Fabriksbesök - Joseph Cheaney & Sons

Vi befinner oss i hjärtat av Northamptonshire och idag ska vi besöka Joseph Cheaney & Sons, en av världens främsta tillverkare av randsydda skor. Tidigare under dagen landade vi i Birmingham efter en flygresa som avgick mycket tidigt hemma i Sverige. Tröttheten är dock som bortblåst och entusiasmen på topp.



Kvällen är ljum och solen värmer fortfarande ett hörn av borggården på Rushton Hall, det gamla godset i Kettering, som likt många andra engelska byggnader av det här imponerande formatet har omvandlats till hotell. Man har här med framgång bevarat känslan av Downton Abbey och känslan av aristokrati. Det känns speciellt att sitta i den här miljön och avnjuta ett glas kall dryck i väntan på att resten av sällskapet skall ansluta. De vi väntar på är de nuvarande ägarna av Cheaney som även de skall bo en natt på hotellet och äta middag med oss på den lokala puben efter denna fördrink.



Snart ansluter en grånad man klädd i en välsittande marinblå kavaj av plaggtvättad bomull. Passformen är lika mjuk och behaglig som bärarens attityd när han artigt presenterar sig som William. William Church. Som i familjen synonym med varumärket Church’s, världens kanske mest namnkunniga skotillverkare. Även om det nu är Cheaney som står i fokus finns en koppling mellan de båda skotillverkarna som är tydligare och starkare än vad många kanske vet. Vi sitter ytterligare någon timme, William och jag smuttar på kall öl och diskuterar engelska skor, marknad och svenskars skokonsumtion.

Cheaney har varit en rakt igenom Engelsk skotillverkare ända sedan starten 1886 och via några ägarbyten var de under en tid ägda av Prada Group via dess köp av Church’s, som vid tiden för köpet ägde Cheaney. Under många år stod Cheaney för stora delar av Church’s produktion för att balansera den stora efterfrågan av skor från tillverkaren. Till skillnad från Church’s fick dock Cheaney fortsätta att agera mer opåverkat av modejättens inflytande.



Idag kan Cheaney i mångt och mycket ses som den rest av Church’s som fortfarande är helt och hållet engelsk. Många av Cheaneys läster är de gamla beprövade formerna från Church’s.

William berättar att det 2009 uppstod ett tillfälle där han och kusinen John Church kunde köpa loss Cheaney och åter göra det till ett helengelskt skoföretag sett till såväl ägandet och arvet, som tillverkningstraditionen och beslutsfattandet. Därefter har flera tunga profiler anslutit sig till Cheaney från andra delar av den engelska skovärlden. Produktionschefen Alex som kommer att leda vår rundtur i Cheaneys fabrik, har tidigare haft samma roll hos Edward Green, i trettio år. För er som inte är fullt så bevandrade i världen av engelska randsydda skor är Edward Green tillsammans med John Lobb de traditionellt absolut högst ansedda skotillverkarna i England och i många avseenden hela världen.

Morgonen därpå samlas vi i ett litet gemytligt inrett showroom i Cheaneys fabrikslokaler. Väggarna är fyllda med skor, där den ena väcker än mer habegär än den andra. Detta trots att stora delar av provsortimentet inte finns på plats då man vid tiden för vårt besök använde dem vid en skomässa på annan ort. William ger oss en kort och koncis genomgång av historien bakom Cheaney, dagens produktion med de fördelar och tillgångar man har, samt de utmaningar man står inför.



Frågan om att rekrytera kompetent, men framförallt lojal och hängiven arbetskraft är en av kärnfrågorna, som hos många andra tillverkare av såväl skor som kläder. Mycket av upplärningen och kunskapsöverföringen sker fortfarande direkt på fabriksgolvet, inte sällan mellan flera generationer i samma familj. Cheaney är den största arbetsgivaren i Desborough och förser merparten av samhället med arbetstillfällen och har gjort det i över hundra år.

Produktionschefen Alex ansluter till skaran i showroomet och rundturen i fabriken börjar. Första anhalten är Cheaneys clickingroom. Detta är den del i tillverkningen där man via stans eller för hand skär ut de delar av läder som senare i produktionen skall sys ihop till skons ovansida. Männen som arbetar här kallas för clickers. De använder en kortbladig och sylvass kniv, till för att för hand skära ut läderbitarna med. Efter varje snitt lyfts kniven, varpå bladets spets lossnar från underlaget och ger ifrån sig ett lätt klickande ljud.



En intressant detalj är att varje clicker själv tillverkar bladet till sin kniv av gamla bågfilsblad som kapas, varpå en liten del för hand slipas till önskad form på en liten slipsten i fabriken.

Det är i huvudsak män som arbetar i den här delen av produktionen. Jag frågar varför och får till svar att få kvinnor helt enkelt inte söker sig hit. Kanske av tradition, samt att det är ett relativt fysiskt påfrestande arbete där stora djurhudar skall lyftas och hanteras. Alex förtydligar dock att aspirerande kvinnliga clickers välkomnas varmt om intresset skulle finnas.

The Mavericks, I Just Want to Dance The Night Away spelas med raspig ton på en gammal radio i ett hörn av lokalen. Spontan allsång uppstår plötsligt när en kör av grova tatuerade grånade män, likt en fotbollsklack, tillsammans sjunger med i refrängen. En hjärtlig och nästan rörande stämning infinner sig. Det är värme och genuin glädje mitt i det sannolikt relativt monotona arbetet.

Bladen klickar varefter de lämnar bordet då kniven flyttas till en ny position utefter den mässingskantade schablonen. Så här kan det troligtvis ha sett ut och låtit redan för över hundra år sedan.

Efter the clickingroom slussas vi in i mönsterproduktionen där varje skomodell via designers och modern utformning föds via CAD. Utifrån de mönster som skapas tillverkar man bland annat de schabloner som alla clickers använde i förra rummet när de skär ut läderbitarna till skons läst. Kanten på schablonen förses för hand med en mässingslist för att knivbladet lätt skall glida runt kanterna utan att varken skära sönder mönsterschablonen eller bli utslitet. Mönstertillverkningen är ett hantverk i sig.



En naturlig följd blir nu att vi får en genomgång av de material som används i tillverkningen. I huvudsak läder av olika kvalitet och egenskap. Vi pratar mycket om en läderkvalité kallad Burnishing Calf, en lädersort där lädrets naturliga färgskiftningar syns igenom den färgade ytan.



Läder är ett naturligt och levande material med en historia. Ränder som uppstår då djuret växer, så kallade stretchmarks, märken efter insektsbett och revor av taggtrådsstängsel är alla delar av djurets historia och så även historian bakom skon som tillverkas.



Det är lite religion i frågeställningen gällande läderkvalité. Många skoköpare ratar helt en sko där ett stretchmark syns i lästlädret på den färdiga skon. Man ser det som ett produktionsfel, istället för en naturlig del av det levande material som dessa skor tillverkats av i århundraden. Till situationen läggs det faktum att det blir svårare och svårare att få tag på bra djurhudar då dessa är en biprodukt av köttproduktion, vilken i sig minskar. Detta leder i sin tur till att de hudar som står till buds är färre i antal och ska fördelas på en ökande skara användare. Garverierna som behandlar skinnen är färre och sluteffekten är att kvalitén på allt läder som finns på marknaden generellt håller lägre nivå än vad den gjorde längre bakåt i tiden.



Den nämnda religionsaspekten ligger i att omfamna lädrets historia och de märken denna medför, eller kräva perfektion och rent felfria läderytor på de skor man köper. Det uppstår en motsägelse mellan förväntningarna på skon och det slutpris man som kund anser rimligt att betala. Kundkravet på nästintill onaturligt perfekt läder i skorna gör att antalet hudar som kan användas minskar drastiskt, varpå priset på skorna höjs ytterligare. Som genuint skointresserad anser jag själv att färgskiftningar och mildare linjer i lädret i viss utsträckning bidrar till det unika med den redan unika produkt som en handsydd sko utgör.

Det går i viss mån att maskera dessa märken och effekter via så kallat corrected grain, ett skinn som målats med ett aningen mer täckande färglager. Det är noga att i sammanhanget påpeka att corrected grain absolut inte måste innebära att skinnet förbättrats så drastiskt att man klätt ytan med ett lager av plastmaterial. Här rynkar även många skointresserade på näsan enligt min egen erfarenhet, då denna läderkvalité ibland anses mindre fin.

Vi promenerar vidare i fabrikslokalerna och står med ens mitt i the closing room. Här syr man ihop alla läderbitar som skurits ut. Detaljer som de hål, vilka utgör mönstret på brogueskor stansas här ut. Den lilla tandade kanten på vissa av läderstyckena, kallad gimping, skärs till för hand med ett litet vasst tandat hjul. Sömmar som med imponerande precision och ibland endast någon millimeters sömsmån, på fri hand fogas samman bit efter bit till det som kommer att utgöra den färdiga skons ovanläder. Alla moment kräver år av träning för att uppnå den kvalité som betingar en slutprodukt som uppfyller Cheaneys standardkrav. Hela processen med clicking och closing är en tidsödande och kunskapskrävande del av produktionen som utgör en stor del av slutproduktens pris i butik.



Då alla bitar fogats samman skall de vila i ett rum där luften är mättad med varm vattenånga. Här får lädret rätt egenskaper för att hålla i den påfrestande tillverkningsprocessen där materialet sträcks över lästen och skon sakta börjar få sin form. Efter detta skede börjar slutfasen i den mekaniska delen av skons skapande och vi stegar sakta in i den livfulla och maskinfyllda hallen kallad the making room. Här fogas foder, innersulor, mellanlägg och diverse förstärkningar samman till det som för varje steg i produktionen alltmer börjar likna den färdiga skon.

En randsydd sko omfattas av i runda tal 200 produktionsmoment, där åtskilliga av dem tar åratal att lära sig bra nog. I Cheaneys making room står hylla efter hylla uppradade med mängder av olika skomodeller i olika grad av färdigställande. Ett signaturmoment för randsydda skor är när det så kallade randlädret sys fast i fodret och ovanlädret med den för modellen namngivande randsömmen. Denna söm syns med andra ord inte från utsidan på den färdiga skon.



Randlädret utgör sedan den kant som går runt skon närmst lästlädret. Hålrummet som bildas på skons undersida vid ytan där innersulan omgärdas av randlädret fylls med korkharts som ger randsydda skor egenskapen att skon formar sig efter bärarens fot och på så sätt får en unik och perfekt passform.




I randlädret sys sedan yttersulan fast med den söm som syns på skons undersida. Denna söm kallas avlappssöm.

Sulkanter och undersidor slipas, putsas, målas och vaxas. Oerhört många av arbetsmomenten är mycket precisionskrävande och sker på fri hand utan stöd av mallar eller andra riktlinjer än år av vana och ett minutiöst inövat handlag. Slinter du och skadar lästlädret på en sko med maskinen som via ett sylvasst fräsjhul kapar ned yttersulans kanter, måste skon i många fall helt kasseras. Värdet av flera veckors arbete och hundratals arbetsmoment, förlorat på ett ögonblick.



Det är i vanlig ordning en omtumlande upplevelse att vandra igenom hela produktionskedjan av en kvalitetsprodukt i klass med Cheaneys skor. Man upphör sällan att förvånas av den påtagliga känslan inför det höga värdet av produkten som kommer ut i slutändan. Cheaney producerar ungefär 1500 par skor, per vecka. Det går inte att göra snabbare utan att antingen utöka bemanningen och fabriken påtagligt mycket, eller sänka produktions- och kvalitetskraven. Inget av dessa alternativ är intressanta för Cheaney. Företagskulturen och produkterna bygger varken på stora volymer eller en ambition att konkurrera via lägre priser som ökar försäljningen.

De tillverkar helt enkelt skor som håller enligt den stolthet och det kulturarv man odlat sedan starten 1896. En approach som håller konkurrensmässigt och gör att intresset för de välgjorda skorna växer på världsmarknaden. Något som tydligt visar sig i en av de sista produktionsstationerna i Cheaneys stora making room: reparations- och renoveringsavdelningen.

Här tar man hand om skor som kunder använt flitigt, sannolikt under lång tid. De sulas om och skadade delar byts ut. Skon putsas upp och får nytt liv och lyster. Ett par välvårdade skor från Cheaney kan renoveras och sulas om åtskilliga gånger, så länge ovanlädret är oskadat. Inte sällan ett tidsspann om tio till femton år.



Joseph Cheaney & Sons är Northamptonshires kvalitetsmässigt bäst bevarade hemlighet i skotillverkningssammanhang, som William Church valde att uttrycka det. Efter den omfattande rundturen och insikten i alla delar av tillverkningen, är jag beredd att hålla med. Vi känner att det skall bli spännande att se hur allt fler upptäcker varumärket. Flertalet med ett mer djuplodande skointresse har sedan länge fått upp ögonen för Cheaney och fattat tycke för skorna.

Text: Mikael Vallin, skribent Care of Carl
Foto: Evelina Svantesson, fotograf Care of Carl