Var det verkligen bättre förr?

Är ni också trötta på klyschan; det var bättre förr? Eller är ni en av dem som slänger lite slentrianmässigt med detta uttryck? Jag skulle vilja resonera lite kring om det verkligen var bättre förr? Då detta är ett forum för kläder och stil så väljer jag att lämna, om än viktiga saker så som klassamhälle och genusfrågor. Min avsikt blir alltså att försöka reda ut begreppen och kanske en gång för alla avfärda detta trötta utryck.

Jag medger att jag personligen har en väldigt romantisk syn på historiskt mode. Min nisch som skribent har kommit att blir det lite mer välklädda modet med fokus på en skräddad stil. Det är därför omöjligt att inte inspireras av historiska bilder på helt makalöst eleganta personer. Personligen har jag en fäbless för tiden 1930-60 då män generellt hade en mer elegant air än senare. Jag roas mycket av att kika i gamla böcker och titta på äldre filmer med välklädda personer. I vår tid med sociala mediers enorma genomslag kan man även hitta konton på Tumblr eller Instagram som i sina flöden publicerar bilder på odödliga stilikoner så som Humphrey Bogart, Cary Grant, Fred Astaire, Gregory Peck, Clark Gable, David Niven, Michael Caine, ja listan kan göras lång.

Är man kritisk så kan man ifrågasätta om dessa personer utgör en rättvisande bild av samtidens mode då de alla utgör framgångsrika stjärnor. Även om man bortser från detta och försöker se till hur gemene man var klädda så såg det annorlunda ut mot idag. Jag menar bestämt att män var bättre och mer stilfulla förr än nu. Det lediga modet och alla subkulturer var rent stilmässigt inte lika vanligt förekommande och elegansen var betydligt mera närvarande. Bärandet av kostym var betydligt vanligare än idag och även män i arbetaryrken hade allt som oftast en kostym som man bar med stolthet när man gick ut och dansade, åt middag eller bara flanerade.

En annan intressant iakttagelse om man analyserar modet från dessa år är att mycket inte har hänt rent stilmässigt mot hur en klassisk stil ser ut idag. Trender kommer och går men över tid verkar det ändå finnas något sorts universellt genomsnitt när man kikar på kavajslagets bredd, byxans längd och vidd samt slipsens och flugans utseende. Detta är något mycket positivt om ni frågar mig eftersom om man investerar en stor summa pengar i välgjorda klassiska plagg så kommer dessa att faktiskt vara väldigt gångbara under en mycket lång tid.

Okej, rent stilmässigt var det kanske bättre förr. Allt var dock inte bättre. Mycket har hänt både med konstruktionssätt och material då textilutvecklingen tagit några rejäla kliv framåt.

Förr fick man svettas rejält då det allt som oftast var ganska tjocka och varma ulltyger som var standard. Funktionsplagg lyste allt som oftast med sin frånvaro. Visst fanns det exempelvis regnrockar men de var oftast helt täta och istället för att bli blöt utifrån blev man blöt av svett från insidan. Den utveckling som skett med material som GoreTex, Thermocore, Thinsulate och diverse andra tekniska funktioner med membran och liknande har helt klart förbättrat våra ytterplagg idag. En annan direkt effekt av materialutvecklingens fördelar blir extra påtaglig när man pratar badkläder. Tidigare hade man badbrallor av bomull som tog en evighet att torka när man bar dem. Dagens nischade tillverkare av badbyxor har varianter som torkar otroligt snabbt vilket är betydligt trevligare.



Många med mig ser nog på tiden från mitten av 60-talet fram till 80-talet som en hemsk period sett till herrkonfektion eftersom man då på många sätt industrialiserade tillverkningen av en kavaj genom att till skillnad från vad som var vanligast innan, det vill säga ha insydda mellanlägg av kanvas i kavajen så började man nu limma och pressa ihop dem. Detta för att spara pengar och tid men då också tumma på konstruktion och till viss del kvalitet. Visst kan det motiveras med att priserna blev lägre och modet mer åtkomligt för fler, det var en positiv konsekvens. Plaggen som sådana blev dock generellt sett sämre. Under samma period började man även att jaga marginaler och genvägar genom att använda mer syntetiska och billiga material. Inställningen till mode förändrades och slit-och-släng mentaliteten tog fart hos oss konsumenter.

En tråkig konsekvens av detta blev att hederliga hantverksyrken som skomakare och skräddare försvann. Ingen tog sig an ett hantverksyrke, utan nu skulle alla bli civilekonomer istället. Det blev för stor skillnad i pris att sy upp sina kostymer kontra att köpa fabriksfärdiga och vad gäller ändringar så som lappa och laga var det oftast betydligt mindre att göra, man slängde och köpte nytt. När det kom till skor så kunde inte en skomakare rädda en med limmad sula då dess konstruktion inte medgav det.

Tack och lov så ser vi idag ett nytt förhållande till konsumtion och kvalitet. Många män är beredda att investera mer pengar i en äkta och välgjord produkt som håller länge. Då vi blir mer och mer medvetna och intresserade igen blir transparensen viktig. Många ställer högre krav på en produkt vad gäller dess material, konstruktion och hållbarhet.

Detta har gjort att utbudet av välgjorda produkter ökat igen liksom den yrkesgrupp som med sitt hantverk och kunskap tillverkar och tar hand om dem.

Sammanfattningsvis finns det självklart för- och nackdelar med alla tidsepoker. Jag tycker att vi idag går en ljus framtid till mötes vilket känns skönt. Jag tror på utveckling och att man blickar framåt med en lagom dos av inspiration av det förgångna.

Jag avslutar med en annan klyscha som jag på ett eller annat sätt nästan alltid återkommer till; trender kommer och går men den klassiska stilen består.

Text: Olof Nithenius
Bilder: Stenströms samt Evelina Svantesson