Stildebatten: Klädkoder, och dess relevans

De flesta av oss har någon gång fått en inbjudan, där arrangören av tillställningen också angivit en klädkod. Klädkoder som fenomen är till för att hjälpa oss. Dess funktion är att få en större grupp av människor att bära en liknande klädsel, av formella eller sociala anledningar.

Funktionen bottnar i att arrangören av tillställningen önskar att alla gäster håller samma nivå på sin klädsel. Detta har flera nyttor: Alla gäster vet mer eller mindre vad de förväntas klä sig i. Ingen riskerar att komma över eller underklädd. För många är klädkoden en räddning, då den i större eller mindre utsträckning ger en klar beskrivning av vilka kläder man förväntas bära. Därav behöver man själv inte uppfinna en kombination som är snygg och rätt nog för tillfället i fråga.

Är det då rätt eller fel att diktera vad andra människor ska klä sig i? Jag skulle säga att det i ett avseende handlar mycket om vilken situation som avses. Gäller det en privat tillställning, anser jag att det är upp till arrangörens tycke och smak. Därefter kan bjudna gäster välja själva om de vill närvara och tycker det är ok, eller vill ta avstånd från evenemanget (vilket sannolikt inte är så vanligt).

Själv är jag naturligtvis relativt partisk, då jag tycker det är mycket trevligt att klä mig lite extra väl för ett särskilt tillfälle. Att även ges tillfälle att på bästa möjliga vis tolka ett önskemål, inom de ramar koden tillåter. De flesta av oss tycker det är ganska trevligt att klä upp oss.

Det är också mycket med klädkoder, som det är med stil i allmänhet: Lär dig förstå ”reglerna” mycket noga, för att sedan förstå hur du kan ”bryta” dem på rätt sätt.

När det sedan kommer till mer allmänna situationer som större tillställningar, eller rent av vardagliga situationer, är fenomenet klädkoder idag mycket sällsynt. Klädkoder på arbetsplatser är något vi hör om sällan. Personligen tycker jag det finns en god funktion med att fastslå en lägsta acceptabel nivå på klädsel i ordnade sammanhang.

En allmän, mycket vanligt rådande uppfattning, är att den egna viljan om hur man ska få klä sig ska få styra i alla sammanhang. Det leder inte sällan till pinsamma kollisioner. Inte minst i business-sammanhang. Svenska ingenjörer i möte med japanska affärsmän är ett klassiskt exempel jag personligen upplevt på nära håll. Svensken i illasittande skjorta, jeans och sandaler. Japanen i till perfektion anpassad kostym, Oxfords, slips, och artighet. En klädkod skulle gjort underverk.

Är det då rätt att diktera vad folk bör klä sig i när de går till jobbet, när det inte rör sig om speciella projektmöten? Ska man låta anställda på företag bära precis vilka kläder de vill, utan några som helst begränsningar eller riktlinjer? Var möts den fria viljan, och ett tillräckligt mått av förnuft att bära rätt plagg i rätt situation?

Avslutningsvis kommer vi till en av mina personliga favoriter i sammanhanget: De egenpåhittade klädkoderna. ”Sommarfin”, är en ständigt återkommande fadäs, som lämnar lika många möjligheter till tolkningar som det finns gäster på festen. I min värld klär jag mig kanske i ljus linnekostym, skjorta, slips och mockaskor, utan strumpor. En annan person kanske i shorts, en ny t-shirt och gymnastikskor. Använd inte egenpåhittade klädkoder. De skapar större förvirring än nytta.

Klädkoder har i mina ögon definitivt fortfarande en funktion och nytta, om de används och tillämpas med kunskap. Om du är osäker på vad klädkoden innebär: Fråga värdparet eller arrangören. De ska med säkerhet kunna hjälpa dig att förstå.