Pitti Uomo, Florens

Mitt i allt detta, är vi en liten grupp som förbereder oss inför något som liksom realisationerna sker två gånger per år. Herrklädes- och inköpsmässan Pitti Immagine Uomo i Florens. För vår del två intensiva heldagar där vi från tidig morgon till sen kväll går igenom spektakulärt professionellt och smakfullt inredda mässhallar. Viktiga moment i vår jakt på att utöka sortimentet med nya spännande varumärken, såväl som att stärka relationen till befintliga leverantörer. Allt under högst speciella men kreativt inspirerande former.

Mässan är dessutom en arena för hela världens stilintresserade män. Mängder av olika stilinriktningar, som i en mycket stor del av fallen bottnar i någon form av skräddad herrkonfektion. Torget utanför mässhallarna blir såväl en mötesplats för att utbyta erfarenheter och umgås, som en möjlighet att fotografera stiligt klädda mässbesökare. Personer som leder utvecklingen av vad som i många fall, några säsonger senare, är vad som hamnar i butiker som den senaste trenden.

Flygrutten går från Landvetter via Frankfurt, München till Florens. Mellanlandningen i München blir en märklig, men trevlig upplevelse, då vi plötsligt springer på bekanta i branschen som vi annars träffar mycket sällan. Alla med siktet inställt på flighten mot Florens och Pitti Uomo.

Efter landning i Florens travar ut mot taxiparkeringen för att ta oss till vårt hotell, vilket skulle ligga relativt centralt. Väl framme vid Hotel Dei Macchiaioli, på Via Camillo Benso Cavour kan vi konstatera att det ligger lite mindre än 300 meter från Cattedrale di Santa Maria del Fiore. Ett makalöst bra läge i Florens och en för oss perfekt utgångspunkt för veckans utmaningar och planerade aktiviteter. Efter att ha installerat oss på rummen, tar vi en promenad i omgivningarna.

Pitti Immagine Uomo, som herrmodedelen av mässan egentligen heter fullständigt, kallas ofta kort och gott för ”Pitti”. Det är en enorm inköpsmässa, där klädtillverkare ställer ut sina kollektioner för inköp till kommande säsonger. Ett inferno av inspiration, fåfänga, business, internationella modehus och nätverkande mellan butiksägare, leverantörer, agenter och allmänt folk i klädbranschen. Mässan går av stapeln två gånger per år där den nu i januari fokuserar på kläder inför den kommande hösten och vintern. Nästa del av mässan infaller redan i juni, för att då visa kollektionerna för vår och sommar kommande år.

Detta tillfälle är nummer 87 i ordningen, så mässan har med andra ord snart femtio år på nacken.

Det är också ett sammanhang där man oftare än någonstans annars kan bevittna män som till synes, till perfektion avslappnat, parkerat sittandes på en mur, stående i en mycket genomtänkt pose i en vägkorsning, eller bara ståendes i en liten klunga framför de största mässhallarna. Allt i förhoppning om att plåtas av någon av de hundratals fotografer. Tricken för att ge ett oberört intryck när fotografen så dyker upp, för det gör de, är många och kreativa.

I vimlet skådas såväl kända modeprofiler, som i sammanhanget nära nog har något av en rockstjärnestatus i egenskap av stilvirtuoser, eller arvinge i en familj med generationer i branschen. Lino Ieluzzi, ägare av herrmodebutiken Al Bazar i Milano, figurerar ofta flitigt på streetstylebilder och agerar representant för sprezzaturan. Det sista kort förklarat, sättet att bära upp skräddad stil avslappnat och nonchalant stiligt, utan känslan av att ha blivit tvingad att bära konfirmationskostymen, igen. Skräddad herrstil, när den är som bäst.

Tisdag morgon. På schemat står nu frukost. En kontinental variant med guldkant, såsom italienska salamikorvar och ägg. Annars, croissanter, vitt rostat bröd och söta saftiga juicer som skulle få svenska kostrådgivare att vrida sig i ångest. Vi lämnar frukosten mätta och belåtna, väl medvetna om det tiotimmarsskift vi har framför oss på mässhallarnas golv och i folkvimlet mellan byggnaderna.

Bara promenaden mot mässområdet är i sig en injektion av inspiration. Välklädda människor, gränslöst vacker arkitektur och ett underbart vårlikt väder förgyller den cirka tio minuter långa turen. Vädret är strålande vackert med en blyg men värmande sol, som sakta jobbar sig upp på den klarblå himlen.

Det välkända valvet i huvudentrén till mässområdet genomströmmas redan när vi anländer av mängder med mässbesökare och fotografer. Tempot och förväntningarna är lika höga som antalet mobilkameror i högsta hugg, där bloggare såväl som mässbesökare utan blygsel dokumenterar skeendet och personer högt och lågt.

Vår riktade strategi är att stärka redan befintliga avdelningar på Care of Carl med ytterligare varumärken för att fylla ut de luckor vi upplever i vårt utbud, men även komplettera med leverantörer som efterfrågats av er kunder. Vår ambition är att vara lyhörda
inför önskemål. Utan nöjda och återvändande kunder vore Care of Carl inget annat än vilken allmän webshop som helst. Att hitta varor med mycket hög kvalitetsnivå och intressanta märken som sedan tidigare är mycket lite, eller inte alls representerade på den svenska marknaden.

På plats, passar vi även på att möta personerna bakom några av våra internationella varumärken. Varandes i Italien blir tillfället naturligt att äntligen få träffa personer som Luca Roda. Som namnet tydligt anknyter, mannen bakom de välgjorda accessoarer som utgör en del av stommen i den italienska avdelningen. Det är alltid ett nöje att diskutera herrkläder och accessoarer med likasinnade. Luca Roda är en färgstark personlighet, med en innerlig passion för både sina kunder och de varor han levererar. Vi går igenom pärm efter pärm med härliga prover på stickade och vävda tygprover, inför kommande utökning av vårt sortiment från Roda.

Likaså får vi chansen att träffa Antonio Barba. Mannen bakom Barba Napoli som sedan 60-talet tillverkat mycket exklusiva skjortor för män som ställer höga krav på plaggens hantverk, passform, men inte minst historia och genuinitet. Alla de varumärken som ingår i dagens ”Italienska Avdelningen”, är tillverkade i Italien, från början till slut. Leverantör efter leverantör besöks, nya varutyper övervägs och många små överläggningar hålls om vilken strategi vi skall tillämpa.

Vi avslutar första dagen på mässan med ett besök i all korthet hos våra vänner på Eton, vars skjortor vi nu sålt sedan en tid tillbaka. Vi träffar såväl VD Hans Davidsson, som creative director Sebastian Dollinger. Vi får på stående fot en inbjudan till Etons kvällsdrink under onsdagskvällen, vilken vi glatt tackar ja till. Måndagskvällens sikte är dock ställt på Brittiska Institutet i Florens och herrstilmagasinet Plaza Uomos event som går av stapeln i institutets vackra bibliotek. Allt beläget på, Lungarno Guicciardini 9 längs floden Fiume Arno, som stilla flyter genom Florens.

På plats hälsas vi välkomna av chefredaktör Konrad Olsson och några timmar fördrivs med trevligt umgänge, skön pianomusik och mingelmat. Det sistnämnda ett trevligt inslag efter en lång, hård arbetsdag där vi endast tagit en kort, modest paus för en lätt sandwich i vår inköpsturné. Det gäller att utnyttja tiden på plats maximalt.

Under promenaden hem från Engelska Institutet, övervägs ytterligare ett stopp på vägen. En av våra agenter har tipsat om baren ”Gilli” i centrala Florens, som kvällstid under mässan blir den naturliga mötesplatsen för såväl leverantörer som inköpare, under högst avslappnade former. Några av oss stannar kvar och socialiserar en stund, medan andra gör för gott att ta oss hem till hotellet, och får några välbehövliga timmars sömn innan dag två, och ytterligare en lång rad möten med representanterna för diverse intressanta tillverkare.

Tisdagen inleds, med erfarenhet av gårdagens idoga arbete och den energi detta krävde, med en rejäl frukost. Vi ska idag försöka knyta ihop ett antal viktiga avtal, vilka, om de faller ut som hoppas, kommer att utgöra spännande tillskott i Care of Carls butiksutbud. Som klädintresserad, med en släng av böjelse att jaga upp och knyta affärskontakter, är detta som julafton.

I mässmontrarna finns ofta varumärkenas absoluta toppar, när det gäller beslut om nya försäljare skall tas ombord i varumärkets skara av införlivade. I vissa all en kanske inte så stor detalj, hos globala leverantörer med tiotusentals återförsäljare. Men, när man börjar röra sig mot premiumsegmentet och varor som tillverkas i små serier, under tidskrävande arbetsprocesser, minskar antalet betrodda återförsäljare markant.

Som representant för ett företag som Care of Carl, kan det i vissa fall även vara en utmaning att förklara det förträffliga att sälja varor för nära tio tusen kronor via nätet. Leverantörer tänker ibland att kunden inte ens kan prova plagget, eller få hjälp med sitt köp. Det är här vi vill framhålla våra ambitioner med hög kundservice. Våra tankar om leverans och fraktvillkor, men framförallt den information vi strävar efter att tillhandahålla er kunder.
Våra ambitioner med stil- och inspirationsavdelningen som informationskälla, och så vidare.

Vi lägger ett antal riktigt spännande inköpsordrar med leverantörer där avtalet redan står klart. Efterfrågade varumärken i premiumsegmentet, vars varor sedan tidigare varit svåra att köpa över nätet för svenska webkonsumenter, utan dyr utlandsfrakt adderad till priset.

Dagen bjuder även på den intressanta erfarenheten där leverantörer gärna vill sälja oss varor vi velat ha i vårt sortiment en längre tid, men där andra delar i distributionskedjan gör det svårt för oss att få ett avtal. Kort och gott motsätter sig vissa leverantörer fortfarande att sälja sina varör över internet, och favoriserar fysiska butiker på ett sätt som ibland är svårt att ta till sig.


En hårfin balansakt med att hålla humöret i schack, och affärsrelationen intakt infinner sig. Men, som i de flesta fall är vi övertygade om att trägen vinner. Kvalitet kan aldrig skyndas fram, och vi har inte bråttom.

Med is i magen, och även idag ett visst mått av hunger, lämnar vi efter dagens slut ändå mässområdet med några ytterst spännande underskrifter, som kommer finnas er kunder till del i webshopen under kommande lanseringar. Håll ögonen öppna!

Resan har idag även skördat sitt första offer. Vår fotograf avvek hastigt tillbaka till hotellet för återhämtning strax efter lunchtid, med huvudvärk och sviter efter något av något hon ätit. Det sista kameran visar efter en lång rad fantastiska streetstylebilder, är detta härliga stilleben på ett av mässområdets träd.

Kvällens mål är enligt gårdagens inbjudan Etons kvällsdrink på den stora takterrassen tillhörande The Westin Excelsior Hotel, Florence. En tillställning som under åren blivit populär bland de få utvalda som får chansen att närvara. Gästlistan är begränsad till noga utvalda namn. Stämningen är hög, champagnen sval och utsikten över Florens hisnande. Kvällen ger framförallt tillfälle att under avslappnade former prata med folket från Eton. Kvällen ger ett spännande perspektiv på Care of Carl och relationen till skjorttillverkaren. Två Boråsbaserade företag, som båda tydligt hittat sin egen väg och identitet i branschen genom åren. Våra vägar korsades efter några år av gemensamt intresse och överensstämmande ambitioner om stil och skräddade herrkläder. Nu står vi tillsammans och blickar ut över Florens. Kvällens ljumma vindar svalkar tillsammans med champagnen.

På hemvägen känner vi att det nog trots allt är på sin plats med en mer ordentlig middag och vi diskuterar vart vi skall styra stegen. Beslutet landar i att försöka hitta något genuint italienskt, vid sidan av mässhysterin och turistfällorna. Nåja, i alla fall något inte helt mitt i centrum. Kanske något av en touch av det verkliga Italien vi eftersträvar i vårt sortiment. Genuin känsla, helt enkelt. Promenaden fortsätter över Piazza della Repubblica, förbi Cafe Gilli och vidare in på en smal gata kantad av massiva imponerande och flera hundra år gamla stenhus.

Efter en något längre, vacker promenad i den ljumma florentinska natten, når vi kvarterskrogen L'Antico Noè på bakgatan Volta di San Piero, i centrala Florens.

Sekunden då vi kliver innanför dörrarna  möts vi av skeptiska blickar. Ljudnivån är hög och kundkretsen består renodlat av italienare, uppskattningsvis i åldrarna 25-50, med tonvikt på den nedre delen av åldersspannet. Vi möts av en tveksam blick från servitören som direkt på engelska frågar om vi bokat bord. Vi skakar på huvudet och blir omgående nära nog avvisade. Vid fönstret står två små provisoriska bord upptryckta och några små pallar står under dem.

Vi frågar om vi inte kan få sitta där? Servitören frågar någon bakom disken om råd och vi möts glatt överraskade av ett, ”-Yes, sure, why not?” Menyerna är handskrivna med tuschpenna och fotostatkopierade. Vid en titt på övriga kunder i lokalen, är stilnivån svindlande hög, på ett avslappnat vardagsbetonat sätt, så som italienare ofta kan få till det. Jeans, kavajer, skjortor med perfekt passform, burna med slarvigt medveten nonchalans. På någons handled dignar vad jag tror mig känna igen som en Rolex Daytona, matchad med en skamfilad mattsvart vespahjälm, välgroomat, men ändå lagom ovårdat skägg och en självsäker men hjärtlig uppsyn. Inspirationen flödar i denna lokal.

Någon timme, några makalöst goda maträtter, glas med dryck och söta desserter senare, börjar lokalen sakta att tömmas och vi känner att det även är dags för oss att tänka på refrängen. Flyget tillbaka till Landvetter lyfter 06.30 från flygplatsen imorgon, eller, då klockan är efter midnatt, senare idag. Hemvägen går åter förbi restaurang Gilli, där stämningen är hög och stället välfyllt.

Tre gladlynta herrstilshandlare och stilivrare försvinner in på Gilli en andra kväll, två av dem stannar länge och knyter nya kontakter. Den tredje, några år äldre, går hem till hotellet igen ganska snart.