Att ”nörda ner sig”

Våra intressen kan vara väldigt varierande. Det är alltifrån musik, idrott, teknik, mat och dryck och så vidare. När man väl hittat något som intresserar en så brukar vi också bli riktigt kunniga inom vårt område. Oavsett om vi kan alla B-sidor hos en artist och sett denne live i alla världsdelar eller kan rabbla Arsenals startelva sen 40-talet så rör det en sorts gedigen hängivenhet som vi män gärna ägnar oss åt. Visst går det bra att ha flera intressen men det brukar alltid vara något vi fokuserar lite extra på.

Alla dessa områden och stilar har en hängiven skara som ägnar sig åt dem. Det kan handla om allt från att man samlar på vissa produkter till att man intresserar sig på djupet kring tillverkning och hantverk.

Personligen kan jag inte så mycket om alla områdena ovan men kan desto mer om kvalitetsskor och skräddarsytt mode och inom dessa områden har jag framförallt de senaste åren märkt ett bredare intresse och ett allt större intresse och även kunskap. Detta är något som jag tycker är väldigt intressant och jag skulle vilja resonera lite kring.

Till att börja med så har det inte varit så många år då det faktiskt varit okej för män att ha mode som intresse. För inte så många år sedan fick män märkliga blickar och möttes av viss misstänksamhet när han antingen var fåfäng eller lade mycket tid och pengar på stil. Jag ogillar termen metrosexuell, för vad sjutton innebär den egentligen? Men detta uttryck som myntades för ca. 10-15 år sedan fick blir någon sorts benämning av de moderna män, oftast i större städer, som tog hand om sig, var måna om sitt yttre och klädde sig bra. Det skapade en acceptans och mode och stil blev helt accepterade områden att fördjupa sig i och vara intresserad av istället för andra saker som teknik, sport, historia eller något annat.

En annan anledning till varför intresset för kvalitetsmode och hantverk har ökat har att göra med vårt konsumentbeteende. Vi ställer högre krav idag på hållbarhet. Med detta menar jag inte bara att produkten skall hålla utan att en produkt skall tillverkas på ett långsiktigt hållbart sätt. Det kan handla om alltifrån att materialen och produktionen är bra för miljön till att arbetsförhållandena är bra för dem som gör varan. Vi ställer högre krav på transparens och förståelse för hela processen. Detta medvetna sätt att konsumera har kommit som en ren motreaktion på den slit-och-släng mentalitet som varit vanlig i många år. Inom skräddarsytt mode och för kvalitetsskor blir detta extra påtagligt. Det klientel som har detta som specialintresse är oerhört insatta i alltifrån hur lädret garvas på naturlig väg till hur ullen vävs innan den blir till kavajtyg. Skoentusiasterna är nog de som gått längst i sin djupdykning och blir ofta så kunniga att de skulle kunna vikariera både som enklare ortopeder och som skomakare.

Slutligen är min uppfattning att internet och framförallt sociala medier är en bidragande orsak till att intresset för olika typer av mode har ökat lavinartat. Genom Instagram och Facebook är det lätt att hitta likasinnade vänner runt om i världen att resonera med och inspireras av. Detta är något jag själv kan vittna om då jag fått vänner tack vare Instagram med gemensamma intressen som befinner sig runt hela världen. Nu bor jag i och för sig i Göteborg där det finns fler med samma intresse som jag men om man exempelvis bor i Östersund, Västervik, Laholm eller Härnösand så kanske antalet likasinnade att ta en öl med och prata skoputsning eller ekbarksgarvade lädersulor är ganska få. Genom den enkelhet Instragram och Facebook erbjuder så hittar man lätt vänner med precis samma intresse som en själv.

Detta vittnar framförallt den skomässa för allmänheten som bloggen Shoegazing arrangerade i Stockholm tidigare i höstas. Här samlades utställare från ett antal kvalitetsskomärken och företag i denna bransch med glada entusiaster från hela landet. När jag gick där slog det mig att många kände varandra redan via Instagram. Mer än en gång hörde jag citat som; ”det var trevligt att få ett ansikte på skorna”. Detta eftersom skofantasterna allt som oftast bara fotar sina skor och fötter. Det var också påtagligt vilken kamratlig stämning det var i denna grupp och vilket genuint intresse de alla förenades i, mig själv inkluderat. Utan att någonsin besökt en motormässa så föreställer jag mig att det fungerar på ungefär samma sätt vad gäller det sociala, samtal kring tillverkning och tekniska detaljer m.m.

I min roll som frilansskribent och bevakning av det mer välklädda modet så har modemässan Pitti Uomo blivit en naturlig smältdegel inte bara för branschfolk utan rejäla entusiaster när det kommer till stil. Mässan som har kommit att bli ett fenomen då det ursprungligen var, och fortfarande är, en inköpsmässa för att utvecklas till streetstylefotografernas främsta arbetsplats till att alltså bli en sorts nätverks- och samlingsplats för folket inom den så kallade #menswear genren. Jag säger egentligen ingenting om detta och delar inte den uppfattning som vissa har att det har kommit att bli en plats man åker till för att visa upp sig och bli fotograferad på. För mig är det någonting så mycket större. Det är en samlingsplats och kreativ miljö där stil frodas, modetrender skapas och där entusiaster som jag hittar sina jämlikar. Män som liksom jag faktiskt bryr sig om att mellanläggen på kavajen har pikerats för hand, att knapphålen sytts av en människa och inte en maskin, att fåren som ger oss vår ull till kavajerna fått beta på gröna ängar, dricka lokal ale och lyssna på The Smiths i ladugården. Det sista var kanske överdrivet men om det skulle finnas ull från dessa får hade mina kostymer varit sydda av detta tyg. För man skall aldrig underskatta detaljer och arbetsförhållanden om man som jag är en nörd.

Text: Olof Nithenius
Foto: Malin Otter & David Fjordland