv. Precis som med all kunskap tar det ett tag att bygga upp en grund.

Detta är dock ingen gåva från en högre makt, utan rent intresse och kunskapsgrundad förmåga som kan förvärvas. Vi kan som sagt ha olika inledande grundförutsättningar. Komponenterna av den visuella stil du vill återskapa, köpes sedan bit för bit, i relation till de pengar du känner är rimliga att spendera. En genväg kan vara att tala med en stilrådgivare, eller annan person som har denna kunskap, och på dennes inrådan köpa det du tycker är snyggt.

Det finns en djupt rotad och mycket populär myt att ”stil är något man föds med, eller ej”, och att det är den slutgiltiga domen. Till viss del finns det ett slags fog för detta uttalande, samtidigt som det är helt missvisande. Vad svamlar jag nu om egentligen? Låt mig bena upp resonemanget:

Stil handlar i mina ögon om många olika delar. Vi har rent visuell, estetiskt klädmässig stil. Därtill underbyggs den av personligheten som kläderna sitter på. Jag säger ofta att det inte spelar någon roll hur dyr eller välsittande din kostym är: Om du är en tölp, kommer du ändå inte upplevas som stilig när dina personliga kvaliteter blir uppenbara. Din personlighet bygger sedan givetvis på så många olika faktorer att inte ens alla världens spirituella ledare, eller beteende-coacher, knappt ens kan skrapa på ytan till exakt vad som ligger till grund för den.

När det dock kommer till den första klädmässigt visuella delen av stil, vill jag entusiastiskt påstå att du i förlängningen kan köpa dig den. Grunden ligger till stor del i kunskap, som sannolikt bäst förvärvas genom olika grader av personligt och genuint intresse.

Precis som ingen föds som fullfjädrad bilmekaniker, föds ingen med kunskaperna om hur man klär sig väl. Om man växer upp i en familj som har en bilverkstad, ökar dock sannolikheten att man naturligt förvärvar kunskaperna om bilmotorer och mekanik under uppväxten. På samma sätt kan man växa upp i en miljö där man är omgärdad av människor med ett större estetiskt och klädmässigt intresse och medvetenhet. Via det man ser och hör, tar man in egen kunskap och intresse, och förvärvar sig gradvis stilen som följer.

Om man då inte föds i familjen som har en naturlig koppling till varken bilar eller motorer, kan man ändå lära sig om motorfordon på egen hand under olika skeden i livet. För några sker det via en nästintill absurd fascination för exempelvis traktorer redan i förskoleåldern. För andra anländer intresset via andra passager eller händelser senare i livet. På samma sätt kan en fascination för estetiskt tilltalande kläder och stil införlivas eller tas upp under livets gång.

Nu är många av er Carl Magazine-läsare sannolikt redan ofta mer kläd- och stilintresserade än genomsnittet, så för många av er kan dessa ord te sig självklara. Jag vill dock ändå bryta ner mitt resonemang i dess beståndsdelar för diskussionens skull:

Fråga dig själv om du någon gång sett en person du tycker klär sig väl, och ser bra ut. Fråga dig sedan själv om du anser att du själv har god stil. Många män jag talar med i min roll som stilrådgivare, säger sig först inte ha en aning om vilka kläder och vilken typ av stil de gillar. När vi sedan pratat en stund och de är lite mer bekväma i situationen, vet de förvånande väl vad de gillar, och inte gillar i stil och klädväg. De är bara inte vana att naturligt sätta ord på det.

Gå nu tillbaka till bilden av den person du tycker ser väldigt välklädd ut, och använd denne som idé och inspirationskälla. Ta sedan in viss teoretisk grundkunskap om vad som gör att plagg ser bra ut på en bärare: snitt, passform och färgmatchning. Börja sedan att prova dig fram med att återskapa den stil du sett på dig själv. Precis som med all kunskap tar det ett tag att bygga upp en grund.

Detta är dock ingen gåva från en högre makt, utan rent intresse och kunskapsgrundad förmåga som kan förvärvas. Vi kan som sagt ha olika inledande grundförutsättningar. Komponenterna av den visuella stil du vill återskapa, köpes sedan bit för bit, i relation till de pengar du känner är rimliga att spendera. En genväg kan vara att tala med en stilrådgivare, eller annan person som har denna kunskap, och på dennes inrådan köpa det du tycker är snyggt.