Text: Joakim Rönnqvist
Foto: Care of Carl
Speedmastern lanserades 1957 som en del av Omegas mytiska “Master-trilogi” med Seamaster 300 och Railmastern. Den stora nyheten med modellen var introduktionen av en bezel med en tachymeterskala, något som idag nästan tas för givet. Tidigare var det vanligt att placera denna under glaset på urtavlan.
Historien om varför Speedmaster utvecklades från första början är fascinerande. När motorsporten populariserades bland allmänheten i mitten av 1900-talet, fångade även lyxklocktillverkare upp trenden. Plötsligt hade nästan varje välkänt lyxklockmärke åtminstone en kronograf för motorsport i sitt sortiment - och Omega var inget undantag. Med andra ord var Speedmaster ursprungligen inte utformad för rymdfärder, utan snarare för bilsport.
Under de tidiga åren såldes Omega Speedmaster blygsamt. Det var först drygt 10 år senare som Speedmastern fick sitt stora genombrott i samband med kapplöpningen till månen.
Läs mer: Allt du vill veta om Omega
Ett år efter lanseringen av Apollo-programmet började NASA söka efter ett pålitligt armbandsur som skulle fungera som det officiella klockvalet för rymdprogrammet. Av de tio inbjudna varumärkena svarade endast fyra: Omega, Longines, Rolex och Hamilton. Hamilton blev dock diskvalificerade för att de inte uppfyllde NASA:s specifikationer. De kvarvarande klockorna, Rolex Daytona, Longines 242T och Omega Speedmaster, genomgick rigorösa tester som skulle simulerade förhållandena på månen.
Den 1 mars 1965 tillkännagav NASA att Omega Speedmaster var vinnaren. Den var även den enhälliga favoriten bland astronauterna som hade fått bära alla tre kvalificerade klockor, och blev således den första och enda klockan som "flygkvalificerades för bemannade rymduppdrag av NASA."
En intressant anekdot från den historiska första månlandningen och Apollo 11-uppdraget är att Neil Armstrong lämnade sin Omega-klocka ombord på landningsmodulen som en reserv, i händelse av att den skulle behövas som ett verktyg om något gick fel. Därför blev det Buzz Aldrins klocka som sedan blev den berömda "första klockan på månen". En klocka som senare under mystiska omständigheter försvann efter att de landat på jorden. Enligt protokollet skickade Buzz sin klocka till Smithsonian-museet i Washington för att ställas ut när han återvände till jorden, men den försvann spårlöst på vägen. Än idag vet ingen vad som hände, eller var den berömda klockan finns.
Speedmastern är fortfarande flaggskeppsmodellen hos Omega och i själva verket den moderna versionen bland de mest prisvärda lyxklockorna på marknaden och fungerar ofta som den första "seriösa klockan" i en växande samling.
Dagens klocka liknar starkt den klocka som Buzz Aldrin bar. Den har fortfarande en diameter på 42 mm och en urtavla som i stort sett är oförändrad, med en svart bas och vita indexmarkeringar.
Förutom dagens modell finns det många spännande alternativ för dem som vill fördjupa sig i Speedmaster och utforska dessa fantastiska klockor.Omega Speedmaster Professional 311.30.42.30.01.005
En klocka som starkt påminner om den ursprungliga månklockan – ett utmärkt val för den som vill testa vattnet och starta sin egen klocksamling.
Omega Speedmaster ”First Omega in Space” 311.32.40.30.01.001
Denna variant, med sina 39 mm, är en utmärkt klocka för den som anser att originalet är för stort med sina 42 mm.
Omega Speedmaster ”Reduced” 3510.50.00
Inte en "äkta" månklocka, men faktum är att modellen är mycket populär eftersom den är automatisk i stället för manuell och vanligtvis betydligt billigare vid inköp, trots sin estetiska likhet med storebrodern. Det bör nämnas att underhållet av denna modell vanligtvis är lite dyrare.
Vi besvarar ditt mail inom 24 timmar under vardagar.