Kläder är makt!

Finns få saker som irriterar så mycket som när män tar tänkt efter och investerat i kläder.... och inte tänkt efter hur dessa bärs.
Spelar ingen roll om du har en kostym för 10 000 kr om den sitter fel. Att lägga pengarna på kvalité är första steget, sen gäller det att se till att resten matchar och sitter rätt.

En bekant hade en kostym från Dressman på sin student. Även om den såg billig ut så satt den så perfekt som det bara gick. Därför såg han bättre ut än övriga som hade tagit första bästa från antingen Boss eller Tiger.
Been there done that kan jag själv erkänna.

@Viktor: @Viktor: Mycket bra tankar Viktor, det är precis det här det handlar om: Att klä sig rätt, där rätt passform är lika viktigt som plaggen man väljer.

Eller så kan vi skippa fördomar? Lära ut vettigt beteende istället? Har man inget bättre för sig än att sträva efter mentala övertaget med kläder...

?There is nothing noble in being superior to your fellow man; true nobility is being superior to your former self.?

@CHRIS: Precis, det ska inte handla om att se ned på någon, eller att se sig själv som överlägsen. Det jag ville förmedla med texten är att det finns situationer där man lätt kan hamna i ett ofördelaktigt läge om man avviker från vad som förväntas eller vad som är passande vid det tillfället. Vi kan kalla det en mild form av kulturkrock. För att göra en lång anekdot mycket kort, kan jag återge en situation där mycket kunniga ingenjörer skulle beskriva tekniskt vitala delar av ett projekt. Information som skulle komma att bli avgörande i en konkurrenssituation där ett bolag i Sverige konkurrerade med en fransk aktör, inför en sydamerikansk kund. Den sydamerikanska kunden, representanterna för den franska aktören, och de svenska säljarna var klädda som situationen påbjöd. Framförallt tack vare den anda som förväntades av kunden och den andra leverantören. De svenska ingenjörerna vägrade bära kavaj, med liknande argument som de du anger. Mycket ödmjuka personer, fantastiskt kunniga på sitt område, och övertygade om att deras budskap skulle vinna alla segrar. Tyvärr resulterade detta i att de tekniskt kunniga fransmännen som smälte in i situationen, och vars budskap låg i nivå med de svenska ingenjörernas, gick hem bättre hos kunden då denne mycket tydligt lyssnade mer uppmärksamt på fransmännen vilka han med facit i hand tog på större allvar vid det tillfället.

Fortsätter läsa dina artiklar och tycker de är väldigt intressanta. Den största anledningen är att man märker hur odiskuterat detta ämnet är i samhället. Att stil och attityd kan rent av vara ett livsavgörande val.

Personligen hade jag lämnat mötesrummet om jag märker en gnista av översittarattityd pga min klädsel. Jag vägrar jobba med denna typ av ignoranta människor, vilket troligtvis (tyvärr) är en nackdel för mig. Har man sett slutet på American Psycho märker man hur ett yttre kan ändra din tolkning hos andra, medan insidan av Patrick Bateman är helt förstörd. Är världen verklig så ytlig fortfarande? När appar som Snapchat, Instagram exploderar går samtidigt Twitters aktie i motsatt riktning. Vill vi inte veta vad som sägs från en anonym person längre? Är inte tanken om den perfekta världen i fokus längre? Vill man hellre se vackra människor som omedvetet skryter om sina resor på Instagram?

Sidenote:
Jag läser just nu ''Min hemlighet'' av Petter Stordalen där han går igenom många intressanta ämnen om att ''lyckas i livet'' (vad det nu innebär). Det som fascinerar mig är inte hans intelligens eller stil, ibland kan han till och med verka korkad. Det är drivet och attityden kombinerat med hans stil som säger något om hans ''success''. Är han den bild av den optimala människan vi kanske alla önskar vara? Klär sig snygg. Har alltid huvudet på skaft. Är en morgonmänniska som joggar varje dag klockan 05.30. Inte rädd för att misslyckas. Går in med inställningen att misslyckas är en lärdom. Men är samtidigt ödmjuk och omtänksam.

Jag hade gärna läst en artikel om hur vi kan undvika att ha förutfattade meningar pga klädstil, för att se dina tankar kring fördomar och hur vi kan bli bättre på att inte ha fördomar om andra.

Intressant läsning.

@John: Jag ber om ursäkt att mitt svar har dröjt. Kort sammanfattat tror jag att vi har precis samma tanke och sätt att se på situationen. Det var precis detta jag ville försöka lyfta fram i inlägget "Det omvända snobberiet", att lyckas bli av med värderingar och förutfattade meningar på grund av klädstil. Det finns rika männsikor som klär sig som om de vore fattiga, det finns vanliga människor som jag själv, som tycker om att klä mig i kläder som för många direkt förknippas med någon som har pengar, eller viljan att ge sken av att de har pengar. Det handlar i grund och botten oftast om personligt intresse. Vissa lägger pengar på kläder, precis som en annan man lägger stora pengar på teknikprylar eller en dyr motorcykel. Det förändrar oss inte som personer, men det påverkar omvärldens sätt att se på oss. Gällande situationen ovan hamnar vi i ett läge där det blir skillnad mellan det egna tyckandet och personlighet, och en affärssituation och företags/businesskultur. Många gånger har man som anställd inte alternativet att bara lämna mötesrummet, då det är ens jobb att leverera och göra en god insats. Lite som att en fotbollsspelare förväntas anlända till planen iförd oklanderlig matchklädsel, där skorna kanske varierar, men sen skall resten av helheten följa ett förväntat mönster. I mötesrummet lämnas lite större möjligheter att variera fler detaljer än skorna, men om du kommer iförd en matchklädsel som signalerar Mockträsk IF (inget ont om Mockträsk, underbart litet samhälle utanför Boden), och du möter Paris Saint Germain, skall det mycket till för att vinna respekt. Mer än du ofta har under den förhållandevis korta tid mötet varar. Ha en härlig dag nu, och tack för mycket intressanta tankar och återkoppling John. Vi hörs!

Bra skrivet, mitt problem med texten är dock hur du undvikit en del av det du inledde med. Hur ens klädval kan skapa barriärer mot ens arbetskollegor. En situation där hierarki och rang är svårhanterligt...
Om du vill fylla ut den luckan så hade det varit intressant att läsa!

@Tom: Som du säger lämnades påståendet lite oberört, då kärnan i texten var budskapet om kraften i att komma rätt klädd till rätt situation, och att en proper klädsel ofta sätter dig i en fördelaktig position. Det du nu tar upp är också en viktig aspekt i många situationer. Som konsult var jag alltid noga med att ta reda på hur man klädde sig på de företag jag skulle besöka. Krasst sett bottnar egentligen mycket av detta, i mina ögon, i fördomar och stereotyper. För det finns folk som blir återhållsamma, restriktiva och känner sig besvärade av någon som kommer mer "uppklädd" än vad man väntar sig. Min lösning på detta, då jag mycket länge klätt mig i kostymer och kavajer av eget intresse, och inte för att det förväntas av mig, är att först mjukt smälta in lite. Eller snarare, inte sticka ut för mycket, tills de jag arbetar med känner mig så pass väl att de vet att kostymen inte gör mig till en trist typ. Att jag är densamma oavsett hur jag klär mig. Så, för att koka ned ett brokigt och kanske diffust svar på din undran känner jag: Ja, tyvärr kan kläder skapa barriärer, men det rör sig mest om tillfällen då du träffar en viktig part under kort tid, då din personlighet inte hinner överbrygga intrycket någon får av de kläder du bär. Kort sagt, tillfälliga möten, och liknande. Mitt råd är att göra research och se vad som gäller på det ställe dit man skall. Är det dock en längre vistelse, som ett längre konsultuppdrag på kundföretag, uppmuntrar jag alltid alla att successivt och steg för steg klä sig enligt sin egen stil, om det handlar om en "mer uppklädd stil", än vad som är vanligt., så länge du är i situationer med folk som vet vem du är.

@Tom: ... och det du nämner om hierarki och rang gör det hela än mer känsligt. Här handlar det kanske om personer som om de stöts, eller känner sig hotade av din klädsel, kan göra livet svårt för dig. Tyvärr finns det även i leden bland chefer och ledare personer som inte är intresserade av kläder, eller som inte vill se sig "överglänsta" av en kollega med lägre rang, som klär upp sig mer/klär sig bättre än dem. Den enda slutsats jag kan avrunda med i detta sammanhang är att man då nog gör gott i att till viss del foga sig, men: Då är problemet större än en fråga om klädmässig stil. Du har då en dålig chef/överordnad på halsen, som sannolikt inte kommer att nöja sig med att du bara håller dig nedtonad klädmässigt, och då kan det kanske vara på sin plats att fråga sig själv om det är andra saker man bör ändra på i sin egen jobbsituation, än sättet man klär sig.