Myten om sprezzatura

Sprezzatura kanske merparten av er frågar? Är det den med extra ost och musslor på pizzeria Amalfi? Nej, det är den genuina förmågan att bära skräddad stil med avslappnad perfektion. Det handlar i dagsläget också om hur en halv stilvärld, hårt krystat försöker pressa fram intrycket.

Tidlös, självklar och genuin stil, bygger på helhjärtat bärande av kläder. Sir Hardy Amies myntade de bevingade orden, fritt översatt: ”En man skall se ut som om han köpt sina kläder med kunskap och intelligens, klätt på sig dem med omsorg och sedan helt och hållet glömt bort dem”.

Det här är egentligen essensen i uttrycket sprezzatura. Kanske tillåter denna företeelse att kläderna tas på utan fullt så stor omsorg. Kärnan i det hela är att alltid och med självklarhet bära kläder som har perfekt storlek och passform. Allt detta med en avslappnad och nästan lite vårdslös attityd, så att det resulterar i små drag av imperfektion och slarvighet.

Låter det märkligt? Låt oss nedan måla upp ett förklarande exempel:

Om du sällan använder kostym, finns det stor risk att det syns i sättet du bär den. Du ägnar kanske stor möda åt att få till en perfekt slipsknut, som i alldeles för många fall resulterar i en allt för stor windsorknut eller någon annan avancerad modell, till en skjortkrage som är på tok för liten. Du klär sedan på dig en kavaj där ärmen i bästa fall bara är någon centimeter för lång så att skjortmanschetten inte syns och ärmen täcker handloven, vilket resulterar i att hela kavajen ser för stor ut. Mannen som sedan går och står i dessa kläder, ser ofta stelt påklädd ut. Inte som att han vant och avslappnat går klädd som han brukar.

Besitter du sprezzatura, konsten att få allt att se självklart ut, är situationen en helt annan. Du knyter sannolikt slipsar ofta. Kanske dagligen. Du har en gedigen kunskap om vilka av dina skjortkragar som fungerar med vilka slipsar, sett till deras uppbyggnad och grovlek. Detta i kombination med att du nöjer dig med att använda en enda slipsknut, för att inte slå knut på dig själv i ansträngningen att se proper ut. Knuten heter four-in-hand. Alla dina kavajer har undantagslöst en ärmlängd som via ett enkelt ingrepp av din skräddare kortats till rätt längd. Kavajen har vidare en felfri passform utan löst sittande tyg över rygg och midja. Även detta oftast tack vare skräddarändringar.



Var kommer då sprezzaturan in i sammanhanget? Jo, då du knyter dina slipsar ofta, tar på dig din perfekta kavaj och knäpper dina skjortmanschetter av långfibrig bomull, dag ut och dag in, uppstår lätt ett visst mått av slentrian och slarvighet. Du är inte lika nitisk och högtidlig i ditt sätt att ta på dig härligheten. Du glömmer att knäppa en knapp? Slipsknuten hamnar lite snett? Ett ficklock på kavajen sitter fortfarande nedtryckt i fickan sedan du fiskade upp biljetten vid senaste besöket på operan?

Någon morgon har din bassett skällt och ylat, då morgonens mat inte serverats i tid, samtidigt som du sätter dina manschettknappar av slät, borstad silver i din dubbla skjortmanschett. När du kommer till jobbet sitter den ena manschettknappen fortfarande lite snett och det syns.

Alla dina kläder sitter dock fortfarande perfekt på dig gällande storlek och snitt. Det skapar en aningen stökig helhet, som ändå når en så långt högre stilnivå än den perfekt påklädde mannen som inte gjort det med samma kunskap och rutin, eller orutin. Hänger ni med?

Var kommer då myten in?

Låt oss ta ett exempel med den fiktiva personen Nichola, en man i sina bästa år på sin yacht någonstans i en gästhamn, med azurblått vatten längs medelhavskusten. Han drar sömnigt på sig sina khakishorts från Incotex. Spänner lite slarvigt det flätade mockaskärpet, då han stoppat ned sin välskurna linneskjorta från Barba lite hjälpligt i byxorna. Till sist kliver han ned i sina handsydda dubbelmonks av mocka, med samma slapphet som en skrämmande mängd människor använder färgglada tofflor av cellplast.

När Nichola sätter sig på huk för att låsa upp sin Vespa för att åka in till staden, glider den välsittande skjortan ur byxmidjans baksida, men sitter fortfarande kvar på framsidan. Inget han lägger märke till.

På torget i byn fångas han på bild av en amerikansk pionjär till streetstylefotograf, som lägger märke till de uppknäppta munkskorna och skjortan som sitter instoppad på framsidan men inte bak. Sättet att bära skorna blir till ett stilfenomen via en fotoblogg som besöks av tusentals inspirerade unga män runt år 2006. Skjortan kallas plötsligt för ”The half tucked shirt”. Sättet att bära skjortan och skorna kopieras med smärtsam noggrannhet av de stilmedvetna männen som läst bloggen och man kallar det sprezzatura. Allt bara för att Nichola inte kunde bry sig mindre om att kläderna satt på trekvart, som ett uttryck av sann sprezzatura.

De avsiktligt oknäppta skorna och andra liknande företeelser blir extra komiska i sammanhang när många av dessa män från världens alla hörn samlas på en och samma yta och är slarvigt klädda på samma sätt. Det syns ofta ganska klart vilka som besitter Nicholas sanna sprezzatura och vilka som anstränger sig för att efterlikna den.

Allt bygger på en egen hängivenhet i bärandet av kläder och den hårfina balansen mellan att av en praktisk anledning eller glömska lämna de små missar i helheten som kännetecknar den sanna sprezzaturan.

Text: Mikael Vallin, skribent Care of Carl
Foto: Evelina Svantesson, fotograf Care of Carl