Det nedtonade familjeföretaget från Venedig har med sin ärliga och kompromisslösa inställning till herrkläder och stil vunnit människors hjärtan världen över. Glöm allt vad fast fashion heter och möt i stället ett noggrant företag som strävar efter innovation och perfektion och att ändra på vårt förhållningssätt till kläder.
Text: David Brink
Foto: Matteo Bianchessi
Publicerad
2018-12-08
För oss på Care of Carl är lanseringen av vår italienska avdelning 2014 en av de viktigaste milstolparna på vår resa som företag. Det markerade en viktig utveckling av vårt sortiment och betydde att vårt varumärkesutbud nu hade nått sin högsta nivå hittills. Ett av de företag som har varit med oss ända sedan denna lansering är Slowear. Företaget har fyra specialiserade varumärken under sitt skräddarsydda paraply och har under 50 års tid försett den moderne mannen med det viktigaste i garderoben. Slowear är namnet på moderföretaget som äger de fyra märkena; Incotex med sina världsberömda byxor, Zanone med innovativa stickade plagg, Glanshirt med sina avslappnade vardagsskjortor och Montedoro som gör jackor och ytterplagg. Vårt utbud av Slowear-familjens varumärken har löpande utvecklats sen lanseringen och i höst adderar vi Glanshirt i vårt sortiment i tillägg till Incotex och Zanone.
Slowear har lugnt och stilla byggt upp sitt rykte om extraordinär kvalitet och tidlös, italiensk stil. Om man ska investera i produktion och innovation, och inte i dyra marknadsföringskampanjer, är det avgörande att man kan leverera en produkt i världsklass. Om du själv har försökt googla dig fram till vem som gör de bästa herrbyxorna, har du garanterat råkat på Incotex från Slowear. Men det räcker inte med att tillverka en bra produkt, man måste hålla jämn kvalitet också, och på det sättet har Slowear under årtionden byggt upp en enorm lojalitet och tillit bland sina kunder runt om i världen. Det hela började i närheten av Venedig 1951 och på inbjudan av familjen Compagno som äger koncernen bestämde vi oss för att resa till Italien för att lära oss mer om företaget och dess fantastiska historia.
TUREN GÅR TILL VENEDIG
I nordöstra hörnet av Italien, ungefär där Adriatiska havet slutar och öster blir till väster, ligger den spännande regionen Veneto och dess huvudstad Venedig. Det är overkligt vackert, som taget ur en Bond-film. Vi flyger över den sagolika lagunen där tusentals floder och sjöar skär genom landskapet, innan vi landar på flygplatsen som är uppkallad efter den berömde upptäcktsresanden Marco Polo. Namnet känns nästan som en ironisk kommentar till den känsla av spänning och äventyr som vi har inför detta besök och som en tydlig vink om platsens historiska betydelse. Vi lämnar fastlandet i båt och sätter kurs mot horisonten och mot den svaga silhuetten av staden i fjärran. Även om staden och dess historia är vida berömd kan det fortfarande kännas obegripligt – tanken på ”den flytande staden”, en tusen år gammal stad, byggd mitt i en lagun med hundratals öar och konstruerad på ett fundament av trä och sten.
När vi närmar oss staden skjuter höga, majestätiska palats upp som svampar ur jorden och vittnar om områdets och stadens tusenåriga storhet. ”La Serenissima”, den fridfulla, har staden kallats av poeter och författare och nu framgår det tydligt varför. Vi åker sakta genom stadens ibland mycket smala kanaler och njuter av den meditativa ro som råder i den lätt gungande båten, en ro som står i kontrast till det tydligt hektiska turistmyller som vi ser på land. Det är svårt att helt undvika turismen och man kan inte släppa tankarna på hur staden såg ut på den tiden då det största problemet var en invasion av Napoleon eller det osmanska riket – inte amerikanska och japanska turister. Trots sina blott 50 000 invånare har staden varje år över 25 miljoner besökare och dess naturliga begränsningar ger heller inte mycket plats till annan verksamhet än turism, fiske och lite lantbruk på de små öarna.
Men Venedig är inte vilken plats som helst. Invånarna har kämpat mot visigoter och hunner, mot osmaner och fransmän. Som stormakt till sjöss och kommersiell knutpunkt i Europa i några tusen år är det alltså, milt uttryckt, extrema prövningar som venetianerna har gått igenom och det har onekligen gjort dem till ett folk som säkert klarar av nutidens och framtidens utmaningar.
SLOWEAR - ETT FAMILJEFÖRETAG
Vår värd på turen är den karismatiske Roberto Compagno som tillsammans med sin bror Marzio äger och driver företaget. Det grundades ursprungligen av deras far 1951 i Mira nära Venedig, under namnet Carlo Compagno Confezioni, och var ett textilföretag med byxor som specialitet. Idag är det känt under namnet Slowear och flera specialister har tillkommit. Det är just specialister som är nyckelordet i detta sammanhang, för verksamheten bygger på en solid grund där man tar mindre hänsyn till mode och trender än till kvalitet och innovation.
Den familjära i verksamheten sträcker sig nu långt över de två brödernas släktskap. De olika Slowear-märkenas gemensamma synergier väcker bara de en familjekänsla. Detta bekräftas ytterligare under vårt besök då vi möter många skickliga personer som har arbetat i företaget under större delen av sitt liv. På ett naturligt sätt har de knutit an till platsen som sträcker sig utanför familjebanden. Några har arbetat på företaget ända sedan faderns tid, så som Roberto som har över 40 års erfarenhet inom verksamheten.
EN SKILJEVÄG - FRÅN MILITÄRA UNIFORMER TILL RAFFINERADE LIVSSTILSPRODUKTER
Då fadern 1951 grundade sitt företag låg Europa och Italien fortfarande i ruiner och det rådde bland mycket annat stor brist på textilproduktion. Det gav Carlo Compagno en god möjlighet att utveckla sitt företag, och under de första åren tillverkade han uniformer, bland annat till den italienska armén och till brittiska Royal Air Force. Med tiden utvecklades verksamheten också till civila arbetsuniformer, och då Roberto och Marzio i början av 1980-talet kom in i bilden, blev det en vändpunkt i företagets historia.
Företaget stod vid en skiljeväg och skulle bestämma om man skulle fortsätta att producera åt andra verksamheter som de gjort hittills. Det skulle i realiteten innebära att de skulle bli tvungna att flytta produktionen österut. I stället valde de att utveckla sina produkter och sälja dem till privatkunder. Eftersom deras stora kunskap låg i att tillverka byxor föll det sig naturligt att utveckla detta område och på det sättet skapades Incotex som varumärke. Med sin lätt osentimentala klang leder namnet, som härrör från tiden som stor textilproducent, kanske inte omedelbart tankarna till skräddarsydda byxor. Men det är i hög grad ett företag som har tagit ansvar för sin historia som producent och som lägger mycket stolthet i alla aspekter av produktutveckling, förarbete och finish.
SÅ KOM SLOWEAR TILL
”Enmärkesbutiker är så tråkiga!” deklarerar Roberto när vi sitter och pratar. ”Jag älskar butiker där ägaren noga har valt ut sina varor och satt in dem i ett speciellt sammanhang”. Han verkar från början själv ha haft en vision om att börja med detaljhandel, men som han förklarar så är det svårt att öppna
en butik som bara säljer byxor. Trots det starka varumärket Incotex var det aldrig tänkt att sortimentet skulle utökas genom att en Incotex-etikett sattes i nacken på en skjorta eller i fodret på en jacka. Bröderna beslutade sig i stället för att köpa upp andra företag med samma värderingar och som verkligen var specialiserade på sina områden, och med åren köpte de jacktillverkaren Montedoro, där Giorgio Armani för övrigt arbetade innan han startade sitt eget märke, samt Zanone och Glanshirt, för stickat respektive skjortor. Dessa fyra varumärken utgjorde alltså grunden för konceptet Slowear som nu skulle kunna förse den moderne mannen med allt det nödvändiga. Det var samtidigt ett uttryck för en önskan att skapa en motpol till fast fashion och vår tids överkonsumtion.
”Slowear är en livsstil, en filosofi som delas av våra fyra varumärken”, berättar han, och det är omöjligt att inte tänka på ett annat koncept som började i Norditalien 1986. Det handlar förstås om ”Slow Food”-rörelsen som uppstod som en reaktion på det ännu kändare begreppet ”Fast food”. Det som bröderna lärde sig från Slow Food var att man måste tänka sig för, investera mer i produkten och äta mindre och bättre. Detsamma är grundläggande för kläder och det är tydligt att varje enskilt plagg är otroligt värdefullt för Roberto. Det gäller allt från utveckling och innovation till själva produktionen och finishen av ett par byxor, men också det etiska och moraliska. Det handlar bland annat om att göra det rätta för miljön och att vara med och ändra på andras konsumtionsvanor, likväl som att ta ordentligt hand om sina anställda, särskilt de på fabrikerna där det hela börjar. Dessa värden läggs in i en Slowear-produkt men de syns inte omedelbart. Ett par chinos från Slowear eller en tröja från Zanone är något värdefullt och bör betraktas som en investering som ska behandlas med respekt och omtanke. Köper du rätt och tar hand om din investering, kommer den också att få en längre livslängd. Och det är ju klokt, både för dig själv och för världen du lever i.
KONSTEN ATT TILLVERKA EN BYXA
För att man ska kunna respektera en produkt är det viktigt att förstå vad som ligger bakom dess tillblivelse och vilken tid och energi som skickliga hantverkare har lagt ned på den. När du exempelvis köper ett par byxor börjar ett nytt liv för det specifika tygstycket och det är lätt att glömma vilken resa det har gått igenom innan det kom i dina händer. För ett par Incotex-byxor börjar det hela med valet av metervaran, alltså själva tyget. Det är en mycket känslig process, särskilt som Slowear alltid har lagt stor vikt vid forskning och innovation. När det exklusiva materialet har valts ut börjar man utföra olika test och behandlingar av metervaran. Det är inte många företag som själva är så involverade i framställningen och utvecklingen, och det har lett till flera revolutionerande och patenterade metervaror, till exempel deras ChinoLino och FlexWool, samt deras IceCotton, som ställdes ut på Milanos vetenskapsmuseum för sina ovanligt innovativa egenskaper. När materialet är färdigbehandlat och färgat skärs byxans delar ut och sys upp i den valda modellen och passformen. Den här delen är otroligt viktig och omfattar en lång rad kontroller, där byxan granskas så att den lever upp till den gällande standarden för den modellen.
En av Incotex stora kvaliteter ligger faktiskt i förmågan att vara konsekventa - att hålla jämn kvalitet. De arbetar utifrån en rad fasta passformer och modeller som egentligen inte har ändrat sig under årens lopp, och grunden till att många är så lojala mot deras produkter är just garantin för att du
får samma höga standard varje gång du handlar. Det är en trygghet och en trovärdighet som man sällan ser i den här branschen. Ingenting lämnas åt slumpen. För skojs skull kan du testa att vända dina Incotex-byxor med avigsidan utåt. Studera detaljerna runt gylfen och de invändiga sömmarna längs benen – allt är skrämmande välgjort. Nu skulle vi väl i princip kunna strunta i hur byxorna ser ut på insidan, men det är ändå ett bevis på den grundlighet och den precision som genomsyrar hela verksamheten.
EN STAD I SKYMNING
Vi har tillbringat dagen på fabriken i den lilla staden Mira på fastlandet utanför Venedig, och befinner oss på kvällen på en lokal restaurang i stadens utkant, naturligtvis med båten tillagd precis nedanför middagsbordet. Allting sker med båt här. När Roberto förklarar att han har vuxit upp på fabriken, antar vi att han har tillbringat all sin övriga tid ombord på en båt. Han manövrerar med stor auktoritet och utan särskilt besvär genom de små kanalerna, och det är mycket behagligt att vara i sällskap med en man som i så hög grad är på sin hemmaplan. Mörkret faller och vi får skjuts hem genom staden där de vita palatsen lyser upp himlen. Det råder en otrolig ro. Inga båtar eller turister syns till och det känns som om vi har hamnat i en annan tid. Vem fick den galna idén att bygga en flytande stad av marmor? Frågan är egentligen överflödig, ibland är det viktigt att bara luta sig tillbaka och njuta av allt det vackra i tillvaron. Oavsett om det handlar om anmärkningsvärd historia, storslagen arkitektur - eller ett par enkla, välsydda bomullsbyxor.