TEST: Krönika: Skandinaviskt stil, finns den?

När jag nyligen ombads skriva om skandinavisk stil blev jag glad och ivrig att komma igång. Om det är något jag kan och gillar att orera kring så är det stil. När euforin kring detta ämne sedan lagt sig, föll pannan i djupa veck då det gick upp för mig att jag egentligen inte har någon entydig uppfattning om en enda egentlig skandinavisk stil. Visst skulle det säkert gå att svänga ihop en text om minimalistisk och ren stil utan plottriga detaljer, vilket för många sammanfattar den skandinaviska stilen. Samtidigt är skandinavisk stil lika mycket mängder av andra stilar som tar sig uttryck i många olika grupper i samhället.


Å ena sidan har vi den mindre vanliga, men väldigt hängivna och engagerade gruppen som klär sig i kostym, kavaj och handsydda skor. En grupp som satt Skandinavien på den globala stilkartan med besked under de senaste åren. En nedtonad skandinavisk stil som blandar det bästa från England och Italien. Å andra sidan har vi den tidigare nämnda minimalistiska stilen, med rena linjer där detaljer är avskalade till ett minimum. Sneakers, collegetröjor utan ett spår av loggor och rakt skurna byxor. Jag tänker också på de stora grupperna som just nu går klädda i en uniform av svarta täckjackor, snävt skurna svarta eller blå jeans och svarta skor.


En infallsvinkel skulle kunna vara att den skandinaviska stilen är väldigt tight. Stretch och slim-fit har på senare tid blivit väldigt kroppsnära - en trend som lyckligtvis sakta men säkert är på väg bort. Sen har vi även avsaknaden av stil, som nästintill är en stil i sig. Män som klär sig i byxor och tröja, och vid behov en kavaj som ofta är lite för stor och har för långa ärmar. Ett uttryck där kläder reducerats till ett slags praktiskt lager av tyg för att hålla värmen och undvika nakenhet. Naturligtvis finns härtill hundratals andra stiluttryck som bidrar till helheten.

Jag vet. Det är politiskt inkorrekt att säga mycket av detta. Allt är ändå en del av den skandinaviska stilsjälen, som i sin tur grundar sig i så många andra aspekter än den visuella. Den oskrivna "Jantelagen", som bottnar i att man inte ska göra för mycket väsen av sig varken visuellt eller personligt, kan vara en rimlig orsak till varför det ser ut som det gör. Denna regel, anser jag, är lika inaktuell och dum som att säga att man inte får bära bruna skor efter klockan 18:00 på kvällen. Den har trots detta troligtvis ändå fått genomslag i hur folk presenterar sig klädmässigt.

När man sammantaget tänker på skandinavisk stil kommer jag dock osökt att tänka på många av mina utländska bekanta, som i så många fall ändå lovordar den skandinaviske mannen som iögonfallande välklädd. Det handlar om en genomsyrande och genomsnittligt hög nivå av vilja att se bra ut. Även att det blir mer och mer okej även för män att ge ett visst uttryck för sin fåfänga, utan att bli förminskade som fjolliga eller omanliga.


Var landar vi då i tanken om den skandinaviska stilen? Jag skulle vilja sammanfatta den som genomtänkt och avsiktlig. Oavsett om det rör sig om en ledigt dressad stil, eller jeans och sneaker-baserad minimalism. Allt genomsyras av en ökad medvetenhet om kvalitet. Män vill se välklädda ut på ett sätt som visuellt uttrycker vem de är. Jag är stolt över att arbeta på ett företag som också gör ett förhållandevis stort avtryck på detta område. Den avgörande faktorn är dock alla ni kunder och läsare, som med denna medvetenhet bär kläderna ni köper. Tack!