Flanelltyget

Gällande det klassiska och tidlösa modet så håller många anhängare och bärare av denna stil hösten främst. Nu kan man ”äntligen” plocka fram både tweedkavajer, rockar och inte minst flanellplaggen.

Liksom i fallet med manchestertyget, som vi skrev om tidigare i höst, är flanell inte ett material utan en finish, som många tror. Flanell kan enklast beskrivas som en matt och lite luddig eller ”ruggad” yta som ger ett mjukt och lite ledigt intryck. Det förekommer både för bomull, då främst skjortor, samt i ull. Idag tänkte vi fokusera på den senare och berätta lite mer om det underbara flanelltyget i ull som lämpar sig mycket väl för vårt skandinaviska lite kalla klimat från oktober till april.

Vad är flanell?

Lite förenklat kan man säga att det finns flera sätt att skapa ett flanelltyg i ull på. Utgångspunkten för att det skall vara ett ”riktigt” flanelltyg är att man skall använda merinoull. Sen kan den bearbetas på flera sätt. Ett är att det kardas på ett sådant sätt att olika typer av ullfibrer blandas. Det ger den filtiga känslan som kännetecknar flanell och sägs vara det ursprungliga sättet. Nackdelen är att det blir ganska poröst och ömtåligt och lätt slits på utsatta delar.

Ullen kan också spinnas på ett sådant sätt att endast de längsta fibrerna används. Detta ökar slitstyrkan men ger också mindre filtig känsla och man måste bearbeta ytan något sen på tyget för att uppnå den önskade flanelliga filtkänslan.

Historia

Namnet flanell sägs komma från walesiskans ord gwalen som skulle betyda ylle. Denna typ av tygs ursprung vet man inte exakt men mycket talar för att det kommer från Storbritannien. Det förekom dock tidigt också i Frankrike.

Man brukar tillskriva den brittiska firman och väveriet Fox Brothers i Somerset ursprunget till flanelltyget. Denna firma som startades redan 1772 var en gång en gigantisk verksamhet som sysselsatte över 5000 personer och som på många sätt var pionjärer inte bara när det gäller tyg utan även som arbetsgivare vad gäller inflytande, pension mm. Under 1900-talets första hälft bestod verksamheten till stor del i att väva åt militären under de två världskrigen. Sakta men säkert blev verksamheten allt mindre för att knappt existera alls fram till för ungefär tio år sedan. Med nya ägare och drivande personer som fick igång verksamheten igen så ökar nu åter försäljningen. Under sloganen ”If it's not Fox, it's not flannel” förser man de kräsnaste av kunder över hela världen med det urbrittiska tyget från sydvästa England. Sen är det inte riktigt sant för visst förekommer det fler bra väverier när det kommer till flanell. Några som är bra att känna till är bland annat Vitale Barberis Canonico, Loro Piana, Minnis och Holland & Sherry.

”If it's not Fox, it's not flannel”

Tyget har alltså funnits ganska länge men fick sitt stora genombrott under 30-talet och då som ett relativt sportigt och ledigt plagg. Benvit flanell var också det korrekta materialet för de byxor som bars/bärs när man spelar cricket vilket förstärkte det sportiga. Idag när modet är lite annorlunda och valmöjligheterna fler kan det alltså vara ett tyg som förekommer i så väl formella som lediga sammanhang.

Användningsområde

Idag förekommer flanelltyger i flera olika sorters plagg från kostym till udda byxor. Mest kända och vanligast förekommande måste ändå sägas vara de mellangråa uddabyxorna. Dessa syns på män under hela höst- och vinterhalvåret och kombineras på en rad olika sätt. Lite intressant med tanke på att de ursprungligen bars även på sommarhalvåret. En vanlig kombination är att bära de grå byxorna ihop med en blå blazer. Det är en sorts formell klädsel som ofta fungera lika bra som kostym. Just mellangrått och marinblått är två färger som harmoniserar väl tillsammans. Ett annat vanligt sätt att bära byxorna är lite mer ledigt och sportigt ihop med en tweedkavaj. En look som förekommer ofta både i England och Italien idag.

Kända flanellbärare

Det finns många kända bärare och ambassadörer när det kommer till ullflanell. Vi menar dock att man ur ett stilperspektiv bör känna till åtminstone tre som alltjämt än idag inspirerar oss.

Fred Astaire

LÄS MER: Stilikonen Fred Astaire

Winston Churchill

En av Englands största politiker och statsmän någonsin blev känd för många saker. Hans karaktäristiska stil kom kanske lite i skymundan av hans karriär men är trots det väl värd att nämnas. Som man förväntar sig från en person ur den brittiska överklassen under början av förra seklet var så klart hans stil urbrittisk och klassisk. Det fanns så attribut och nyanser som ihop med hans pondus och utstrålning gjorde den mycket intressant. Detta framkommer på ett välkänt porträtt i form av en bild tagen 1940 när Churchill hållandes ett maskingevär bär en kritstrecksrandig kostym i flanell från Fox Brothers som skräddaren Henry Poole sytt upp. Både kostymen och bilder har blivit legendariska i stilsammanhand. Vid sidan av kostymen har han en cigarr i mungipan, plommonstopet på huvudet och den för honom så karaktäristiska prickiga flugan knyten runt halsen.

Gianni Agnelli

Vi har uppmärksammat Gianni Agnelli förut för hans stil. Välförtjänt på alla sätt då han troligtvis är en av vår tids bäst klädda och mest stilfulla personer. För alla anhängare av den italienska sartoriella stilen kommer han alltid att vara numero uno. Hans naturliga inställning till mode kan på många sätt ha påverkat och inspirerat det vi idag kallar sprezzatura och som får utgöra ett samlingsnamn och förklaring till det lekfulla och ibland nonchalanta italienska modet. Advokaten som hans smeknamn också var sågs ofta i just skräddade kostymer i grå flanell gärna då matchandes med en ullslips, mockaskor, moccasiner eller kängor och en buttondownskjorta med kragen oknäppt.

LÄS MER: Stilikonen Gianni Agnelli