TEST: Armbandsuret - Från instrument till statusmarkör

 

Den vanligaste frågan jag får som klockredaktör för ett av de större svenska modemagasinen är: ”Vad skall man med en exklusiv klocka till när man ändå kan se tiden i mobilen?” Det är såklart helt sant och inte en dum fråga men mitt svar brukar allt som oftast vara: ”Skulle du föredra att värma dig vid en öppen brasa eller vid ett element framför en skärmsläckare av en brasa på tv eller datorn?  

 

Faktum är att funktionaliteten i ett mekaniskt armbandsur mer eller mindre spelade ut sin roll när quartzklockan på allvar introducerades på marknaden i slutet av 1960-talet och kunde konkurrera med såväl precision som pris. Mer om det lite senare.

 

För att förstå bakgrunden till armbandsurets historia får vi ta oss tillbaka till början av 1900-talet. Mekaniska klockor i form av exempelvis fickur hade funnits i flera hundra år (Vacheron Constantin grundades exempelvis 1755) men det var i samband med första världskriget som armbandsuret fick sitt verkliga genomslag. Funktionen man ville åt var att enkelt kunna koordinera attacker under kriget men klockan fick snabbt under mellankrigstiden en explosionsartat popularitet även bland de civila. 

 

Oavsett om man var militär, pilot, proffsdykare eller ingenjör så var armbandsuret i första hand ett verktyg eller instrument. Pilotklockorna hade exempelvis ofta kronograf eller GMT-funktion för att kunna navigera eller läsa av tiden i flera tidzoner samtidigt.

 

I mitten på 50-talet händer något som sätter igång en kapplöpning inom hela industrin. Rolex lanserar sin idag ikoniska Oyster-serie, en kollektion av sportklockor bestående av bl a Submariner, GMT Master och Milgauss. Alla med ett specifikt syfte och funktion. Bara något år senare lanserar Omega sina motsvarigheter i form av Speedmaster, Seamaster och Railmaster.

 

Under hela den här perioden och egentligen fram till slutet av 1960-talet så fokuserades det mycket på det man brukar benämna som Tool Watches. Denna typ av instrument var väldigt tacksamma för företagens marknadsföring vilket vi inte minst sett i form av Omegas profitering av Speedmastern som NASAs officiella val för rymdprogrammet.

 

I takt med att quartzteknologin växer sig allt starkare under 1970-talet får de traditionella företagen av mekaniska ur det allt svårare. När man inte längre kunde motivera de höga priserna med en överlägsen precision och funktion och framför allt när japanska varumärken tog stora marknadsandelar var det mängder med schweiziska kvalitetstillverkare som fick stänga igen.

 

Paradoxalt nog var det faktiskt en quartzklocka i plast som förmodligen räddade den schweiziska klockindustrin. När Swatch lanserade sin första klocka 1983 var konceptet enkelt. Namnet kom från ”Second Watch” och syftade till att vara ett lekfullt och färgglatt alternativ till din finare klocka.

 

Många trodde nog att tiden för mekaniska klockor var ett minne blott men allt eftersom växte sig efterfrågan allt större igen och nu konkurrerade dessa tillverkare inte med tool watches utan med prestige och hantverk. Fokus hamnade på det otroliga arbete som läggs ner på finishering av ett urverk och att berätta en historia bakom hur en fjäder och ett motstånd helt mekaniskt kan ge en precision på 99.9% (+/- 10 sek per dag).

 

Parallellt med premiumsegmentets fokus på hantverk, prestige och historik växte sig ytterligare en ny kategori klockor fram: Modeklockorna. Dessa var en naturlig förlängning av många klädföretags varumärkesbyggande och fokuserade istället på klockan som en accessoar och stilfull detalj till ett inte minst överkomligt pris. Den här delen av klockbranschen har bokstavligen exploderat med nya aktörer som poppar upp var och varannan dag, alla med drömmen om att skapa nästa Daniel Wellington-succé.

 

Vilken väg är då rätt? Skall man köpa ett exklusivt armbandsur för tiotusentals kronor som med rätt service har potentialen att lämnas vidare till nästa generation, eller välja ett prisvärt alternativ där man kanske har råd att ha flera alternativ beroende på känslan för dagen? Det är självklart helt individuellt, men för mig är det få saker som slår charmen, historiken och hantverket bakom en mekanisk klocka av hög kvalitet.

Text: Andreas Weinås
Foto: Evelina Svantesson