Barbourjackan som fenomen

Personligen är jag så pass intresserad av det fenomen som användandet av en Barbourjacka faktiskt är, att jag hade kunnat skriva en hel uppsats om det. Detta har vi så klart inte plats för och ni hade tröttnat redan i ingressen, därför kommer idag en sammanfattning av hur jag upplever detta ikoniska varumärke.

Om man jobbar med kläder och stil så blir man lite skadad på så sätt att man, tyvärr i vissa fall, läser av en persons stil för att placera denne i ett fack. När man har samlat på sig relativt mycket kunskap om mode så tror jag att det är lätt att man gärna gör på detta vis. Det gäller nog generellt också för det finns forskning som visar att vi bedömer andra väldigt fort, ofta långt innan de ens har öppnat munnen och fått en ärlig chans att visa vem personen är.

När man skannar av en person och dennes attribut är det därför fullt naturligt att man faktiskt bildar sig en direkt uppfattning om den. För mig finns det få saker som säger så mycket om en person som när denne bär en oljerock från Barbour. Jag kan då med hög sannolikhet säga något om denne persons bakgrund. Detta är i övrigt väldigt svårt. Det spelar ingen roll om någon bär en riktigt dyr klocka, ett par designerjeans för 3000 kronor eller en exklusiv väska. Innehavaren kan befinna sig var som helst i samhället och det är omöjligt att avgöra var.

Ser jag exempelvis en något yngre man, som bär en rätt så välanvänd oljerock från Barbour, tillsammans med antingen ett par randsydda skor eller sneakers från Adidas Stan Smith, samt en vintageklocka eller modern Omega, skulle jag med relativt stor säkerhet vilja påstå att denna person tillhör någon av samhällets mer välbeställa grupper. Varför är nu detta så viktigt att kunna avgöra tänker ni? Det är inte alls viktigt, det är bara ett intressant faktum att just Barbours oljerockar av någon anledning länge har varit ett plagg som i väldigt många fall har burits av just samhällets toppskikt och sådant fascinerar mig.

Plagget sticker inte ut designmässigt, det är inte särskilt dyrt att köpa och det ser inte alls exklusivt ut. Kanske är det just detta som denna kategori av personer tilltalas av. De har redan en stor social status och behöver inte något attribut för att framhäva det ännu mer. Barbourjackan blir liksom en sorts hemlig inträdesbiljett, ett hemligt handslag i ett ordenssällskap, de som vet, det vet liksom.


Den klassiska jackmodellen Ashby från Barbour

Jag tror att det finns fler anledningar till varför det ser ut på detta sätt och har gjort så relativt länge. För att förstå detta måste vi över till England och grotta ner oss i företagets ursprung och historia.

När allting en gång började var klientelet ganska långt ifrån de fashionabla adresserna. Faktum är att kunderna befann sig rätt långt från städerna. För när John Barbour 1894 i South Shields, som ligger långt upp på den engelska östkusten, nära gränsen till Skottland, startade sin verksamhet så var det i första hand traktens fiskare och bönder han hade i åtanke. Man skall ha klart för sig att detta är en av de kallaste och blåsigaste platserna i England och livet var tufft, speciellt för fiskarna ute till havs. När John Barbour tog fram sitt oljerockstyg av vaxad bomull så revolutionerade det användningen av praktiska ytterplagg för många personer. Tidigare hade fiskarna försökt att impregnera sina ytterplagg med talg och fiskolja men de blev styva och otympliga, och luktade säkert inget vidare. En vaxad jacka från Barbour var mycket lättare och smidigare samt hade bättre tålighet mot regn.

Initialt var det alltså till mångt och mycket ett arbetsplagg. Företaget fick snabbt ett gott rykte, växte och blev framgångsrika. Fokus låg hela tiden på funktion och användbarhet. Ganska snabbt ökade användningsområdena och kundkretsen.

Just den rika historian är en del av charmen med Barbour. Det finns en rolig anekdot från krigsåren. År 1937 hade kapten George Philips befäl över ubåten HMS Ursula. Han var missnöjd med den uniform som hans besättning hade och som var den gängse för marinens ubåtar vid denna tid. Han beställde istället och bekostade en tvådelad variant från Barbour till hela sin besättning. Denna ”Ursula Suit”, vilket den blev känd som, blev kort därefter så populär att den blev uniform för all ubåtsbesättning i den brittiska marinen. Den överdel som bars inspirerade senare Barbour vid skapandet av motorcykel/racing jackan International som finns än idag.

På tal om just International-jackan och dess relation till motorsport så sågs den så tidigt som 1964 på skådespelaren, stilikonen och racingfantasten Steve McQueen när han representerade USA i det tunga 6-dagars rallyt för motorcyklar i Tyskland.


Stilikonen Steve McQueen

Som en del av historien är det glädjande att detta idag stora företag, inte köpts upp av någon eller som många andra anrika brittiska firmor antingen gått i konkurs eller flyttat utomlands. Barbour drivs än idag av samma familj i fjärde generationen genom Dame Margret Barbour. Hon har basat över företaget i cirka 40 år, sedan hennes make John Barbour tyvärr gick bort väldigt tidigt. Denna kvinna har gjort ett fenomenalt jobb och blivit adlad för sin insats. Dessutom är det hon, personligen som ligger bakom deras kanske mest kända modell Beaufort. Den tog hon fram 1982 efter att fått inspiration i Frankrike av en jaktjacka.

Som nämnts i inledningen så har Barbour kommit att bli en symbol för de välbeställda. En inte helt orimlig anledning är att de synts på i stort sett varje medlem av den brittiska kungafamiljen i modern tid. Därför har de också blivit kunglig hovleverantör i England hela tre gånger! Första gången 1974 åt H.R.H The Duke of Edinburgh, 1982 åt självaste Her Majesty the Queen och 1987 åt H.R.H Prince Charles. En sak är säker, att om kungafamiljen bär något specifikt så tar adeln och överklassen med stor sannolikhet efter. Produkten får exklusiv status och många vill köpa sig lite glans genom att bära detta plagg.

Ytterligare en lite intressant iakttagelse och sant faktum är att det i dessa kretsar inte anses speciellt fint att ha en helt ny Barbourjacka. Då kan det ju betyda att man precis har ”kommit in i kretsen”. Nej, en Barbourjacka i vax anses som mest exklusiv om den är riktigt sliten och gammal. För det betyder ju att ägaren haft den riktigt länge och varit en del av denna livsstil under en lång tid.

En nära vän till mig som jobbade på Harrods i London på 90-talet, berättade om en herre som köpte en ny vaxad Barbourjacka och började med att lägga den på golvet och trampa på den så att den inte såg helt ny ut. Detta säger något om fenomenet.

Här kunde det sluta men så är inte fallet. Utan det som ger hela Barbourfenoment en twist och som tilltalar mig lite extra är att det inte bara är just i de lite finare salongerna som man ser Barbour. De har även blivit populära i musikkretsar och då av lite mer alternativt slag. Så har det varit länge och man har kunnat se oljerocken på brittpop- och indieband ganska länge.

2007 fick den ett rejält uppsving hos de yngre musikintresserade och modemedvetna kunderna då man under festivalsommaren kunde se indiebandet Arctic Monkeys, Lily Allen och Peaches Geldof i det klassiska plagget.

För mig personligen ger det en extra dimension och gör inte Barbour mindre intressant, tvärtom.