1 vara tillagd i varukorgen
Jeanskuriosa
Jeans, eller denim som det ofta lite slarvigt kallas härstammar från den franska staden Nimes där utländska handelsmän under det tidiga 1800-talet påträffade ett tyg vars egenskaper imponerade. Det slitstarka tyget fick där och då namnet serge de Nimes (siden från Nimes) men genom åren har det utvecklats till denim, som vi idag känner till det. Ursprunget till ordet jeans är man däremot inte helt säker på; de flesta tror dock att det kommer från en bomullsbyxa väldigt lik jeans som användes av sjömän i Genoa. Dessa sjömän kallades för Genes på grund av deras hemstad. För att skilja på de två begreppen jeans och denim kan man säga att det tidigare syftar till plagget och det senare till materialet.
 |
HistorikDet är svårt av bortse från Levi Strauss när man pratar om jeans då han på många sätt var jeans-pionjären med stort p. Strauss namn har blivit synonymt med denim då han använde tyget i byxor anpassade för hårt arbetande guldgrävare. Från början tillverkade han dock byxorna i hampa, vilket var ytterst obekvämt. Efter en tid upptäckte dock Strauss denim och började använda det i sina byxor som blev vida kända för den förbättrade komforten i kombination med slitstyrkan.Hur har vi då burit jeans genom åren? Sedan Levi’s första 501-byxa från 1890 vars målgrupp var lycksökande guldgrävare har det hänt en hel del. Innan andra världskriget användes jeans nästan enbart i den Amerikanska västern och de romantiserades och blev synonyma med cowboys vilka sågs som robusta, självständiga, amerikanska och på samma gång arbetarklass. Bakgrunden till att jeansen fick legitimitet som ett plagg som kan bäras när och hur som helst var det faktum att amerikanska andra världskrigsveteraner ofta bar jeans i civila sammanhang och därmed gav plagget en avslappnad känsla. Just andra världskriget var en anledning till att jeansen spridde sig utanför USA:s gränser då flera soldater som var stationerade runt om i Europa och Japan bar jeans i det civila som en symbol för hemlandet. 1953 bar Marlon Brando jeans i filmen ”Vild Ungdom”, och två år senare bar även James Dean jeans i ”Ung Rebell”. Tack vare dessa två filmer blev jeansen en symbol för rebellen. Både Brando och Dean bar jeans vid sidan av vita duken vilket ytterligare påverkade plaggets popularitet. De båda skådespelarna representerade hemvändande soldater som gick emot normen, det vill säga att de åkte omkring på motorcyklar istället för att flytta till ett hus och skaffa familj. Efter ett tag blev jeans faktiskt förbjudna i skolor över hela USA, något som bara adderade ytterligare till den rebelliska symbolismen. |
 |
Jeansen började bäras av den amerikanska medelklassen under 60-talet då de sympatiserade med arbetarklassen som var mest påverkad av ras-diskriminering och inkallelse till armén. Det faktum att jeansen har förenat samhällsklasser är en stark anledning till att de har överlevt över ett sekel, tillsammans med att alla har råd att köpa dem, de är av hög kvalitet, och ser bra ut oavsett om de är nya eller slitna. Under 70-talet blev jeansen på riktigt etablerade som ett inslag i mode och trender. Slutet på 80-talet och början på 90-talet var tiden för när riktiga ”designer-jeans” började tillverkas och de fick till och med plats på catwalks. |
 |
KonstruktionVad gäller jeans och dess kvalitet hänvisar man generellt till två egenskaper; konstruktion och tyg. Överlag är jeansmodeller väldigt lika i konstruktion då de i regel består av 21 delar och sammanfogas genom 36 sömnadsmoment. I takt med industrialiseringen och utvecklingen av mer sofistikerad sömnadsutrustning är det dock svårt att skilja på jeans av hög eller mindre hög kvalitet. Oftast är det inte förrän efter ett antal tvättar som skillnaden syns på de båda då en byxa av lägre kvalitet går sönder betydligt tidigare. Det finns många kriterier som kan analyseras för att avgöra huruvida man har att göra med ett par jeans av hög kvalitet eller inte. Ett av de enklare tillvägagångssätten är att studera hur många ställen jeansen är förstärkta vid; till exempel bälteshällor, bakfickor och gylf kan vara förstärkta med en kortare söm med högre stygn-densitet (28 till 42 stygn med tum). |
 |
Denna typ av söm används vid områden som ofta är utsatta för högre belastning, vilket resulterar i längre livslängd för byxan. Gemensamt för alla högkvalitativa jeans är att de är förstärkta på detta sätt alternativt nitade vid bakfickans ovandel. Vissa varumärken undviker dock nitar just här på grund av att det kan slita på diverse sittytor; till exempel sadlar eller för många mer relevant, bilsäten. Levi’s använde koppar-nitar redan 1873 på arbetsbyxor för att förhindra slitage och några av de första 501-modellerna var utrustade med en nit i skrevet för att öka hållbarheten. Den sistnämnda niten försvann sedermera runt 1941 och myten gör gällande att orsaken var att den brännmärkte diverse intima kroppsdelar på cowboys då den värmeledande koppar-niten blev het efter att man suttit bredbent vid lägerelden. |
 Högerhands-kypert |
MaterialGemensamt för alla jeans som tillverkas är att de är gjorda av en så kallad kypertväv. Man kan säga att detta är en underkategori till vävda tyger men att den har ett antal kännetecken. Vävda tyger, till att börja med, innefattar tyger som är konstruerade av garn som från två riktningar sammanflätas. Det garn som går horisontellt längs med väven kallas för väft medan det garn som går vertikalt kallas för varp. I denim är det den vertikala varpen som är färgad medan väften oftast är ofärgad; det är dels detta som ger denim dess framträdande diagonala utseende. Den andra och huvudsakliga orsaken till denims diagonala utseende är den tidigare nämnda kypertvävens konstruktion. På bilden till vänster illusteras uppbyggnaden av kypertväven som denim är gjord av; de svarta rutorna symboliserar den färgade vertikala varpen och de vita den ofärgade väften. |
 Tvåskaft |
Till vänster syns den mest grundläggande konstruktionen av vävda tyger, även känd som tvåskaft. Det är på grund av kypertvävens konstruktion som denim är dominerad av färg på utsidan men ser ut tvärtom på insidan. Anledningen till att denim ofta är blått är att den ursprungligen färgades med indigo, vilket är ett naturligt färgpigment från Indien som var billigt och lätt att jobba med. Under 1900-talet ersattes dock indigo i stor utsträckning av syntetiska alternativ då de är ännu billigare och mer lättarbetade. |
 |
Det finns dock skillnader på olika kypertvävar. Den som visas ovan kallas för högerhands-kypert för att det diagonala mönstret sträcker sig uppåt höger. Denna typ är vanligast på grund av att den är tätare och jämnare till skillnad från vänsterhands-kypert som däremot är mjukare. Anledningen till detta är att det garn som används vid vävning består av två trådar som oftast är tvinnade om varandra åt vänster. Ett enkelt sätt att avgöra om man har på sig ett par jeans med höger- eller vänsterhands-kypert är att lägga handflatorna på låret med tummarna inåt ljumsken och se om det diagonala mönstret på tyget följer höger eller vänster pekfinger. Om det följer höger pekfinger har du ett tyg gjort i högerhands-kypert och vice versa. Det har de senaste 15-20 åren blivit allt vanligare med stretchigare tyger i jeans. Detta blir möjligt tack vare att en liten mängd (oftast 2-5 %) elastiska fibrer spinns in i garnet vilket resulterar i en mjukare känsla. Vanliga sådana fibrer är Lycra och Elastan. Det finns givetvis faktorer som särskiljer jeans än mer. Även om tyget är vävt på samma sätt kan egenskaperna för olika tyger skiljas åt. Bland inbitna jeans-entusiaster pratas det ofta om tygets vikt, eller oftare oz (ounces). Detta härrör till hur pass hög densitet ett tyg har, det vill säga hur mycket garn som finns på en viss yta. I fallet oz (som är mest förekommande) rör det sig om hur mycket en kvadrat-yard av ett tyg väger i ounces (ett uns är ca 28.35 gram). För att sätta detta i perspektiv brukar man säga att tyger mellan 8 och 9 oz är lätta tyger som passar till sommarens varmare temperaturer. Merparten av de jeans som tillverkas idag har ett tyg som väger mellan 11 och 13 oz. Vissa japanska väverier tillverkar jeans vars denim väger uppemot 25 oz; dessa är så pass grova att de utan problem kan stå upp själva. |
 Selvage |
En annan term som förekommer vid diskussioner om jeans är huruvida de är gjorda i selvage-denim eller inte. Selvage-denim är ett tyg som vävs på mer primitiva vävstolar än de som industrialiseringen fört med sig. Till skillnad från en modern projektilvävmaskin som kan väva breda stycken tyg vävs Selvage-denim på gamla skyttel-vävstolar som är betydligt smalare; ungefär 21 till 32 tum närmare bestämt. Namnet selvage kommer från att tyget vid vävning på dessa gamla vävstolar själv skapar färdiga kanter (self-edge) till skillnad från modernare vävstolar där tyget klipps av vid kanterna och görs iordning i efterhand. En fördel med detta är att det minimerar risken för att tyget ska repa sig, dock så är produktionsprocessen betydligt mer tidskrävande samt att tyget blir mindre perfekt. De flesta skyttelvävstolarna återfinns idag i Japan då amerikanska jeans-tillverkare under 50-talet gick över till de moderna projektilvävstolarna för att kunna möta den stigande efterfrågan. Japanerna upptog produktion av denim på skyttelvävstolar på allvar igen under 80-talet för att de uppskattade den annorlunda texturen på tyget och sättet som ett selvage-tyg åldras på. Det som har blivit selvage-denims stora kännetecken och det som många uppskattar är kanten som syns på byxslaget, men riktiga jeans-entusiaster bryr sig mest om själva tyget. Idag har i stort sett alla premiumvarumärken någon jeansmodell som är tillverkad i selvage-denim. |
 |
Tvätt och slutberedningBeroende på tillverkningsteknik och andra faktorer brukar man säga att själva konstruktionen av ett par jeans tar ungefär nio och en halv minut. Däremot kan olika slutberedningar vara väldigt tidskrävande och resultera i att det tar upp till fem dagar att helt färdigställa dem. Det är oftast vid tvätt och beredning som mest arbete och tid krävs. Begreppet ”tvätt” i jeanssammanhang hänvisar till hur många gånger och hur jeansen har tvättats innan de görs tillgängliga för dig som slutkonsument. Beroende på målgrupp, modegrad, årstid och tillverkarens miljömässiga ansvarstagande så varierar tvättar från mörka till ljusa varianter. Faktorer som styr konsumentens val av tvätt kan vara årstid, i vilken kontext byxorna ska användas och givetvis personlig preferens. En mörkare tvätt föredras oftast till exempel på hösten och vintern medan en ljusare tvätt används mer frekvent under de ljusare årstiderna. Ett par mörkare jeans ger dessutom ett formellare intryck jämfört med ljusa som fördel används i mer avslappnade sammanhang.Ett par jeans som bara blivit tvättade eller sköljda i tillverkningsprocessen för att ta bort stärkelsen kallas vanligen för rinsed. En annan vanligt förekommande tvätt är stentvättning, vilket innebär att de färdigsydda jeansen tvättas tillsammans med pimpstenar för att ges ett slitet och mattat utseende. En annan beredningsprocess är kemisk tvätt där pimpstenar blir blötlagda i kaliumpermanganat för att de ska få ett fläckigt, syra-tvättat utseende. Hanteringen och säkerheten kring användning av kaliumpermanganat har blivit betydligt bättre de senaste åren till följd av varumärkens/företags ökande ansvarstagande. |
 |
Jeans som är helt otvättade benämns ofta som ”raw” eller ”dry” och de är då otvättade, obehandlade och betydligt stelare än tvättade varianter. Dessa byxor tar ett tag att ”bryta in” och känns obekväma till en början samtidigt som de har en tendens att torrfälla. Torrfällning innebär att det finns risk att plagget släpper färg till sin omgivning då de inte är våta, till exempel underkläder eller sittytor. Om plagg släpper färg då de är våta säger man att de våtfäller. Är man villig att lägga ner arbetet med att "bryta in" jeansen får de, i slutändan, en för bäraren personlig slitning. |
 |
Ett problem i textilindustrin är just tvättning då det är en av de processer som påverkar miljön allra mest och många tillverkare undviker helst att utföra dessa steg i lågutvecklade länder på grund av bristfälliga kontroller. För att komma runt det här problemet har flera företag som ligger i framkant i utvecklingen börjat använda sig av laser både för att tvätta och skapa slitningar på sina jeans. |
