Plaggen som blev ikoner

Publicerad 2016-07-24

Trender kommer och går. Ena säsongen är någonting inne för att nästa säsong vara ute. Det finns dock saker, plagg, skomodeller och accessoarer som överlevt inte bara korta trendsvängningar från säsong till säsong utan som klarat decennier och ibland snart ett sekel. Hur kommer det sig? Hur kommer det sig att något plagg får ikonstatus som medför att det kan säljas år ut och år in? Vad krävs egentligen för att bli en framtida ikon som kommer att överleva modets nyckfulla svängningar?

I mitt jobb som frilansande skribent med fokus på klassiskt mode och stil så kämpar jag hårt för att utbilda mina läsare likväl som att inspirera dem. Jag är starkt emot en slit-och-släng mentalitet när det kommer till konsumtion och förespråkar att man satsar på kvalitet som håller i längden. Det är bra på alla sätt. Om man då väljer att göra just detta, att välja produkter som initialt kanske kostar lite mer ibland så kan det vara vettigt att investera i saker som inte bara håller rent kvalitetsmässigt utan också utseendemässigt.

En bra utgångspunkt kan vara att välja produkter som om man så vill har ikonstatus. Med detta tänker jag mig att det är en produkt som egentligen aldrig blir omodern. Från tid till annan kan den vara mycket trendig och populär, men den blir aldrig ute. Av denna anledning kan en ikonprodukt säljas likadant år ut och år in. En dröm för ett företag helt enkelt.

Ikonprodukter finns det gott om i olika segment framförallt inom väskor, parfymer och klockor. Det finns även ett antal plagg, skor och accessoarer som alla varit och fortfarande är viktiga för herrmodet. Jag tänkte djupdyka och gå igenom några av dessa här och nu.

Barbour.

De som läste min text nyligen om preppymodet kunde mellan raderna skönja min förkärlek för det lite överklassiga modet. Jag står för det! I min bok är och förblir därför Barbours klassiska mellanlånga vaxjacka Beaufort en ikon. Inte bara för mig, för denna jacka är företagets absoluta bästsäljare ihop med den lite längre Border, lite kortare Bedale samt den mattlaserade Liddesdale.

Lite extra roligt är att det är Dame Margret Barbour som själv designat modellen Beaufort. Hon har i ett halvt sekel utvecklat och förfinat detta urbrittiska märke som lyckats med bedriften att göra det ljuva livet på landet kommersiellt och åtråvärt även för oss som trängs i små lägenheter i stan. Hennes inspiration till denna unisex jacka som Beaufort faktiskt är fick hon från franska jaktjackor. De första modellerna hade det rutiga Gordon Tartan som foder. Numera är det familjen Barbours eget rutiga tartanmönster som pryder insidan. Det unika med vaxjackorna är att de är lika omtyckta av Östermalmstanter som hipsters på Glastonburyfestivalen.

Baracuta och Steve McQueen.
När vi ändå är inne på jackor så är det omöjligt att inte nämna Barracutas klassiska G9 jacka, det är en ikon om någon! Detta anrika företag från Manchester har skapat ett fåtal men omåttligt populära ytterplagg som hängt med riktigt länge. Jackan med namnet G9, G står för golf, var alltså ursprungligen en sportjacka. Den blev känd framförallt på 50-talet när Elvis Presley 1954 bar den i filmen King Creole.

Jackan har framförallt fått ikonstatus i en rad subkulturer som inte sällan har sin grund i olika musikgenrer. Det är allt från Scooter boys, Ska, Mods och Skins som fallit för jackan, och en stor mänga anglofiler som älskar dessa klassiska uttryck och arv. Vän av ordning tänker; är inte detta en Harringtonjacka? Jo, det är korrekt. Jackan kallas sedan 1964 även Harrington. Detta kommer också efter att en skådespelare burit den på tv. Det var när Ryan O´Neal spelade Rodney Harrington i serien Peyton Place som den fick smeknamnet Harrington jacket, något som hänger kvar än idag. Andra tänker; hade inte Steve McQueen en G9 jacka i den kanske stiligaste filmen som gjorts, The Thomas Crown Affair, från 1963? Även det stämmer. Även här fick Barracuta en rejäl kommersiell skjuts framåt.

<em>G9-jackan, ikoniserad av Steve McQueen</em>

G9 Original Harrington Jacket Racing Green

Just Steve McQueen har varit bidragande till att skapa ett antal ikoniska produkter. Mest känd kanske han är för de klockmodeller från Rolex och Tag Heuer han tätt förknippas med. Nästan lika känd är han för att också det i filmen The Thomas Crown Affair frontat ett par solglasögon från Persol i den ikoniska modellen 649s. Vän av ordning vet dock att denna modell som skapades 1957 för spårvagnsförarna i Turin som behövde en lite större solglasögon modell som skydd när de körde.

Egentligen fick modellen sitt stora genombrott i filmens värld innan Steve McQueen. Det var 1961 i Pietro Germis film Divorce Italian Style som stilikonen Macello Mastrianni bar modellen och den faktiskt slog igenom. Persol är för övrigt en förkortning för italienskans Per il sole, vilket ungefär betyder för skydd mot solen. Gamla Persolmodeller med texten Ratti på insidan betingar ett högt värde på vintagemarknaden då Ratti var den fabrik i Italien där de tillverkades innan den större produktionen drog igång.

Ray-Ban Wayfarer.
Det är helt otänkbart att skriva om solglasögon med ikonstatus utan att nämna Ray-Bans svarta Wayfarer. Detta är en modell som från tid till annan är supertrendig, den blir över tiden dock aldrig omodern. Ray-Ban som grundades redan 1937 i USA av Bausch & Lomb skapade initialt mest solglasögon för armén. De är också väldigt kända för just sina pilotbågar i stål. Fram till 1952 var det endast bågar i stål man lät tillverka. Med modellen Wayfarer revolutionerade man marknaden med en plastbåge som sedan dess inte ändrats. Genom åren har den också prytt stilikoner och storheter som Bob Dylan, Andy Warhol, Jack Nicholson och Tom Cruise.

Klassiska solglasögon från Ray-Ban

R.M.Williams Chelsea boot.
Som den skonörd jag är känner jag mig tvungen att åtminstone kasta in två modeller i ett resonemang kring ikonstatus. Det första är R.M.Williams Chelsea boot. En robust känga ursprungligen skapad för den hårda påfrestningen som riktiga, om man får kalla dem så, australiensiska cowboys och jordbrukare utsattes för.

Genom en bra randsydd konstruktion och riktigt fint läder skapade man en känga som vid lite vård kunde klara decenniers slit. Liksom i fallet med Barbour där produkterna ursprungligen skapats för ett liv på landet där produkterna skulle klara väder, vind och slit så har R.M Williams kommit att få ikonstatus främst i välbärgade europeiska kretsar vilka gärna förknippas med varumärket och landsortsromantiken.

Edward Green's Dover.

På skotemat är det svårt att inte nämna Edward Green's så kallade split-toe modell Dover. Den har ännu inte alls samma långa historik som många andra ikonprodukter. Det som ändå gör att denna modell som tillverkas i skostaden Northamptons kanske främsta fabrik, Edward Green, är att om man frågar skoentusiaster världen över vilken som är den mest ikoniska split-toen idag så kommer en direkt majoritet säger Dover. Det säger något om dess popularitet och även långsiktiga potential.

Edward Green Dover Split Toe Derby Chestnut

Sko i split-toe modell från klassiska Edward Green.

Lacoste pikétröja.
Om man som jag är uppvuxen på sent 80-tal och 90-tal så vet man vikten av att ha ägt eller äga en pikétröja från Lacoste. Den broderade krokodilen säger mer än tusen ord. Det var kanske också det som den legendariska tennisspelare René Lacoste också hade på känn när kan slog mynt av sitt smeknamn ”le crocodile” och lät tillverka den första pikétröjan med det karaktäristiska emblemet på. Han var en utmärkt tennisspelare som så klart främst bar den kortärmade bomullsskjortan i vitt men kommer nog att gå till historien som den som klätt miljontals personer runt hela världen i tennis-tröjan i allsköns färger.

Man skall inte förringa emblem och dess roll när det kommer till att nå ikonstatus. För vad vore Ralph Lauren utan dess broderade polospelare? Mycket men inte alls det enorma imperium det är idag om ni frågar mig. Det skall inte förringas att igenkänningsfaktorn är viktig vilket varit en bidragande orsak till att Ralph Lauren haft oxfordskjortor och pikétröjor med broderad logo som en bästsäljande stapelvara i flera decennier.

<em>René Lacoste, grundare till varumärket</em>

Skall man summera resonemanget och så att säga knyta ihop säcken så är nog just igenkänningsfaktorn viktig. Titta på varumärken som Gucci, Louis Vuitton m.fl. De har en makalös kvalitet på sina produkter men är till viss del ändå väldigt beroende av en logotyp och exploateringen av denna. För att skapa framtida ikonprodukter kan därför just logotypen och varumärket spela in.

Tack och lov så är konsumenten idag så pass initierad, intresserad och upplyst i kombination med en galet bra transparens, mycket tack vare internet, att även genuin kvalitet och hantverk kan leda till ikonstatus.

Tittar man historiskt, framförallt på flera av de produkter som jag redogjort för ovan, så har populärkultur och framförallt film och musik varit viktiga i skapande och spridningen av ikonstatus. Personligen tror jag att det till viss del också kommer forma framtida ikonprodukter men inte i lika stor utsträckning. Numera inspireras vi mer av varandra på sociala medier och idol- och kändisdyrkan har minskat. Istället kommer det blir gemene man med god smak och många välförtjänta följare på sociala medier som är med och formar framtidens ikonstatus vad gäller produkter.

Avgörande kommer nog ett klassiskt och tidlöst uttryck vara det som främst underlättar när det gäller framtida ikoner. För trender kommer och går men det klassiska består.

Text: Olof Nithenius
Foto: Barbour, R.M.Williams, Lacoste

Taggar:

Vad tyckte du om den här artikeln?

4 Kommentarer

Fantastisk artikel!

Den 24 juli 2016

Svara »

@Douglas Wahlgren: Vi tackar. Olof är en kunnig och trevlig skribent, utöver att vara en man med mycket god stilkänsla. Hans texter är ett bra inslag här i Carl Magazine.

Den 26 juli 2016

Svara »

Gustaf

Den som försöker vara 100% modern med det absolut senaste riskerar att ögonblicket efter vara hopplöst ute!

Den 24 juli 2016

Svara »

@Gustaf: Det ligger mycket i det resonemanget Gustaf.

Den 26 juli 2016

Svara »