Stilresan: En reflektion kring utvecklingen av manlig stil

Jag minns hur jag i tolvårsåldern gillade att mina gråmelerade strumpor kändes bra ihop med en bomullspolo i samma grå ton, burna till marinblå twillbyxor. Strumpan hade även en blå rand som knöt an dem till byxorna. Ännu tidigare, önskade jag mig, till mina föräldrars förvåning, en flatcap (läs gubbkeps) av mörkgrå tweed i julklapp. Tidiga medvetna val, och stänk av viss fåfänga.

Alla stil- och klädintresserade män kan säkert minnas några första tydliga tecken på då intresset började gro. Mest tydligt uttalat blir det ju ofta i tonåren och vuxen ålder, då vi har både medel och större möjlighet att själva odla och utveckla vår vurm för att klä oss väl. En vilja att klä oss utifrån en riktad tanke om hur det hela skall se ut stilmässigt, och diverse anledningar till att vi gör det tar form.

Gällande män som fattar tycke för dressade kläder, har jag i flera fall tyckt mig se ett slags händelseförlopp som upprepas under denna stilresas gång. En utveckling från upptäckten av en mer uttalad vilja att klä sig på ett visst sätt, till att i slutändan förfina och optimera på detalj och inte sällan nördnivå.

Det hela inleds ofta med ett allt mer frekvent användande av uddakavaj till jeans och chinos. Ofta en svart eller marinblå blazer, buren till uppknäppt skjorta utan näsduk eller slips. Inte sällan är det lite si och så med passformen. Ärmarna är lite långa, och kavajen är lite för vid över ryggen och midjan.

Kavajen kompletteras med flera kavajer och skjortor i garderoben. Ökad medvetenhet om passform följer ofta mängden inköpta plagg. Man börjar laborera med färger, och inte minst accessoarer.

En tydlig fas är vidare ofta de glada och djärva färgernas tid, där mannen upptäcker strumpor i allsköns färgställningar och mönster, och hur de kan kopplas till helheten. Eller bara utgöra en skrikig färgklick som i sig blir ett statement. Slipsar och näsdukar prunkar i laxrosa nyanser, och rut- och paisleymönster blir en del av mannens vokabulär.

Kostymköp går från ett nödvändigt ont, med suck och pust över att behöva prova plagg innan köp, till ett nyfiket utforskande i världen av uttryck som sprund, slag, passform och i bästa fall skräddaranpassningar. En spirande vilja och glädje i att själv köpa och leta efter de plagg man uttalat vill ha och anser sig behöva, tar form. För många kommer steget till skor av bättre och mer påkostad kvalité även i dessa tider.

Utvecklingen går sedan från färger, experiment och visuellt tydligt djärva kombinationer, till att mer och mer gå mot perfektion gällande snitt, modell och passform, passform, passform! Litteratur om ämnet stil och kläder står ofta i bokhyllan.

Tillfredställelsen att ha kunskapen om att lyckat kunna kombinera en rutig kavaj med en randig skjorta, en prickig slips och en paisleymönstrad näsduk har infunnit sig, och passerats. Jo, det är en fullt möjlig kombination, när man vet hur man ska göra det. När man lärt sig att det går, bara de ingående mönstren har rätt proportioner i förhållande till varandra och så vidare.

Nästa anhalt är steget mot de subtila kombinationernas långa färd mot perfektion. Fortfarande ofta med vissa kvarvarande favoritinslag från tidigare stadier av resans gång. Kanske man fortfarande gillar de där färgade strumporna, nu i sobert buteljgrönt eller rostorange, istället för happy-spexigt ceriserosa och signalgult. En faiblesse för utsökta kavajfoder i påkostade tyger med personliga färgställningar och mönster…

Här blir det dock blandandet av material och texturer, ton i ton-kombinationer som står i fokus. Bredd på kavajslag och axelkonstruktioner som tar plats. Typer av fickor, och dess placering. Material beroende på säsong. En självsäkerhet i det egna stiluttrycket, men inte minst glädjen i att se andra män påbörja och utvecklas på sin stilresa.

Alla stadier på resans gång är viktiga, och vackra i sig. De bygger erfarenhet, kunskap om vikten av och glädjen i att klä sig väl. Inte sällan landar även en kunnigt välklädd man i ett självsäkert lugn. Ett läge där han inser att de viktigaste accessoarerna i en perfekt kostym-ensemble inte bygger på de finaste materialen och handgjorda stygn, utan på den ödmjukhet och attityd med vilken man bär upp dem.