Dock får old money stilen, och kanske framför allt ivy och klassisk prep, ett helt annat signalvärde idag. När JFK, som väl får ses som en av de främsta symbolerna för den stilen, bar chinos, OCBDs och stickade tröjor av hög kvalité så signalerade han att han inte behövde bry sig så mycket om klädkoder, men ändå hade pengar och kunskap för att kunna köpa högkvalitativa kläder. Det var dessutom en klädsel som lämpade sig väl för fysisk aktivitet, något som gick emot stereotypen av pampar och rövarbaroner.
Att bära ivy-stilen idag gör dig snarare överklädd än visar att du inte behöver bry dig om dress codes. Stilen signalerar något helt annat när majoriteten av kontorsarbetare bär jeans, än när majoriteten av kontorsarbetarna bar kostym. Och i en tidsålder där funktionsplagg och athleisure är mainstream så visar knappast chinos och loafers att du är redo för en löprunda eller en omgång polo på lunchen.
Själv älskar jag likväl den estetiken, kanske just för att den är relativt praktisk och inte sticker ut allt för mycket annat än för de som faktiskt vet vad man ska leta efter. Lite ironiskt med tanke på stilens bakgrund, men jag upplever att det är en stil för ''doing, not being''. Jag upplever att de som anklagar den här estetiken att vara tråkig oftast är typen av människor som beskriver sig själva som ''hääärligha'' (alltid med ett långt ä och ett extra h) och tycker de är spirituella för att de handlar på Indiska.
Kennedy's var ju per definition uppkomlingar med mycket tvivelaktigt förflutet. Ändå tog det inte mer än tio år för dem anses som ''old money''.
Han måste därför vara själva definitionen av ''new money''