Stildebatten: Kan man köpa sig stil?

Det finns en djupt rotad och mycket populär myt att ”stil är något man föds med, eller ej”, och att det är den slutgiltiga domen. Till viss del finns det ett slags fog för detta uttalande, samtidigt som det är helt missvisande. Vad svamlar jag nu om egentligen? Låt mig bena upp resonemanget:

Stil handlar i mina ögon om många olika delar. Vi har rent visuell, estetiskt klädmässig stil. Därtill underbyggs den av personligheten som kläderna sitter på. Jag säger ofta att det inte spelar någon roll hur dyr eller välsittande din kostym är: Om du är en tölp, kommer du ändå inte upplevas som stilig när dina personliga kvaliteter blir uppenbara. Din personlighet bygger sedan givetvis på så många olika faktorer att inte ens alla världens spirituella ledare, eller beteende-coacher, knappt ens kan skrapa på ytan till exakt vad som ligger till grund för den.

När det dock kommer till den första klädmässigt visuella delen av stil, vill jag entusiastiskt påstå att du i förlängningen kan köpa dig den. Grunden ligger till stor del i kunskap, som sannolikt bäst förvärvas genom olika grader av personligt och genuint intresse.

Precis som ingen föds som fullfjädrad bilmekaniker, föds ingen med kunskaperna om hur man klär sig väl. Om man växer upp i en familj som har en bilverkstad, ökar dock sannolikheten att man naturligt förvärvar kunskaperna om bilmotorer och mekanik under uppväxten. På samma sätt kan man växa upp i en miljö där man är omgärdad av människor med ett större estetiskt och klädmässigt intresse och medvetenhet. Via det man ser och hör, tar man in egen kunskap och intresse, och förvärvar sig gradvis stilen som följer.

Om man då inte föds i familjen som har en naturlig koppling till varken bilar eller motorer, kan man ändå lära sig om motorfordon på egen hand under olika skeden i livet. För några sker det via en nästintill absurd fascination för exempelvis traktorer redan i förskoleåldern. För andra anländer intresset via andra passager eller händelser senare i livet. På samma sätt kan en fascination för estetiskt tilltalande kläder och stil införlivas eller tas upp under livets gång.

Nu är många av er Carl Magazine-läsare sannolikt redan ofta mer kläd- och stilintresserade än genomsnittet, så för många av er kan dessa ord te sig självklara. Jag vill dock ändå bryta ner mitt resonemang i dess beståndsdelar för diskussionens skull:

Fråga dig själv om du någon gång sett en person du tycker klär sig väl, och ser bra ut. Fråga dig sedan själv om du anser att du själv har god stil. Många män jag talar med i min roll som stilrådgivare, säger sig först inte ha en aning om vilka kläder och vilken typ av stil de gillar. När vi sedan pratat en stund och de är lite mer bekväma i situationen, vet de förvånande väl vad de gillar, och inte gillar i stil och klädväg. De är bara inte vana att naturligt sätta ord på det.

Gå nu tillbaka till bilden av den person du tycker ser väldigt välklädd ut, och använd denne som idé och inspirationskälla. Ta sedan in viss teoretisk grundkunskap om vad som gör att plagg ser bra ut på en bärare: snitt, passform och färgmatchning. Börja sedan att prova dig fram med att återskapa den stil du sett på dig själv. Precis som med all kunskap tar det ett tag att bygga upp en grund.

Detta är dock ingen gåva från en högre makt, utan rent intresse och kunskapsgrundad förmåga som kan förvärvas. Vi kan som sagt ha olika inledande grundförutsättningar. Komponenterna av den visuella stil du vill återskapa, köpes sedan bit för bit, i relation till de pengar du känner är rimliga att spendera. En genväg kan vara att tala med en stilrådgivare, eller annan person som har denna kunskap, och på dennes inrådan köpa det du tycker är snyggt.