Stildebatten: Att minska garderoben till färre, bättre plagg

Jag har själv länge arbetat med att reducera min garderob till att bestå av färre plagg av bättre kvalitet. Mitt i processen att flytta till en mindre lägenhet i en större stad, har det även blivit ett rent praktiskt utrymmesmässigt behov. Min blivande fru är arkitekt och interior designer, och vi delar ett starkt intresse av att skapa ett hem av både visuellt tilltalade och minimalistiskt lugn, samt praktisk välorganiserad funktionalitet var än vi bor. Effektiva förvaringsmetoder är en del av lösningen.

Under en stunds läsning i boken Petit Places inspireras jag starkt av resonemang kring arkitektur och hur män som Walter Gropius och Bauhaus-filosofin under tidigt 1900-tal formade det moderna boendet. Bostäder som skapade en hållbar livssituation för flera personer på en mindre yta. Hur man med enkla medel och få väl valda saker kan leva ett gott liv utan stort fysiskt utrymme.



Trots att min garderob består av fler kostymer än tre, fyra eller fem fler än vad vanliga män äger under en livstid, står kanske en tredjedel av dem för cirka 80 procent av det dagliga användandet. Nu är just min garderob inte representativ för den genomsnittlige mannens, men jag tror att många av oss, oavsett graden av klädintresse, kan konstatera att vi använder en liten mängd av kläderna vi äger långt mer än merparten av plaggen i vår garderob.

Våra ägodelar tar inte bara upp fysisk plats, utan blir i många fall även mental oreda. Kanske inte riktigt så långt som att säga att våra saker äger oss, men lite åt den riktningen. Jag tror det är vanligt att känna att många av plaggen vi äger egentligen inte är exakt så som vi egentligen skulle vilja ha dem. Som ett sidospår är detta en av de fundamentala strategierna med mode och trender: att kläder ska förändras över tid, så att användaren snart känner att de inte längre är bra, och att han eller hon behöver köpa en ny version av ett plagg denne redan äger.

En del av lösningen till detta är att först verkligen lära sig vilka plagg man har stor användning av, och därefter inse funktionen av att köpa dem när man hittar dem. Att inte basera sitt konsumerande så mycket på priset, som på den faktiska funktion och nytta man får ut av ett välvalt specifikt plagg.



Färre plagg som är mer användbara, och som vi tycker mer om, köper oss inte bara fysiskt utrymme, utan även visst själsligt lugn. Vad vi behöver komma över i denna process är exempelvis att se nyttan i att betala för kvalitet. Även att göra det mer socialt accepterat för män att köpa kläder som kostar lite mer. I längden blir ofta den totala investeringen mindre än om man köper många billigare plagg vilka behöver ersättas kontinuerligt.

Det ses inte sällan som kontroversiellt när män lägger större mängder pengar på påkostade kläder och accessoarer, medan beröm och ryggdunk delas ut till män som köper exempelvis dyra motorcyklar vilka de kan använda en liten del av året.


En annan del i lösningen, som även påtalar hållbarhetsaspekten, är behovet av en fungerande och genomtänkt andrahandsmarknad för herrkläder. Att köpa vintage är lika ofta lösningen som att köpa nytt. Även här återfinns värdet av att köpa kvalitetskläder: De har ett andrahandsvärde, och med materialmässig kvalitet åldras även plaggen ofta med värdighet.

För min egen del kommer några trevliga consignment shops i Stockholm inom kort att få se en större mängd skjortor med ärmar som är någon centimeter för korta för just mig, och kostymer vars mått och proportioner inte fullt ut stämmer överens med vad jag verkligen vill bära. Pengarna som dessa plagg inbringar kommer att finansiera några få, men mer långsiktiga punktinköp.