Att resa med stil - 3 franska klassiker

Frankrike är en destination som har lockat resenärer under många sekler. Unga adelsmän på 1600- och 1700-talen hade Paris som ett av de närmast obligatoriska stoppen på sin så kallade ”Grand Tour”, den ofta flera år långa resan som sågs som en del av en högklassig utbildning vid den tiden. Inte minst var det engelsmän som inkluderade en ”Grand Tour” i sin bildning, och efter att ha korsat Engelska kanalen var det naturligt att låta den första anhalten bli just Paris.

Men det finns många andra fantastiska resmålsklassiker i landet. Låt oss titta närmre på tre av dem.

Biarritz

På Atlantkusten, ett par mil norr om gränsen till Spanien hittar vi den forna fiskeorten Biarritz. Kanske var det just närheten till och inslagen av den baskiska kulturen som lockade bland andra den franske presidenten och kejsaren Napoleon III hit i mitten av 1800-talet. Hans hustru Eugénie lär ha varit minst lika förtjust i orten som sin make; möjligen var det också hon som hade mest behållning av de avkopplande kustmiljöerna. Napoleon lät bygga ett majestätiskt sommarpalats på huvudstranden Grand Plage för att hedra sin hustru. Ett palats som finns kvar, nu som det femstjärniga Hotel du Palais som räknas till ett av Frankrikes främsta klassiska hotell. Under åren har bland andra Bing Crosby, Frank Sinatra och Jayne Mansfield setts bland gästerna.

Åter till 1800-talet, då författaren Victor Hugo skrev: “Jag har inte stött på någon plats i världen som är mer trivsam och perfekt än Biarritz. Vänlig befolkning och ljusa vackra hus, vidsträckta sanddyner, fin sand, stora grottor och ett ståtligt hav, Biarritz är fantastiskt. Det enda jag fruktar är att Biarritz blir alltför populärt.”

Nog blev det populärt, för det var sannerligen inte enbart det franska kejsarparet som intresserade sig för Biarritz. Det blev snabbt en mötesplats för den europeiska bourgeoisien; aristokrater och kungligheter umgicks flitigt i den lilla orten. En av de återkommande gästerna under andra halvan av 1800-talet var engelske Edward VII som tillbringade en månad om året här – dock utan hustru, sägs det, istället hade han andra dambekanta som med sig som sällskap.

Biarritz utvecklades under det tidiga 1900-talet till något av Atlantkustens Monte Carlo, där startskottet troligen var öppnandet av ortens casino 1901. Under de kommande decennierna var Edward, Prince of Wales, en av dem som åkte dit regelbundet med hustrun Wallis Simpson. Hon lär ha startat resorna med uppmaningen ”Chill the champagne, pack the pearls and tune up the Bugatti.”

Ernest Hemingway, Rita Hayworth och Charlie Chaplin är några av alla de andra som tagit sig till Biarritz för att koppla av på ett ståndsmässigt sätt.

Den glamorösa känslan har levt kvar och det är en trendsäker badort, ett starkt alternativ till den franska rivieran. Här finns högklassig shopping och fashionabla hotell, fortfarande med inslag av den baskiska kulturen och maten.

I mitten av 1900-talet hände dock något som påverkade Biarritz historieskrivning rejält. Då spelades filmen ”Och solen har sin gång” – baserad på en roman av Hemingway – in i Biarritz. Regissören Peter Viertel var en hängiven surfare som såg möjligheterna med de ofta dramatiska atlantiska vågorna som vällde in mot Grand Plage och Côte des Basques. Ryktet spreds snabbt och Biarritz blev, och förblir, Europas hetaste surfdestination.

Chamonix

Alpinsportens vagga hittar vi i det hörn av kartan där tre nationer möts: Frankrike, Schweiz och Italien. Chamonix ligger vid foten av Alpernas högsta berg, Mont Blanc, som reser sig 4 810 meter över havet. I hundratals år har turister från hela världen vallfärdat till området för att klättra, vandra och åka skidor. De möts av bland annat en dramatisk och spektakulär dalgång, omgiven av branta bergväggar med spetsiga toppar och fylld av glaciärer. Det anses vara en av de allra vackraste platserna i Alperna, där man är garanterad en svårslagen kombination av natur- och skidupplevelser.

En milstolpe i Chamonix-historiken kom år 1741, då två engelsmän upptäckte området som var som ett ”hav av is”. Det dröjde inte länge innan allt fler ur den engelska adelsman lockades till de särpräglade dalarna och glaciärerna. Det blev ytterligare ett stopp under deras ”Grand Tour”-resor.

Nästa viktiga årtal är 1786. I augusti det året blev Chamonixborna Michel-Gabriel Paccard och Jacques Balmat de första som lyckades bestiga Mont Blanc. Det var den högsta topp som någonsin bestigits, och dessutom var det den första bergsexpedition där man besteg ett berg för nöjes skull. Detta blev det riktigt tydliga startskottet för en utbredd utforskning av andra delar av Mont Blanc-massivet. Turister och äventyrare fyllde Chamonixdalen som aldrig tidigare.

Ett drygt sekel senare blev plötsligt området betydligt mer lättillgängligt, i och med att Chamonix för första gången nåddes av en järnvägssträckning år 1901.

Besökarna som lockades till dessa alpmiljöer hade dittills varit inriktade på vandring eller klättring, men efter att Chamonix varit värd för den första vinterolympiaden någonsin – eller ”internationella vintersportveckan” som det hette då – blev det snabbt ett sug efter att ta sig an branterna på skidor.

Detta var år 1924 och fyra år senare byggdes världens första replift i Chamonix.

Till en början var skidåkarna inriktade på backarna som låg på hyfsat låga höjder, men med tiden sneglade man allt mer uppåt. Resultatet blev att Chamonix har utvecklats till ett veritabelt paradis för offpist-åkning. Här går det att njuta av oslagbara fallhöjder i kombination med Alpernas häftigaste terräng.



Kuriosa 1: Bergstoppen Aiguille du Midi ligger i massivet i området, och från Chamonix går det att ta en linbanetur på 20 minuter upp till toppen 3 842 meter över havet. Linbanan byggdes 1955 och det var under många år den högst gående kabinbanan i världen. Det rekordet har idag gått förlorat, men den är fortfarande världsledande när det gäller vertikal stigning.

Kuriosa 2: Mary Shelley, den engelska författaren som tveklöst är mest känd för sin roman om Frankenstein, befann sig en hel del i Chamonix och platsen finns med i berättelsen om det kända monstret.

Evian

Några mil längre norrut, vid kanten av Genèvesjön, hittar vi vårt tredje resmål: Évian-les-Bains. Intresset för den lilla orten växte fram under ”la belle époque”, den period i Frankrikes historia som sträcker sig från omkring 1870 fram till första världskrigets utbrott 1914. Det var en period som till stora delar präglades av tillväxt, sorglöshet och framtidstro.

Det var emellertid redan i slutet av 1700-talet som det särpräglade vattnet i området uppmärksammades. En sjuk engelsk adelsman som länge hade försökt hitta botemedel för sina problem med njursten var på besök i orten och drack av det lokala vattnet – och kände sig mycket friskare! Han lyckades sprida ryktet om den undergörande drycken, och eftersom den europeiska överklassen redan hade ett intresse för behandlingar med mineralrikt vatten var succén som kurort given.

Vattnet började så småningom buteljerades, och resten är…. ja, historia. Vattenföretaget som tagit sitt namn efter orten, (dock utan att använda accenten) har numera spritt sina flaskor till butiker och restauranger över hela världen. Flaskorna är fyllda med de vattendroppar som lär ta 15 år (!) på sig att sippra ner längs ner bergen vid Évian-les-Bains och därmed kunna samla på sig gott om mineraler under tiden.

År 1905 bestämde borgmästaren i Évian-les-Bains att man skulle låta uppföra ett storslaget hotell med utsikt över Genèvesjön inför ett kommande besök av den engelske kungen Edward VII (just det, den flitige Biarritz-resenären). Evian Royal Palace slog upp portarna 1909, men Edward VII hann dock aldrig besöka hotellet innan han avled.

Det blev i alla fall ett populärt resmål för andra europeiska kungligheter och aristokrater, som gärna tog del av de olika hälsokurer på institut som hade etablerats på orten (spa skulle vi väl kalla dem i dag). Utsikten från hotellet med det ljusblå vattnet som Alperna speglar sig i, och att kunna andas in den klara luften, var sådant man fick på köpet under sin vistelse. I hotellets gästbok lär man hitta såväl Greta Garbo som presidentparet Jackie och John F Kennedy.



Évian-les-Bains är fortfarande en populär destination, med ett utbud som omfattar högklassiga hotell, behandlingar, naturupplevelser, casino – och en anrik golfbana. I samband med att planerna på ett nytt stort hotell började florera precis i inledningen av 1900-talet, köpte vattenföretaget Evian en bit mark och lät anlägga en niohålsbana. Belägen 500 meter över havet, med utsikt mot Lausanne, blev banan en omedelbar succé hos besökare som förfördes av det hänförande läget och de mäktiga omgivningarna. 1922 utökades banan till 18 hål.

Kuriosa: Även rock- och sportstjärnor verkar ha upptäckt den natursköna tillflyktsorten. Det var till exempel hit den franske fotbollsspelaren Zinedine Zidane reste för att hålla sig undan pressen efter skandalen i VM 2006 (då han utvisades i slutet av finalen efter att ha skallat en av de italienska motståndarna).