På besök i Gällstad hos Ivanhoe AB där Henri Lloyds Alton-tröjor stickas

Det är tidig morgon, och vi sitter i bilen med siktet inställt på ett litet samhälle med textilhistorisk betydelse. Idag ska vi besöka en högst levande och aktuell svensk textilfabrik, med anor från mitten av förra seklet. I en tid med högt fokus på lågpristillverkning, ju fler plagg per investerad krona desto bättre, känns det hela glädjande och betryggande.

En vanlig uppfattning är att du behöver köpa kläder från de allra dyraste premiumtillverkarna, för att undkomma plagg som tråcklats ihop av underbetalda människor som arbetar under usla förhållanden i österländska sweatshops.

Vi ska besöka Ivanhoe AB i det lilla samhället Gällstad, som dock inte ligger längre söderut än någon mil nedanför Ulricehamn, kanske tre mil väster om CareOfCarl och Borås, en i sig historisk skådeplats i svenska textilsammanhang. Utöver att det sedan tre generationer tillbaka lilla familjeägda och -drivna företaget tillverkar och säljer plagg under eget namn, stickar man även kläder för ett större antal mycket välkända märken, där vi idag ska fokusera på Henri Lloyd, och tillverkningen av tröjmodellen Alton Zip.

Tröjmodellen är mycket populär, vilket också märks bland CareOfCarls kunder. Vad många troligtvis inte vet, är att plagget till största del faktiskt tillverkas i Sverige.

Gånghester, Draered och Dannike passeras. I Hulu gör vägen en stor sväng ut på ett näs vid sjön Åsunden. Plötsligt står den där och idisslar i vägkanten, en älgtjur som sedan majestätiskt tar ett steg ut i vägbanan. Det är med blotta förskräckelsen och en rad ryggmärgsreflexer kollisionen undviks. Små minst sagt kuperade landsvägar med  berg-och-dalbaneliknande framtoning, tvingar mig snabbt att sänka farten. Ett pärlband av små byar passeras, i en bygd där en och annan tom industrilokal vittnar om centralisering och dagens hårda konkurrens. Rätt vad det är befinner vi oss dock i Gällstad. Här är motsatsen i liv och tillväxt påtaglig.

Gällstad är sedan gammalt en handelsplats där folk samlats för att hitta bra varor till bra priser. Idag samsas ett antal outletbutiker med små industrilokaler bakom vars väggar spännande verksamhet äger rum.

Vi möter Göran Göthager i entrén till en av de centralt belägna butikerna. Efter ett stadigt handslag tar vi vägen rakt igenom lokaler där hyllor och bord visar upp såväl Ivanhoes egna plagg, och stickade kläder från Henri Lloyd, som en mängd andra kända fabrikat. Via en liten bakdörr hittar vi en spiraltrappa av stål, som tar oss till övervåningen och lokalerna där all tillverkning äger rum! 

Jag visste egentligen inte vad jag hade att vänta mig. Någonstans i bakhuvudet hade väl bilder svept förbi, av damer i arbetskläder och hårnät, i rader av bord för beredning av plagg i olika steg i högljudd fabriksmiljö. Det vi möts av är en lugn atmosfär och behagligt upplysta lokaler, fyllda av ett antal toppmoderna datorstyrda stickningsmaskiner. Ett harmoniskt och envetet surrande är allt som hörs varje gång släden passerar över en rad av hundratals nålar vilka formar garn till de mest fantastiska stickade tyger.

Vi lägger av oss ytterkläderna på en soffa i ett litet rum där mappar med tygprover, och några koner med fint garn står uppradade. Med en liten svart anteckningsbok av beprövat fabrikat redo, börjar så rundturen på allvar.

En snabb genomgång av maskinerna och tekniken vi passerade på vägen in, gör klart att det utöver tung teknisk kompetens krävs omfattande erfarenhet och kunnande för att tillverka stickade plagg av hög kvalité. Göran utgör andra generationen Göthager som producerar stickade kläder. År av kunnande och erfarenheter samlade i en person, som passionerat brinner för sitt värv. När jag, smått yrkesskadad av år i IT-branschen, frågar var informationen finns dokumenterad, och säkrad för fortlevnad, ler Göran finurligt för pekfingret mot höger tinning. ”-Här inne, på gott och ont” säger han.

”-Se här, en så välmående stickad yta!” utbrister Göran medan han för handen över ett bröststycke som senare skall komma att fogas samman till den tidigare nämnda tröjan från Henri Lloyd.

Göran berättar inlevelsefullt om ett projekt han bedriver tillsammans med ett gäng fårfarmare på Nya Zeeland, där de jobbar för att ta fram en överlägsen ullkvalité som kommer att spinnas till de bästa garnerna. Han håller upp en tuss av ull, som för de flesta kunde se ut som vilket bomullsskräp som helst.

För en garvad textilnörd anas något annat. ”-14,5 micron!” säger Göran med ett stolt leende på läpparna medan han sakta drar ut en tuss för att visa de ovanligt fina ullfibrerna. Ju tunnare och finare ullfibrer (ju lägre microntal), desto finare och bättre ullgarn, kan vi sammanfatta. Och visst kommer garnet av superullen, och plaggen som stickas av den, att bli något alldeles extra. För att ge textilintresserade ett riktmärke, är gränsvärdet för ullfibrer i Royal Alpaca, 19 micron.

Vi pratar vidare om tekniken i maskinerna vi just passerat. Om hur alla de många hundratals nålarna måste placeras ut med minutiös noggrannhet i ett mönster som oftast är unikt för varje plagg som skall tillverkas. Själva utformningen av nålen är densamma som använts under en mycket lång tid. Det som framförallt förändrats är möjligheterna att idag programmera maskinerna på ett långt mer avancerat sätt, som ger nästintill obegränsade möjligheter till variation och lösningar vid stickning.

Som tidigare nämnt krävs erfarenhet. Ju fler år desto bättre, om man vet att förvalta och dra nytta av den på rätt sätt. Rätt garn skall användas i kombination med rätt maskor för att uppnå ett visst material. Vilket som är det rätta materialet är sedan i sig en mycket subjektiv vetenskap som i slutändan avgörs av personligt tyckande, och bokstavligt talat, fingertoppskänsla.

"-Vi får ofta förfrågningar om att skicka över ett gäng pärmar med prover på de material vi kan erbjuda i vår produktion", säger Göran. Det handlar då inte om små en- eller tvåmansföretag som vill sätta ihop en limiterad kollektion av tröjor, utan oftast av tunga globala aktörer med världsomspännande marknader. "- Det enda jag kan svara då är dock att ni får komma hit och se efter själva, om ni vill jobba med oss. Hur märkligt det än kan låta, kan vi inte arbeta genom att sticka upp små prover av alla material vi kan åstadkomma. -Att göra stickade plagg på vår nivå är en kreativ process som måste växa fram successivt. Material och maskiner, i symbios med kunnande, önskemål samt tekniska och materialmässiga förutsättningar”, förklarar Göran.

Vi rör oss vidare, ut i fabrikslokalen igen. Man hinner tänka ”trolleri” när man ser maskinerna mata fram del efter del i det som senare skall komma att sammanfogas till hela tröjor. Det tar i snitt 24 minuter för en maskin att färdigställa ett stickat plagg. Alton Zip tröjan från Henri Lloyd tillverkas inte som ett ”Fully fashioned” plagg, vilket skulle betyda att det skulle stickas i ett enda stycke.

Tröjan i fråga stickas i stället bit för bit, som sedan sammanfogas för hand. ”-Det handlar inte om olika nivåer av kvalité heller”, förklarar Göran när jag frågar om det där med fully fashioned eller inte. Alton Zip ska enligt önskemålen helt enkelt tillverkas i en modell, som helt enkelt inte går att uppnå som fully fashioned plagg. Axelkonstruktionen är ett exempel, som bara kan uppnås där separata delar sammanfogas via en söm.

De marinblå stickade delarna består utöver garn i olika färger av en uppsjö tekniska lösningar som utarbetats på Ivanhoe AB genom åren. Man har bland annat tagit fram ett sinnrikt system, där de olika fortfarande sammanhängande delarna som syns på bilden ovan, separeras genom att man drar i en trådända som sticker i skarven mellan varje tygstycke.

Då de stickade delarna separeras, dras också en uttänkt kombination av maskor samman till en stadkant. Denna förhindrar dels att stickningen repas upp, plus att den används när man sedan fäster ihop de olika delarna till den slutliga Alton Zip tröjan. En lösning man troligtvis inte lyckas åstadkomma hur som helst. Erfarenhet och kunnande ligger återigen bakom lösningen.

Tröjan från Henri Lloyd tillverkas och säljs bland annat i ett vitt och ett marinblått utförande. Nytt för våren är en rundhalsad variant som komplement till den klassiska modellen med hög krage försedd med dragkedja. Vi passerar ett bord med delar som skall komma att bli den vita varianten av tröjan.

Ytterligare ett led i produktionsförfarandet är att varje stickad detalj skall tvättas innan den skeppas vidare för de sammanfogande delarna i produktionskedjan. Varje del skall med andra ord skapas som ett mönster av maskor i komplicerade kombinationer, vilket mynnar ut i en del av ett plagg, vid första anblick oformligt stor. Sedan skall den tvättas och torktumlas för att efter den krympning som uppstår i processen anta de rätta dimensioner den måste ha, för att i kombination med alla de andra delarna i slutändan bilda den färdiga tröjan.

För oss som regelbundet tvättar kläder, och någon gång av misstag lyckats krympa ett plagg till mindre önskad storlek, står det ganska snabbt klart att det inte är någon lätt vetenskap att konstruera stickade kläder. Det är ju inte precis så att garnrullarna kommer med en liten lapp, som beskriver vilken stickning, med vilken täthet, som ger upphov till hur stor krympning i centimeter. Än en gång: erfarenhet, och kunskap.

Det här är ett moment i tillverkningsprocessen som ibland har vållat huvudbry mellan beställare och tillverkare. Beställande kund vill ha garantier för storlekar specificerade i antal centimeter. Man har på Ivanhoe AB ofta istället försökt resonera i termer av antal maskor som mått och utgångspunkt för olika storlekar på de plagg som tillverkas. "-Responsen varierar mycket beroende på vem man arbetar med" skrattar Göran stilla.

Jag kan själv se problematiken i det hela. Ta en av dina stickade tröjor. Lägg den på ett bord och mät hur bred den är. Det handlar först och främst om ett elastiskt material, som efter tvätt inte precis heller är slätt och lätt att mäta. Mängden krympning kan sedan givetvis variera mellan två identiskt stickade omgångar. Samma garn, samma teknik, samma tvätt. Hur avgör man sen om de har identiska mått? Jag förundras av att det ändå är genomförbart.

Vi går in i ett litet rum där två stora datorskärmar står uppställda framför en dator. Vid den sitter Mattias Maltesson, relativt nyanställd på Ivanhoe AB. Mattias rekryterades nyligen från en annan verksamhet vars fabrik i Gällstad stängde igen. När vi kommer in sitter han och konstruerar en kabelstickning, som i slutändan inte kommer att kunna skiljas från en handstickad variant. Utöver att Mattias variant sannolikt är mer jämnt och kvalitetsmässigt jämnt stickad.

Svensk textilproduktion kommer på tal, och vad som gör att ett plagg får märkas ”Made in Sweden”. Många av plaggen vars delar stickas hos Ivanhoe AB, skeppas över till Estland, där de sys ihop. Det är landet där ett plagg färdigställs, som räknas som dess tillverkningsplats berättar Göran. Därför får ytterst få av de plagg som stickas i Gällstad märkas ”Made in Sweden”.

Vi skulle lika gärna kunna, och vilja, sy ihop kläderna här hemma i Sverige förklarar Göran. Problemet är inte främst tillverkningskostnaderna, utan i stor utsträckning också tillgången på kompetens. Det är helt enkelt inte lätt att få ihop personal i rätt omfattning och tid för att sy ihop kläderna här hemma.

Slädarna fortsätter sitt regelbundna arbete över maskinernas nålar när vi åter går i spiraltrappan av stål och lämnar produktionslokalen bakom oss. Väl förvissade om att svensk textilproduktion fortfarande är en högst levande institution att räkna med. Och så länge klanen Göthager fortsätter sin produktion i Gällstad, kommer du kunna hitta välstickade, svensktillverkade kläder på marknaden.