Test

TEST: Andreas Weinås: Charmen med italiensk stil

Publicerad 2016-12-14

Jag har många gånger reflekterat över vad det är som gör italienska män till några av världens absolut bäst klädda. Det finns självklart den naturliga förklaringen att landet har varit ledande inom produktion av skräddat herrmode i närmare ett sekel, men jag tror det går djupare än så.

Vad är då den typiska italienska stilen?

När man pratar italiensk stil är det framför allt ett ord som direkt poppar upp - nonchalans. Grunden inom den italienska stilen (och kanske stil i allmänhet om man skall vara ärlig) är att bära kläderna på ett så naturligt och avslappnat sätt som möjligt. Det spelar ingen roll om det rör sig om ett par jeans och en mockajacka eller en tredelad kostym, känslan skall alltid vara lika naturlig. Det förstnämnda klädseln tror jag ganska många män kan känna sig bekväma, i men att få en välskräddad kostym att kännas bekväm som en pyjamas är lättare sagt än gjort.

Stilikonen Gianni Agnelli

Gianni Agnelli, urfadern till det vi idag benämner som Sprezzatura

Även i sättet de kombinerar sina kläder ligger italienarna i framkant. Klassiska stilikoner som Gianni Agnelli och Luciano Barbera har varit framgångsrika i vad som idag vuxit till närmast en egen subkultur - Sprezzatura. ”Sprezz” är inget nytt och myntades redan på 1500-talet av författaren Baldassare Castiglione som ett uttryck för ”en särskild nonchalans och att göra något utan upplevd ansträngning eller tanke”. Idag har detta tagits till sin spets på modemässan Pitti Uomo i Florens där detaljer som munkskor med uppknäppta spännen, imiterade telefonsamtal och uppvikta kragsnibbar som alla är vapen i kampen om vem som kan uppfattas som mest avslappnad.

Självklart är nonchalansen kanske inte fullt så omedveten som det ibland kan önskas framstå, men jag tror alla kan ta till sig det konceptuella i uttrycket ”sprezzatura” utan att för den delen applicera de specifika detaljerna. För någon kan det vara en asymmetrisk four in hand-knut, för någon annan kan det vara ett armband. Huvudsaken är att man adderar något som är personligt.

Vad är då nyckeln till att italienarna lyckats så bra med att uppnå just detta? Jag skulle säga att det börjar redan på plaggnivå. Om man tittar på klassiskt italienskt skrädderi (och framför allt från södra Italien) så kännetecknas det av en lättare kanvaskonstruktion, en mjuk och naturlig axel och en aningen kortare kavajlängd än exempelvis det klassiskt brittiska. Tillsammans ger det en känsla som för tankarna till en kofta snarare än den rustning som det brittiska skrädderiet ofta stoltserar med.

Min personliga syn på italienskt herrmode är faktiskt att det blir som allra bäst när det just kombineras med det klassiskt brittiska. Uttrycket för detta brukar vara Stile Inglese och syftar till när italienare anammar den brittiska stilen. Vad är så fantastiskt med detta kanske ni undrar? Jo, kombinationen av grövre tweed och kritstrecksrandig flanell från Storbritannien, tillverkad i en mjuk italiensk konstruktion ger bokstavligen det bästa av två världar. Du får ett fall på plagget och en slitstyrka tack vare de mindre delikata tygvalen, men den mjuka kanvasen avdramatiserar den ibland stelare brittiska stilen.

Idag är det säkert många som undrar om märkningen Made in Italy i kavajens foder i första hand är ett marknadsföringsknep. Faktum är att den italienska produktionen i allra högsta grad förtjänar den status den fått. När företagen i stora delar av Europa på 60- och 70-talet valde att flytta produktionen av kläder till Asien, Baltikum och Sydamerika valde italienarna att stanna kvar. Detta har gjort att generationer av kunskap har förts vidare när det kommer till tillskärning, handsömnad och konstruktion. Det är därför ingen tillfällighet att den absoluta majoriteten av världens exklusivaste kostymer idag sys i Italien.

Vi ser det till exempel på några av varumärkena representerade på Care of Carl. Barba Napoli: ett skjortmakeri som producerar handgjorda skjortor efter konstens alla regler. Även om alla handmoment i en skjorta inte fyller en specifik funktion är det omöjligt att inte älska hantverket bakom. Ett hantverk som tyvärr mer eller mindre gått förlorat i Skandinavien. Ett annat exempel är byxspecialisten Incotex från Venedig. Att sy ett par byxor kräver färre handmoment men däremot en stor kompetens inom tillskärning för att få till en perfekt passform som skall passa många människor. Jag tror absolut inte det är en tillfällighet att så många män blir positivt överraskade när de testar ett par Incotex första gången.

Plaggen är såklart bara en liten del av italienarnas framgång när det kommer till stil, för stil är just så mycket mer än kläder. Det är sättet man för sig, sättet man rör sig och inte minst sättet man ser på livet. Det handlar om att behandla andra som man själv vill bli behandlad, att respektera andras personlighet, klädsel eller smak oavsett om den ligger i linje med sin egen. Här är min egen erfarenhet att italienarna har en otroligt varm och inbjudande syn på klädsel och stil. Man gestikulerar med hela kroppen, man ler och inte minst kramas och kindpussas det konsekvent mellan såväl kvinnor som män

För att citera Luca Rubinacci, arvtagare till det anrika skrädderiet Rubinacci: ”The English make suits for people who like to shake hands, we make suits for people who like to hug”.

Text: Andreas Weinås
Foto: Andreas Weinås & Getty Images

Taggar:

stil krönikor Andreas Weinås italien

Vad tyckte du om den här artikeln?