Fair Isle - Från en liten skotsk ö till att bäras av kungligheter

 

Fair Isle är namnet på en ö utanför Skottlands nordligaste spets som ligger mellan fastlandet och Shetlands- och Orkneyöarna. Ön som förutom att ha blivit känd bland fågelskådare är främst känd för sin ullindustri. Den har också fått ge namn åt ett unikt mönster som jag alltså idag skall berätta mer om, eftersom jag under årens lopp utvecklat en allt närmare relation till det.

 

Mönstret i sig är rätt så brokigt och innehåller flera färger. Tekniken och mönstret går ut på att man stickar med två färger samtidigt, en i varje hand. Stickningen sker med rundsticka och man stickar runt.  Detta ger det karaktäristiska mönstret. Skall man göra det som ursprunget, så skall det lite luddiga men rätt så sträva Shetlandsgarnet användas eftersom att färgerna då liksom flyter ihop och harmoniserar väl. Mönstret enligt ursprungstekniken skall också vara symmetriskt.

 

Idag missbrukas begreppet lite och man använder gärna termen Fair Isle för en rad mönster i flera färger som påminner om ursprunget från den lilla skotska ön. Men det hänger vi inte upp oss på idag.

 

Ingen vet exakt och om man googlar lite och försöker läsa på så finns det flera olika populära spekulationer. Podden Nordic Knitting summerar det hela bra och nämner de tre mest förkommande spekulationerna.

 

Den första skulle vara ett det spanska skeppet El Gran Griffon som förliste 1588 vid ön skulle ha gett invånarna inspiration till mönstret efter det tyg de hade ombord.

Vissa menar att mönstret är av religiös betydelse och att mönstret ofta innehåller en symbol som påminner om att gammalt kors.

 

Den tredje teorin skulle vara att öborna fått inspiration från de baltiska länderna med vilka man handlade timmer av och som ofta besökte ön.

 

Hur som helst så har mönstret kommit att få representera något urbrittiskt och stereotypt. Själva genombrottet kom i början på 1920-talet då den dåvarande (och fortfarande) stora silikonen Edward VIII, Prinsen av Wales och Hertigen av Windsor bar en Fair Isle mönstrad pullover i ett officiellt sammanhang.

 

Denne sportiga kunglighet var kapten för Royal Golf Club of St. Andrews (världens förnämsta golfklubb) och bar vid ett tillfälle 1922 alltså en tröja med detta mönster, vilket var banbrytande i en konservativ värld. Han skall efter detta ha sagt ”I suppose the most showy of all my garments was the multicolored Fair Isle Sweater with its jigsaw of patterns”.

 

Denna man var en stilpionjär på många andra sätt som skulle räcka till en egen artikel i sig. Han bröt så många normer och var så trygg i det på ett naturligt sätt att han på många sätt får sägas vara en av de främsta företrädarna för sprezzatura, ett begrepp som vi gödslat med de senaste åren.

 

Det intressanta som fångat mitt intresse är mönstrets intåg i modevärlden och spridningen det fått. Min personliga relation till mönstret startade för snart 15 år sedan när jag började min modekarriär hos Ralph Lauren. Detta märke som lite förenklat byggt sin strategi på att inspireras av det brittiska arvet och göra det populärt, samt New England influerat har i många år haft just Fair Isle mönstret eller varianter av det i sina kollektioner för så väl dam som herr. Det är naturligt eftersom det på så många sätt just förknippas med den brittiska konservativa stilen.

 

För efter Hertigen av Windsors användning blev det vansinnigt populärt i konservativa och intellektuella kretsar att bära mönstret. Det blev mycket vanligt förekommande på universiteten Cambridge och Oxford och spred sig snabbt över Atlanten till de motsvarande Ivy league universiteten i USA. Mönstret fick på så sätt fäste i de stilar man kan kalla Preppy, Ivy och Trad.

På detta sätt är det inte konstigt alls att Ralph Lauren under så många år och på så många olika sätt använt sig av mönstret. I och med deras enorma betydelse för modebranschen så har av förklarliga skäl väldigt många andra märken följt efter. Därför ser vi det inte längre bara på de personer man stereotypt sätt förväntar sig skall bära mönstret så som professorer och de med en fäbless för en vintage stil. Idag syns mönstret lite överallt på alltifrån sockar, mössor, halsdukar och tröjor. Bärarna idag finns i alla åldrar och världsdelar och med varierande inställning till mode, stil, subkulturer och tillhörighet.

 

Jag undrar om tanterna som ursprungligen satt och stickade dessa brokiga och varma tröjor till sina fiskargubbar kunde tänka sig det? Tror inte det.

Text: Olof Nithenius
Foto: Malin Otter