Made in England

Idag skall vi kika lite närmre på Made in England och vad det faktiskt innebär och står för.

Tittar man i ett historiskt perspektiv så har Storbritannien varit ledande inom textil, hantverk och produktion på många sätt. Det finns många anledningar till detta men några av de mest naturliga har varit att de gick i bräschen för industrialiseringen under framförallt 1800-talet. De har haft god tillgång på insatsvaror och varit oerhört innovativa vilket lett fram till flera nya produkter och tekniker. Det går att fördjupa sig enormt inom detta men det har vi inte utrymme till. Idag skall vi istället lyfta fram några och berätta varför det ser ljusare ut än på många år.

Det är fullt naturligt att engelsmännen har varit innovativa när det kommer till produkter vars funktion syftar till att skydda mot vädrets makter. Det finns ett antal exempel på detta och vars påhittighet och innovationsförmåga gjort att vi än idag har både funktionella och stiliga produkter.

Ett exempel är britten Samuel Fox som förvisso inte uppfann det moderna paraplyet men väl utvecklade och förfinade det under mitten av 1800-talet. Denna produktutveckling användes senare av ett företag som av en slump har ett liknande namn, nämligen Fox Ltd. Umbrellas. De har sedan 1868 tillverkat kvalitetsparaplyer i Surrey som skyddar både britter och andra anglofiler runt om i världen från regn.

Ett annat utmärkt exempel är de gummerade regnrockarna från Mackintosh. På många sätt så blir det inte mer brittiskt än detta. De är tidlösa, klassiskt skurna, funktionella och alldeles underbara. Märket startades av skotten Charles Mackintosh i början av 1800-talet och de experimenterade med vattentäta regnrockar. Mackintosh var inte först med tekniken men var den som var med och utvecklade och fick patent. De jobbade med olika typer av laminering eller gummibehandling för att skapa helt vattentäta ytterplagg.

En annan innovation vars syfte var skydd mot vädrets makter stod John Barbour för. Firman startades redan 1894 i South Shields som ligger på Englands nordöst kust. Han utvecklade den typ av vaxat bomullstyg som gör ytterplaggen mer tåliga för regn och som populärt idag kallas oljerockar. Barbourjackorna har idag ikonstatus och vissa menar att man kan bära en oljerock från dem även till smoking och att det skulle vara bättre än en dåligt skuren ullrock…

När det kommer till skor finns det ännu mer att säga. Det brittiska arvet i detta fall är enormt och Northampton en timme norr om London utgör själva navet för denna tillverkning. Det finns massor av vassa tillverkare här vilka alla bedrivit tillverkning i generationer och århundranden. Flera av dem så som exempelvis Loake, Edward Green och Crockett & Jones är fortfarande familjeägda och inte sällan har många av de anställda jobbat hos samma fabrik i hela sitt liv. Hantverkskunskapen och traditionen är stark.

Ovan är alla exempel på företag som funnits mycket länge och som är mycket framgångsrika idag. Så har det tyvärr inte alltid varit för den brittiska textilindustrin. Från att ha varit mycket fina verksamheter så var det många som fick det tufft under 70-talet och fram till nutid och som tyvärr försvann helt. Vissa gick i konkurs och vissa andra hamnade i någon sorts dvala. Det har varit ett par faktorer som styrt detta. Massproduktion och en annan efterfrågan från konsumenter är en anledning och en flytt till låglöneländer en annan. Det är så klart tråkigt att en verksamhet som funnits i generationer tvingas stänga ner. Speciellt när alla förutsättningar så som hantverkskunnande och tillgång på bra material är så god.

Allt är dock inte nattsvart och det kan man bland annat tacka dig och mig för (åtminstone delvis) då vi återigen som konsumenter har börjat efterfråga det man kan kalla heritage samt välgjorda produkter Made in the UK. Samt att det finns eldsjälar och personer som vågar satsa och hålla ut och sätter en ära i att finnas kvar i England.

Ett mycket bra exempel på detta är Private White VC. Detta märke från Manchester har gått mot strömmen och gjort tvärtom vad många andra gjort. Historien är den att företaget som egentligen utgör en rejäl textilfabrik i Manchesters utkant funnits mycket länge. Den togs över efter kriget av en krigshjälte vid namn White. Deras verksamhet bestod dock då av att tillverka ytterplagg av hög kvalitet åt några av de mest kända brittiska märkena. Detta gjorde man, och i viss mån gör förfarande, fram till för några år sedan. Allt fler av deras kunder ville kapa kostnader och trots att dessa märken funnits mycket länge i England valde de att tillverka i billigare fabriker ”långt bort i stan”. Det blev allt kärvare tider för fabriken i Manchester och de var tvungna att göra något. Ett barnbarn till den tidigare ägaren bestämde sig för att lämna sitt jobb hos en storbank i London och ta över släktföretaget. Hans tanke om en vändning var att skapa ett eget varumärke och tillverka ALLT i den egna fabriken utav i möjligaste mån material från UK. De skulle axla sitt stolta arv och inte tumma på något. Detta har de uppmärksammats för enormt och de har startat en trend där fler och fler valt att flytta hem åtminstone en del av sin produktion till England. De har också satt en boll i rullning och det har de senaste fem år väckts liv i ett antal andra brittiska varumärken som haft en Törnrosasömn i flera år.



Ett annat utmärkt exempel är Londonbaserade Drake´s. De har i 40 år varit stolta tillverkare av framförallt accessoarer gjorda i England. Deras slipstillverkning sker i egna lokaler mitt i centrala London och stadsdelen Shoreditch. De har även dragit sitt strå till stacken och bidragit till att rädda brittiska jobb och kunskap genom att köpa en av de få skjortfabriker som fortfarande finns kvar i England. För ett par år sedan köpte de upp en fabrik i Somerset och deras varumärke Cleeve. Detta är nu en del av Drake´s och en av få tillverkare av skjortor i England.

Företag och passionerade personer som dessa är en förutsättning för att det skall vända och hantverket och traditionen bevaras. Lika viktigt är dock två saker till. Att vi som konsumenter efterfrågar kvalitet och välgjorda produkter samt att det finns en återväxt och någon som kan ta över tillverkningen i framtiden.

Att vi som konsumenter har börjat förstå och uppskatta kvalitet är en trend som hållit i sig länge. Slit och släng mentaliteten har minskat och genom internet och sociala medier har en ökad kunskap och förståelse kommit. Vi köper bättre numera helt enkelt.

När det kommer till återväxten så ser det också mycket bra ut. När man talar med tillverkare och märken så berättar de att de aldrig haft så många som knackar på dörren och vill jobba hos dem och som vill lära sig ett hantverk. Det är alltifrån skomakare till skräddare. Det känns också som att allt fler jämfört med tidigare söker sig till praktiska jobb med kreativa inslag där man får skapa något.

Allt detta sammantaget gör att den negativa trenden förhoppnings har brutits. Mycket talar för att utbudet av kvalitet och hantverk från Storbritannien kommer att bevaras och öka framöver.

Till viss del tack vare er. Tack för detta. 

Rule Britannia