Varför har vi klädkoder?

I många olika sammanhang stöter vi på tankar om hur vi ska klä oss. De förtydligas ibland till och med skriftligt i det vi kallar ”klädkoder”. Det finns många olika. Varför och vilken funktion fyller de?

Ibland är det som att landa i en djungel där man inte kan finna vägen ut. Klädkoden, den där lilla noteringen på inbjudningskortet där dina värdar berättar hur de vill se sina gäster klädda, skapar inte sällan huvudbry.

Huvudsyftet är att skapa en enhetlighet i nivån på de kläder alla närvarande förväntas bära. Klädkoden skall vara en hjälp och vägledning för gästerna att hitta en lämplig klädsel för tillfället.

I de flesta fall nu för tiden handlar det om att gäster inte skall komma för ledigt klädda. Det finns även tillfällen och sammanhang där man vill betona att klädseln inte behöver vara så formell som många av gästerna kanske annars kan tänka sig vara passande. Business Casual eller Smart Casual är två av dessa, som lämnar stort utrymme för egna tolkningar och kombinationer av plagg, färger och mönster, men som ändå avråder alltför lediga kläder.

Påhittade klädkoder
Alltså, klargjort: klädkoden skall hjälpa, vägleda och skapa enhetlighet i ett sammanhang. Detta leder oss till ett samtida otyg som helt raserar funktionen av klädkoder, och det är när folk får för sig att hitta på egna klädkoder som ”sommarfin”, ”uppklätt” eller vad nu påhittiga värdar och värdinnor kan tycka vara lite festligt.

Hitta inte på egna klädkoder. De förvillar snarare än hjälper. För mig är ”sommarfin” kanske en ljus linnekostym eller kavaj med vit eller ljusblå skjorta och en slips av lätt konstruktion. För någon annan är det en ny t-shirt och fina shorts. Skriv då istället inget alls om klädsel på din inbjudan. Om det känns oklart vad som förväntas av dig gällande klädkoden du utsatts för, hör av dig till värden, värdinnan eller arrangören, så kan de oftast förtydliga.

Klädkoder utgör oftast en mer eller mindre fastslagen mall för vilken typ av plagg du har möjlighet att välja mellan. Det finns mycket strikta klädkoder som nästintill inte lämnar något som helst utrymme för tolkning. Exempelvis ”högtidsdräkt” eller ”frack”, på engelska ”white tie”, är en sådan. Frackjacka, byxor, vit frackskjorta med dubbel manschett, vit väst och vit fluga av bomullspiké. Lackskor. Vit näsduk. Utsvävningar skall inte göras större än att möjligtvis bära en vit nejlika i kavajslagets knapphål. Kanske ett fickur i västen om du vill ta till vågade mått.

Egna tolkningar av klädkoder
Det sägs ofta, men är synnerligen träffande och korrekt i sammanhanget klädkoder: Lär dig reglerna, för att lära dig hur du kan bryta dem. I detta fall med tillägget ”och när”. Bär du exempelvis smoking i ett mindre sällskap, lämnar det mer utrymme för egen tolkning än om du exempelvis är bjuden på ett mycket stort och formellt bröllop.

De svarta lackskorna till smokingen byts exempelvis mycket träffsäkert ut mot svarta tasselloafers av mocka av mannen med stil och fingertoppskänsla, men ta dig i akt! Det kräver sin bärare, personlighet och kunskap, för att inte bara bli teater. I sällskap där ingen vet att den korrekta skon egentligen är en lackpump, och inte en snörsko, blir tilltaget loafers ett märkligt steg från normen.

Klädkoder, en hjälp till rätt klädval. Lär dig dem. Bryt dem med finess och kunskap när det passar. Viktigast av allt: var alltid dig själv oavsett vilka kläder du bär. Annars är du mer utklädd än välklädd.

Text: Mikael Vallin
Foto: Evelina Svantesson

LÄS MER
Att matcha klockan till outfiten
Hur mycket får man knäppa upp skjortan?
Hur ska man klä sig på julfesten?