Ivy och Trad, kusinerna till Preppy

 

Det skall börja med att sägas att detta inte är någon vetenskap och gränserna och stilarna flyter ihop. För gemene man är det nog svårt att ens se någon större skillnad. Det intressanta är dock att det finns många personer som med liv och lust debatterar och diskuterar på diverse internetforum vad som är IVY, Preppy och Trad och deras skillnader. För den som har tid och lust är det ganska kul att följa, för många tar detta på stort allvar och tror sig sitta inne på alla rätt svar. Ett fenomen som är rätt vanligt förekommande på internet och i sociala medier.

 

Vi börjar med en sammanfattning och enklare jämförelse för att man lättare skall förstå sammanhangen.

Förenklat har alla stilarna sitt ursprung ifrån USA:s över- och övre medelklass och de miljöer de befunnit sig i det senaste århundradet. Oftast förknippat med USA:s nordöstkust mer känt som New England.

Preppy är en slags livsstil som vuxit fram hos den grupp amerikaner som gått på privatskolor och elituniversitet. Egentligen omfattar den kläder för alla situationer såväl formellt som ledigt. Den förknippas allt som oftast med det ledigare modet från denna grupp. Det vill säga så som de klär/klädde sig när man var ledig. Då ville man signalera att man var just ledig och överdrev nästan de informella inslagen som mönster, färger och allt som stod i skarp kontrast till en formell arbetsstil. Den lediga stilen formades också av de idrotter så som golf, segling, tennis, hästpolo och lacrosse som man gärna utövade. Så av de tre begreppen eller stilarna kan man förenklat säga att preppy helt klart är den mest lekfulla och sportiga av dem.

 

Motsatsen är den stil som kallas Trad, vilket är en förkortning för traditional. Som namnet antyder rör det sig om något traditionellt, konservativt och klassiskt.

 

Förutom att Trad-stilen är mer formell så är också passformen något som skiljer den åt från framförallt preppy. I fallet med Trad så är allt vad heter slim och figurnära helt förkastligt. Det skall vara en rak silhuett och generösa snitt. Stilen är konservativ med anglofila inslag fast på ett amerikanskt sätt. Det som gör det hela så svårt är att även om detta är en klassisk stil så medger den att man under sommarmånaderna går till jobbet i den ljusa seersucker kostymen, använder vita derbyskor, så kallade bucks, med mera. Det finns alltså lediga inslag även här. Dagens anhängare av Trad är mer klassiska och konservativa än vad personerna som utvecklade stilen var. Det har skrivits mycket om detta både på stilbloggar och i böcker och många verkar vara överens om att början till Tradstilen var lite utav en mjuk motreaktion på det rådande väldigt konservativa sättet att klä sig som rådde under 1950-talet. Det var främst unga i övre medel- och överklassfamiljer som ville vara lite rebeller fast inom ramarna. I den miljön man befann sig var kostym, skjorta och slips en norm, liksom formella skor. Det man då gjorde var att addera små detaljer som mönstrade kavajer, ljusare tyger, mer färg på slipsen, aningen mer vågade mönster över lag fast fortfarande inom ramarna för vad som var accepterat. Exempelvis lade man slag på byxan för att det skulle likna det lediga uttryck som preppyanhängarna hade på sina upprullade chinos.

Inte sällan så anammar en Tradanhängare stora delar av en preppy stil när denne är ledig dock inte lika figurnära som många preppyfantaster förespråkar.

 

IVY i sin tur beskrivs enklast som en stil mitt emellan de ovan nämnda. Av de tre falangerna av i stort sett samma sak så är detta den mest snobbiga stilen fast på ett diskret och sofistikerat sätt. Med snobbig syftar vi på att denna stil inte på något sätt är skrikig eller vulgär, tvärtom. Den är snobbig på det sätt att den syftar till att markera en tillhörighet. Som själva namnet antyder kommer IVY stilen från de elituniversitet som kallas IVY League och som utgörs av: Brown, Cornell, Penn, Darthmouth, Princeton, Harvard, Yale och Columbia. Den stil som bars här av studenterna från framförallt 1920-slutet till 1960-talet har format och utgör det man idag förknippar med IVY som stil. Dessa skolor utgjorde och utgör än idag en elitmiljö. Det var nog mer klassrelaterat då än nu och att markera tillhörigheten var viktigt. Rent formellt ligger stilen mellan preppy och Trad på det sättet att den är ledig men så pass uppklädd att man kan gå direkt får undervisningen till en middag utan att byta om. Kostym förekom sällan men väldigt ofta byxor och kavaj. Byxorna var då gärna chinos, i manchestertyg eller flanellbyxor. Kavajen var en klubblazer eller i tweed och kunde på sommaren bytas mot kavajer i bomull, linne och seersucker (bäckebölja). Det var lika vanligt att man nöjde sig med chinos, skjorta och en tröja, som kavaj och slips. Då inte sällan en collegetröja eller stickad med ens college emblem på eller den idrottsklubb man tillhörde på skolan.

Ivy-stilens sko nummer ett var ohotat pennyloafern. Helst från Bass och deras ikoniska Weejuns men även från Alden, Allen Edmonds, Johnston & Murphy eller Brooks Brothers. Det har skrivits mycket om detta och den logiska förklaringen till förkärleken för denna modell är att den rent formellt och utseendemässigt ligger mellan den seglarsko som preppystilen föredrog och de oxfords och derbys som Tradstilen gärna använde.

 

Okej, nu vet ni hur de såg ut och ungefär varför. Det är lätt att tro, så som det beskrivs ovan, som att dessa tre stilar var någon sorts subkulturer likt punkare, skejtare, syntare etc. Så var det absolut inte. Det var inte på något sätt så att dessa falanger av stil höll sig till sin egen grupp. Nej, det hela handlar egentligen bara om hur formell och vilken inställning man hade till stil och mode samt lite vilken skola man gått eller gick på.

Dessa tre begrepp förekom överhuvudtaget inte under tiden som beskrivs ovan. Det var ingen som bekände sig till att; jag är en Trad-person.

Dessa begrepp har vuxit fram senare och av olika anledningar. Vissa menar på att de till stor del skapats i modern tid för att förklara och förstå modet och dess påverkan. Andra tror lite cyniskt att det är kommersiella krafter som eldat på begreppen för att idag skapa livsstilsmärken kring dem.

 

Exakt när begreppen kom till är svårt att säga. Man vet att preppy var en vanligt förekommande term i alla fall på 70-talet och framåt. Dess stora genombrott kom genom Lisa Birnbachs bok The official Preppy Handbook från 1980. Den har kommit att bli en bibel för preppystilen även om den skrevs lätt ironiskt och med glimten i ögat. Ivy som begrepp kan mycket väl ha kommit från Japan. På 60-talet gjordes nämligen en förträfflig fotobok av tre japaner som fick namnet Take Ivy. De fotade och porträtterade miljöerna på elituniversiteten i USA. Denna bok är mytomspunnen och legandarisk i japan och tros vara en av anledningarna till varför Ivy stilen blivit så stor där. Den översattes först i modern tid till engelska och fick då än större betydelse.

Det har getts ut massor av andra bra böcker med både fakta och bildinspiration på temat. En värd att nämna är The Ivy Look: Classic American Clothing av Graham Marsh.

 

I ärlighetens namn skall man inte ta detta på allt för stort allvar. Det finns det tillräckligt många andra, framförallt amerikaner, som gör i diverse forum. Det är kläder och inte en vetenskap vi talar om även om det ligger sociala och kulturella aspekter bakom som gör det hela lite mer intressant.

 

Tilltalas man av stilen finns det många varumärken idag som byggt mycket av sin identitet kring dessa tre fenomen på ett eller annat sätt. Några värda att nämna är så klart Ralph Lauren, Tommy Hilfiger, GANT, Lexington och till viss del Morris.

Skall man lyfta fram någon lite extra så är det GANTs kollektion Rugger. Vissa delar av denna kollektion känns väldigt äkta och nära det original som faktiskt bars av studenter och på dessa amerikanska platser under 60-70-talet. Det finns en risk när man vill skapa en preppylook att det blir lite tillrättalagt, kommersiellt och stereotypt. GANT Rugger har aldrig känts så utan kikar man på bilder från campus så bar faktiskt studenterna dessa plagg i sin vardag helt naturligt. Mer Ivy än så blir det inte.