Modets cykler - en historisk reflektion om hur vi klär oss

Idag tänkte jag ta mig friheten att kombinera två av mina större intressen, mode och ekonomi. Det blir en annorlunda text på så sätt att den inte bara handlar om stil eller inspiration vilket normalt är det jag skriver om.

Idag tänkte jag ge mig in på hur vi har klätt oss de senaste 100 åren och vad som till stor del har påverkat detta. Min poäng, vilket kommer att framgå, är egentligen två. För det första att den ekonomiska konjunkturen väldigt ofta påverkar hur vi klär oss. Det andra är att när en stil växer fram så är den nästan alltid en motreaktion på den stil som varit norm precis dessförinnan.

Som den försiktiga svensk jag är vill jag börja med det retoriska knepet att friskriva mig från eventuella fel i mitt resonemang. Detta är ingen uppsats utan mina personliga iakttagelser och tolkningar av vårt senaste stilmässiga sekel. Det finns säkert tolkningsfel och ett och annat årtal som inte stämmer men helheten stämmer ganska bra ändå. Avslutningsvis skall jag ge mig på en gissning och berätta för er hur vi kommer att klä oss fram över. För med relativt stor precision så vet jag faktiskt det…

Okej, låt oss börja vår stilmässiga resa 1918 i Europa när första världskriget tagit slut. Direkt efter kriget såg vi en rejäl ekonomisk nedgång och recession. Detta speglade hur vi både klädde oss och betedde oss. Folks resurser var små och möjligheten till några större stilmässiga utsvävningar fanns inte. Det var en tämligen grå tid. Det intressanta är att kort efter detta så vände ekonomin och vi kom in i början på 1920-talet, en tid som har kommit att kallas ”det glada 20-talet”. Det hände flera saker nu. I takt med att ekonomin blev starkare blev vi på allvar lite mer globala i vårt beteende för första gången. Jazzmusiken spreds från USA till oss i Europa och gemene man började att gå ut och roa sig genom att dansa foxtrot och charleston. Festandet ökade och man klädde sig mer elegant som en motreaktion till den enkla och tuffa tid man gått igenom innan. Rent stilmässigt är detta kanske en av de mest eleganta epokerna i herrmodets historia, en tid när champagnen flödade. Tänk The Great Gatsby i USA, denna dekadenta men dystra roman utspelar sig sommaren 1922 och sammanfattar bra denna tidsanda. En anledning till att det såg ut som det gjorde även i Sverige var att radio och film började komma stort med inspiration från glamourens Hollywood.

Högkonjunkturen och spekulationerna under hela 20-talet ledde dock till en urladdning och rejäl börskrasch 1929. Denna finanskris i kombination med hög inflation ledde till högre arbetslöshet och sämre ekonomi för gemene man och som en naturlig konsekvens minskade konsumtionen och dekadensen. Vi klädde oss enklare och mera praktiskt igen. Det oroliga ekonomiska läget var en av anledningarna till att det andra världskriget kunde bryta ut. En enkel stil blev under dessa ransoneringsår ännu enklare. Lyxen lyste med sin frånvaro och vi lappade och lagade plaggen efter bästa förmåga. Man kan minst sagt säga att det var ytterst få som kunde unna sig några direkta modemässiga extravaganser eller utsvävningar nu. Nej, det var praktiskt, funktionellt och enkelt igen.

När kriget tog slut 1945 var vi rätt tilltufsade och ekonomin inte särskilt god. Som så många gånger tidigare så vände det dock. I detta fall ganska fort. Som en konsekvens av krigets efterdyningar insåg många länder att nu gäller det att samarbeta och hjälpas åt, varför den tidiga efterkrigstiden var en period när en rad tidiga handelsavtal tog form som kom att påverka ekonomin i positiv riktning i många år. Åren från krigets slut till 1970-talets början har kommit att kallas rekordåren med anledning av den enorma ekonomiska tillväxt som då rådde. För Sveriges del har de till stora delar format det samhälle vi har idag eftersom begrepp som folkhemmet och välfärdsstaten växte fram. Stilmässigt så styrdes utseende återigen av de ekonomiska förutsättningarna. Skall man sammanfatta det så är ord som klassisk, korrekt och lite borgerlig ganska bra ord. Män klädde sig enligt klassiska normer med kostym, hatt, rock, välputsade skor osv.

Nu uppkommer så som jag personligen uppfattar det, ett av de första undantagen till hur det normalt sett varit med att ekonomin styrt stilen. För runt 1968 hade vi fortfarande vad man kan kalla en högkonjunktur och relativt låg arbetslöshet och trots detta kom idealet att ändras. Framförallt kan man säga att det kom att ifrågasättas. En enorm vänstervåg spred sig i Europa bland studenter och intellektuella. Man ifrågasatta både befintliga politiska normer så som det man uppfattade som ett borgerligt ideal, vilket genomsyrat det mesta ända sedan kriget tog slut och rekordåren började. Detta spred sig och nu såg vi för första gången en mycket större spridning i stilar, subkulturer och beteenden.

Att det relativt snart efter revoltåren kom en djup svacka igen i form av oljekrisen 1973 hjälpte nog till att få även gemene man att åtminstone stilmässigt bryta med de tidigare idealen. Vi som jobbar med herrmode kan nog enas om att även det klassiska herrmodet under 70-talet troligtvis avviker mest från det historiska genomsnittet. Under denna period såg även klassiska kostymer lite annorlunda ut med vida ben, riktigt breda slag och en del udda färger och mönster. Slipsarna var superbreda och i riktigt brokiga mönster och färger. Vi blev, jämfört med tidigare väldigt långhåriga och mustaschen fick ett uppsving. Alltså en sorts motreaktion mot hur det var innan. Så här såg det ut i nästan 10 år.

Uppmärksam läsare fattar nog vad som är på väg att hända. Yes, lågkonjunktur byts mot högkonjunktur. 1985 släpptes utlåning fri i Sverige och Stockholms Fondbörs upplevde några makalösa år. Det var nu begreppet yuppies myntades om dåtidens finansvalpar med tidiga mobiltelefoner. Dessa guldår ledde till makalös dekadens, konsumtion och nya beteenden. Något som var precis tvärt emot hela 70-talet. Stilen blev extravagant, dyr och exklusiv.

Men historien upprepar sig alltid. Efter regn kommer solsken, fast i detta fall tvärtom. Efter 80-talets turboekonomi kom en djup fastighets- och finanskris som varade från mellan 90-94. Detta ledde till att stilen liksom i de tidigare fallen blev enklare och ”vanligare” igen. Det var under denna period jag själv var tonåring och fick mitt första stilintresse. Nu kan man dock säga att valmöjligheterna var stora eftersom man kunde klä sig lite hur som helst. Men bohem och grungestilen fick en viktig betydelse direkt efter finanskrisen och var, får man nog säga, en motreaktion på 80-talets lite mer vulgära stil. Sen ebbade det ut för att erbjuda massa olika varianter som var stora under denna tid. Men i Sverige betydde indiepopen och britpopen mycket framförallt för hur den yngre generationen klädde sig. Framåt slutet av denna tid fick minimalismen och den skandinaviska designen på allvar fotfäste och är stort än idag.

Som framgått så svänger det fort i hockey och 00-talet inleddes med en enorm IT-bubbla och finanskris igen. Denna gång vände det så fort att vi knappt hann byta till en mera bohemisk stil igen. Efter ett par års börskris vände det och vi såg början på några god år när finansmarknaden fick en ny boom. Företagsförvärv och riskkapitalbolag var modeord och den vulgära bra-kulturen en norm. Nu skulle gemene man dricka helrör och spruta champagne iklädd en rosa skjorta och med en jämn solbränna, inte bara på Stureplan utan även på Stadshotellet i Växjö, eller någon annanstans. Nu var det en direkt motreaktion på minimalism och börs-VD'ar i fleecejackor. Nu bar vi smala kostymer, mycket loggor och lyx. Det skulle synas hur framgångsrik man var, eller ville vara.

Historien upprepar sig och vi såg en ny finanskris 2008 som en konsekvens av Lehman Brothers konkurs tätt följt av en kris i Europa, som startade i de så kallade PIGS-länderna. Ekonomin blev sämre men inte så mycket sämre för oss i Sverige. Vi lade oss dock av med snorvalpsfasoner och ett nytt förhållningssätt till mode och stil föddes. Individualismen. Där är vi än idag.

Vad menas då med detta? Jo lätt förenklat handlar stil numera för många individer att uttrycka vem man är. Då vi alla är olika så går det numera isär väldigt mycket hur man kan/vill/bör se ut. Lite intressant är att många ändå tenderar att se ut som de personer man umgås med… Medvetenheten är ett annat genomgående tema idag. Internet och sociala medier har lett till många bra saker. En är att transparensen och förståelsen för en produkt och hur den görs ökat. Oavsett var man bor så kan man handla i stort sett vilken stil som helst över nätet. Sociala medier ger oss idag ett enormt utbud av inspiration. Det är alltså lätt idag att vara medveten. Att sen tillämpa det och visa att man är medveten och insatt och kan applicera på sin egen individuella framtoning är viktigt. För oss män har det för första gången på oerhört många år faktiskt blivit okej att vara stilintresserad och fåfäng.

Så avslutningsvis, hur kommer vi i nästa skede att se ut och agera? Mitt troliga svar vilket baseras på beteenden jag redan sett och som är ett faktum och som jag tror kommer att slå igenom på bred front de kommande 10 åren är att det blir tvärtom mot idag. Det blir det ju alltid enligt ovan. Så vi går från medvetna individualister till ”omedvetna” kollektivister. Sen kan den vise så klart ifrågasätta om det omedvetna är särskilt omedvetet när det sker av de mest insatta och medvetna personerna? Lite så har det varit de senaste åren när Normcore trenden slog igenom i de tidiga, så kallade early adopeters-grupper. Att vara medvetet omedveten är ju lite konstigt men kommer nog att komma ut på än bredare front än idag. Nästa stora påverkan som vi sett redan och som kommer påverka både stil och beteenden är att vi kommer att bli hälsosammare genom att äta bättre och röra på oss mer. Detta ger avtryck i ännu mer funktionsmode med praktiska detaljer.

Hur det blir i framtiden återstår att se men troligtvis blir det tvärtom mot föregående period, det har det nästan alltid blivit och historien har en tendens att upprepa sig.

Text: Olof Nithenius