Finns det nationella stilar?

Om man skall göra ett försök att närma sig detta ämne så blir det så klart ett måste att generalisera rätt mycket och att spela på både stereotyper och fördomar. Det kan dock bli nog så intressant och kanske inte helt långt ifrån sanningen.

Vi tar ett första avstamp på ön i väst; Storbritannien. Det som är lite speciellt här är att det ur ett modeperspektiv är ganska brett. Med detta menat att man dels står för den mest klassiska och konservativa stilen i världen men också på många sätt varit banbrytande i det moderna och nytänkande. Det är nog främst för det klassiska modet många förknippar England. När någon utanför landet skall gestalta en typisk britt blir det allt som oftast i tweed, manchester, brogueskor, oljerockar etc. Eller i en mörk klassisk kostym, paraply och diskret ytterrock. Mycket av det klassiska modet härstammar från just Storbritannien och har över åren utvecklats där.



En film som med glimten i ögat nu i modern tid gestaltar detta är Kingsman. Det klassiska brittiska modet är styrt av många koder där den främsta, till skillnad mot i Italien (men det återkommer vi till), är att sticka ut så lite som möjligt. En korrekt britt skall se ut precis som alla andra och smälta in. De menar att man inte behöver ha kläder för att uttrycka status. Om man har hög status så förväntas de som bör känna till detta helt enkelt göra det ändå. En kostym får gärna vara skräddad och gå i arv, det är finare än att köpa en ny superdyr på Bond Street. Skorna är alltid svarta på jobbet om man jobbar i något mer formellt sammanhang, skorna är sällan bruna i stan och förekommer aldrig i denna färg kvällstid! Puh, hänger ni med? Det är ett kodstyrt mode där nyanser kommuniceras genom ränder på slips och emblem på manschettknappar som på detta vis diskret signalerar tillhörighet till en skola, regemente eller privat klubb. När en britt är ledig och fri från tjänst är man just ledig och då är kläderna gärna motsatsen, det vill säga, sköna, sportiga och inte sällan mer färgglada.



Den italienska mannen påminner väldigt lite om britten rent stilmässigt. Han är mer fåfäng och uttrycksfull. Han sätter gärna en personlig prägel på sin stil och det anses som något positivt. De vågar ta ut svängarna mer, och det är inte för inte som begreppet sprezzatura härstammar härifrån, ett uttryck som blivit populärt de senaste 10 åren. Själva begreppet sammanfattar en sorts naturlig nonchalans och individualitet där man gärna får bryta och experimentera mer med klädkoder och personliga uttryck. Buttondownskjortans krage bärs oknäppt, man bär loafers utan strumpor, fina klockor, smycken så som armband och ringar, blandar sportiga plagg med skräddarsytt och så vidare och så vidare. Mockaskor är mycket vanligt och ses ofta ihop med kostym hos välklädda italienska herrar.



Det går nog att påstå att det på många sätt också finns en tydlig skandinavisk stil. Denna är liksom den skandinaviska möbeldesignen rätt minimalistisk och diskret. Modemässigt är silhuetten tämligen smal och färgerna diskreta, gärna svarta. Det rör sig mer om fashion än klassiskt mode. Många utanför Skandinavien skulle nog också förknippa framförallt Sverige med jeans. Det finns ett antal framgångssagor och globala jeansmärken som satt de slimmade blåbyxorna på kartan. Framförallt i USA talas det mycket och skinny swedish jeans.



Pratar man mer klassiskt mode så har vi inte något att skämmas för i Sverige. Framförallt de senaste 10 åren har modeintresset och vurmen för en välskräddad stil ökat rejält. Det går nog också att påstå att om man befinner sig i centrala Stockholm så utgör det ett av de kanske mest välklädda ställena i världen! Det intressanta är att generellt så har skandinaver valt att influeras mer av det italienska klassiska modet än det brittiskt konservativa.

Det är charmigt med en lokal prägel och en stil som utvecklats genom generationer och århundranden, och där det finns en historia bakom som kan förklara varför något ser ut som det gör. Väder, lokala förutsättningar och traditioner skiljer sig åt vilket också modet gör.

Eller så tar man det bästa av två världar, det man i Italien kallar Stile Inglese. Det är när en italienare tolkar en klassisk brittisk stil. Då gifter sig en tidlös look och rustika material med en nätt konstruktion och gediget hantverk på ett alldeles fantastiskt sätt!

Olof Nithenius